Slottstorget - förundersökning och rapport klar!

Vi grävde på Slottstorget i april, och sedan dess har det varit så mycket att göra att vi inte riktigt har hunnit smälta det hela. Bland annat skulle rapporten vara klar före midsommar, och det var ett hästjobb bara det. Nu finns rapporten i alla fall på vår hemsida, och går att beställa i pappersform på inger.eriksson@xlm.se. 

Kort sagt så hittade vi kulturlager från sent 1500-tal och 1600-tal, och det är inte ofta man hittar så gamla lager i Gävle. Vi hittade också bland annat en del keramik, bland annat ett fragment av majolika, vilket är en riktig så kallad statusmarkör (arkeolog- och antropologspråk för ett föremål som har visat att dess ägare hade makt, pengar och social ställning). Läs mer om majolika här.

Vi hittade grunden efter ett pampigt hus i schaktet, och det huset finns med på en stadskarta från år 1630. Vi har inte kunnat ta reda på exakt vad man har haft huset till. Det finns uppgifter i de skriftliga källorna om en tullstuga och en gäststuga nere vid ån. Kanske får vi veta i framtiden vad som egentligen skett där.

/KE

Föredrag på Å-natta: Pirater i repris!

På Å-natta kommer vi att ha föredraget om de medeltida piraterna i Söderhamn i repris. Det visades på museets sportlovsaktiviteter, men det var många som inte kunde komma då. Nu planerar vi i alla fall att ta det igen på museet den första helgen i september. Exakt tidpunkt meddelas på hemsidan.
/KE

Ny rapport: Neolitiska kustboplatser i Valbo

Inför exploatering av Valbo köpstad i Valbo socken, Gävle kommun har Länsmuseet Gävleborg utfört arkeologiska förundersökningar av fem neolitiska stenåldersboplatser, Valbo socken RAÄ 105:1, 446, 460, 464 samt 1062. Det har även gjorts en mindre dokumentation av en fossil åkermark, Valbo RAÄ 1060. Förundersökningarna och dokumentationen gjordes under delar av juni och augusti 2012. 

Den första boplats som förundersöktes var Valbo 105:1 ("Sofiedal 1"). Boplatsen ligger i dag cirka 45 meter över havet. Boplatsen sträcker sig ända ut till E 16 i söder. Till den tidigare ytan som finns i det digitala fornminnesregistret tillkommer en yta om cirka 1600 m². Vid förundersökningen konstaterades att den övre delen av lokalen är skadad av odling. Under odlingslagret fanns ett lager som innehåller rikligt med keramik, brända ben och lite skärvsten. En krukskärva med matskorpa har C14-daterats och är omkring femtusen år gammal. 

Även på den södra sidan av E16 planeras det för bullersänkande åtgärder. Omkring 50 meter söder om E16 finns ytterligare en boplats, Valbo 1055. Lokalen har okänd utbredning. Möjligen kan Valbo 1055 och Valbo 105:1 utgöras av en och samma lokal.  Inför en byggnation av bullersänkande åtgärder bör detta utredas vidare.

  

Boplatsen "Sofiedal 7" (RAÄ 446 i Valbo socken) ligger cirka 48 meter över havet. Förundersökningen visar att det finns en boplatsyta öster om vägen och en mindre yta väster om vägen. Den total ytan är cirka 660 m². Fyndmaterialet är sparsamt och består av gropkeramik (en särskild typ av keramik med gropdekor) och brända ben av säl. Inget stenmaterial påträffades. Vid en slutundersökning är det främst ytan öster om vägen som har potential vid en undersökning. Marken är svagt sluttande och stenfri och kan förväntas innehålla härdar, hus och andra anläggningar.

Inför förundersökningen av boplatsen "Skjutbanan" (RAÄ 460 i Valbo socken) fanns det misstanke om att platsen var förstörd av en skjutbana och en paddock. Vid förundersökningen upptogs schakt mellan skjutbanan och paddocken. Flera av schakten grävdes djupt, då vi misstänkte att det kunde finnas ditförda massor. I undersökningen hittades endast en skärva neolitisk keramik. Skärvan hittades tillsammans med nyare material som tegel och glas, vilket visar att området är omrört. Länsmuseet anser att boplatsen inte har någon hög arkeologisk potential eftersom fyndmaterialet bara består av en krukskärva som dessutom saknar fyndsammanhang. kontext. Det går inte helt att utesluta att skärvan kan komma från ditförda massor.

 Boplatsen "Sofiedal 3" i Valbo (RAÄ 464) ligger i en flack västsluttning, cirka 50 meter över havet. Det flacka läget gör att boplatsen bara varit möjlig att bruka under en kort period på grund av landhöjningen.  Fyndmaterialet är magert och utgörs av svallad (naturligt slipad) keramik och enstaka brända ben. I den norra delen av lokalen påträffades en koncentration av skärvsten, som sannolikt kommer från en härd eller kokgrop. En skärva med organisk beläggning har C14-daterats, och är ungefär 4800 år gammal. Boplatsen är tämligen liten och skadorna efter sentida odling är inte så stora. En undersökning skulle kunna svara på vad denna plats representerar i det neolitiska samhället. 

Boplatsen Valbo 1062 är till stora delar förintad av E16, som har skurit genom den centrala delen. Idag ligger denna yta cirka 48 meter över havet. Boplatsen uppvisar även stora skador efter bland annat täkter. I de upptagna schakten hittades endast något enstaka fragment keramik, en del till en slipsten och skärvsten. Den södra boplatsytan är kraftigt skadad och uppgår totalt till cirka 1100 m^2.  Bara fragment av boplatsen finns kvar. Det har varit svårt att avgränsa boplatsen p.g.a. den låga fyndfrekvensen av keramik, brända ben och skärvsten. Ett bränt ben har C14-daterats och är omkring 4900 år gammalt.

Fossil åkermark, Valbo 1060
Även en övergiven odlingsmark påträffades. Totalt mättes sex röjningsrösen av äldre karaktär in. Röjningsrösena är oregelbundna till formen och är cirka 2 meter breda och 3-5 meter långa. I området finns ett antal röjningsrösen som har yngre karaktär och som ligger i kanten till befintlig åker. Dessa har inte mätts in. På historisk karta, delning av hemägor 1858, utgörs den fossila åkern av ängsmark. Tyvärr finns det inga äldre bykartor över Valbo-Ön. Kolbitar från rösena har daterats till senmedeltid. Röjningsrösena kan vara allt från tidigt 1400-tal till 1700-tal, vilket är ett stort spann. 

Det är länsstyrelsen som fattar beslut om vilka fortsatta åtgärder som är nödvändiga när det gäller alla dessa fornlämningar. Rapporten finns tillgänglig på vår hemsida!

Vår nye arkeolog: Anders

Bo Ulfhielm är tjänstledig för att inventera i Uppland, och Joakim Wehlin har nu börjat jobba på Dalarnas museum. Vi måste ju ha förstärkning. Vad gjorde vi då? Jo, vi hämtade oss en ny dalkarl. Anders Altner heter han. Anders är född och uppvuxen i Falun, har en magisterexamen i arkeologi från Högskolan på Gotland och en i arkeoosteologi vid Stockholms universitet. Anders har jobbat som arkeolog på Irland, i Danmark och i Norge. De senaste åren har han arbetat i Sverige för Vänermuseet i Lidköping, Bohusläns museum i Uddevalla och Dalarnas museum i Falun. Hans huvudsakliga intressen ligger inom tidsperioderna järnålder, medeltid och historisk tid och då särskilt boplatslämningar, gravar, gravfält, järnframställning och komplicerade stadslager. Anders är anställd till sista september. Vi hoppas så klart att det blir längre. Kanske kommer Anders att göra några inlägg här på bloggen.
/KE

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 3.0

Jag medger att det kanske blir lite väl mycket fokus på bronsålder i mina inlägg. Ni får dock ursäkta att min följetång om den förlorade och återfunna brandgraven fortsätter. Graven är mycket intressant för länets förhistoria. Detta inte minst då kunskapen om länets bronsålder är undermålig. Detta märktes inte minst igår (tisdag) då arkeologer verksamma i länet träffades på länsstyrelsen för att diskutera. Bronsåldern var en av de perioder som lyftes som den största vita fläcken kunskapsmässigt.

Men hur går det då med brandgraven? Mycket trevliga nyheter. Bronsföremålen samt ett bränt ben har återfunnits i museets arkiv. Saknas gör dock fortfarande den större delen av de brända benen. Kan dessa möjligen ha skickats iväg på osteologisk analys eller ligger de på annat håll i museets vråer?

 

/Joakim Wehlin

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 2.0

Jakten på den förlorade bronsåldersgraven från undersökningen vid Grinduga i Valbo går vidare.

Idag kom föremålshanteringshandlingarna från arkivet i Stockholm. Efter att gått igenom dessa kan jag ge följande händelserapport:

5 juni 1972                                  Undersökningen påbörjas

27 juni 1972                                Undersökningen avslutas

Juni/juli 1972                              3 sandstenshällar lämnas in till Gävle museum

5 juli 1972                                    Fynden skickas till Statens historiska museum (SHM)

7 juli 1972                                    Fynden ankommer SHM

Augusti 1972                               Fynden konserveras

4 februari 1977                           Rapporten färdigställs

1979                                              Rapporten publiceras

14 mars 1980                              Gävle museum begär fynden

20 mars 1980                              Gävle museum anhåller om osteologisk analys av benen   

26 februari 1981                        Beslut tas att överlåta fynden till Gävle museum

2 april 1981                                 SHM överlåter fynden till Gävle museum

19 februari 1982                         Fynden skickas från SHM till Gävle museum

 

Föremålen begärdes till Gävle för att ingå i den nya basutställningen på museet. Utställningen dröjde dock i över tio år och när den väl var färdig så fanns inte bronsåldersgraven med. Frågorna hopar sig. Ställdes graven ut separat innan basutställningen var klar, som undersökande arkeolog vill minnas det? Finns det en osteologisk (ben) analys? Var är benen och bronsföremålen?

Pincett och dubbelknapp i brons som liknar de som påträffades vid undersökningen i Grinduga 1972 (Efter Montelius 1917).

 

/Joakim Wehlin

 

Brandgrav från bronsåldern på rymmen

Man skulle kunna tänka sig att tre sandstenshällar som är omkring en halvmeter stora skulle var aningen svåra att förlägga. Annars är det kanske just på grund av deras otymplighet som vetskapen om deras existens med åren suddats ut. Hur det än ligger till med den saken så skall det enligt en arkeologisk rapport ha inlämnats tre kisthällar från en bronsåldersgrav till Länsmuseet i Gävle i början på 1970-talet. Dessa sandstenar finns inte med i museets katalog. Finns de möjligen kvar?

Det var år 1972 som ett stenröse i dåvarande Valbo socken undersöktes av Riksantikvarieämbetet (RAÄ Gävle 325, tidigare Valbo 56). Rapporten dröjde och blev inte klar förrän 1979. Till saken hör att inte många rösen av denna typ undersökts i Gävleborgs län. Tidigare finns uppgifter om två eller möjligen tre sådana företag under tidigt 1900-tal. Därtill kan tilläggas att lämningar från bronsålder är oerhört sparsmakat och antalet metallfynd från perioden går nästan att räkna på ena handens fingrar. Vid undersökningen av röset på Knaperåsen 1972 påträffades en hällkista innehållande en brandgrav och två bronsföremål, en ornerad dubbelknapp och en pincett. Dessa fynd finns idag inte upptagna i varken Länsmuseets eller Statens historiska museums kataloger.

Efter lite letande i länsmuseets magasin lyckades jag lokalisera tre oregistrerade sandstenshällar. Dessa stämmer väl i form och storlek med de stenar som lämnades in på 1970-talet. Nu återstår att lokalisera benen och bronsföremålen.

Enligt undersökande arkeolog skall graven, troligen på 1980-talet, någongång ha varit tillfälligt utställd i en monter på museet. Är det någon som vet något om detta så hör gärna av er.

Fortsättning följer…   

/Joakim Wehlin