måndag 31 maj 2010

En matkällare i Storvik



Vid stationen i Storvik ligger en gammal matkällare ingrävd i backen. Det är matkällaren som hörde till järnvägshotell. Hotellet är borta sedan länge, men matkällaren klarade sig. Nu är den registrerad som kulturlämning. Den är byggd någon gång på 1860- eller 1870-talet, kan man gissa. I den hade Wilhelmina Skog, hotellägarinnan, sina matreserver till förstaklassmatsalen på hotellet. Det var tider det. Källaren är byggd i slaggsten och är mycket fin.

Hälsning från vaktmästarn

Vi bad vaktmästaren fixa en ny sop för vi har ju så mycket lera under fältkängorna jämt. Vi fick en fin, varmhjärtad hälsning på kortet som hörde till.

Ön i Färnebo



Ön i Österfärnebo ligger vackert i fjärden. På ön finns en stor järnframställningsplats och Öns gamla tomt, d.v.s. en övergiven bytomt. Samt en kalkugnsruin. Namnet Tjärdalsudden ger också en viss vägledning. Någon gång hoppas vi kunna datera den här järnframställningsplatsen för att se om den kan kopplas i tid till det stora Hamregravfältet. När länsmuseet var där sist blommade vitsipporna.

Österfärnebo kyrka

Österfärnebo kyrka ligger på den gamla Vi-platsen, d.v.s. centrat för politik, ekonomi och religion under järnåldern. Vi-platsen blev sedermera en kungsgård. En källa från 1600-talet anger att det mellan kyrkan och byn Sanda har funnits ett höggravfält. 200 meter nordöst om sanda, längs vägen mellan Koversta och kyrkan, sträcker sig ett 75 meter långt gravfält. Det består av 18 högar. Det här är m.a.o. en plats där många och viktiga människor bodde under vikingatiden. Erik Bellander skriver i Från Gästrikland 1938:"På gärdet invid gården stod förr den runsten, som nu befinner sig på norra änden av Granön vid Gysinge. Av texten återstår endast: iuisi".

Riksintresset Österfärnebo




Vi har fått i uppdrag av länsstyrelsen att skriva nya texter om riksintressena Årsunda och Österfärnebo. Jätteroligt uppdrag. Katarina var på fältrekognoscering ett par dagar i maj och tittade på fornlämningar i de här områdena.
Riksintresset i Österfärnebo innehåller länets största gravfält, ett traktgravfält från äldre järnålder. Traktgravfält användes av alla människor i trakten, till skillnad från den yngre järnålderns gårdsgravfält, där bara familjen begravde sina döda. Det här gravfältet brukar kallas Hamregravfältet eller gravfältet vid Dragsbron. Det är daterat till 200-300-talet e.Kr., och består av rösen, stensättningar, treuddar och resta stenar. Här finns gravar som inte påträffas på någon annan plats i länet. Två gånger har det undersökts gravar här. Den första gången, på 1870-talet (Hans Hildebrand), påträffades det bara kol och brända ben. Den andra gången, 1934 (Erik Bellander), hittades inte heller några fynd, men det framkom en del intressanta konstruktionsdetaljer som Bellander verkar ha dokumenterat noga. Gravfältet ligger oerhört vackert på en smal ås med Färnebofjärden på var sida. Nu när det är sprutat mot myggen så kan man åka dit på picknick! Det har ju varit en omöjlighet länge.
Ett litet stycke norr om det stora gravfältet från äldre järnålder ligger ett mindre gårdsgravfält från yngre järnålder. Det representerar en yngre period och troligen en annan samhällsstruktur än det stora gravfältet.
I det område som är riksintresse finns ett stort antal järnframställningsplatser som man kan misstänka härrör från tiden kring Kristi födelse. Det var ugnar som låg i kanten mot fjärden. Det ligger nära till hands att tro att det här området representerar en folkgrupp som var pionjärer när det gällde järnhantering och smide. Det krävs dock fler dateringar för att klargöra hur området har använts.

Benen från Västra vägen


Vi har tagit några bilder på benen från Västra vägen. Det är meningen att vår layout skall göra en spännande bild till utskicket om vårt seminarium i november med de här fotona som bas. Seminariet skall handla om begravningsritualer, och då passar det ju bra med skelettdelar.

Ett lock från Torsåker

Det här locket är hittat i Vi i Torsåker. Vi visade bilden för Mathias Bäck vid UV Mitt och han tror att det är ett lock till en kruka av en typ som var vanlig på kontinenten under medeltiden. Han ville dock se det på riktigt för att kunna uttala sig bestämt. Vi jobbar på att få till en träff med honom i Stockholm så att han får titta på det på litet närmare håll.

Rutgrävning




När vi gräver ytor gräver vi rutor. Kvadratmeterstora rutor. När vi gräver stenåldersboplatser eller andra djupa lager med fynd gräver vi i stick, d.v.s. en decimeter åt gången. På det sättet får man en hyfsad uppfattning om olika lager och perioder på boplatsen.
Nu har vi totalstation, men mäter man inte i konstruktioner och annat digitalt, så får man rita för hand. Då lägger man ut tumstockar i ett rutmönster så blir det mycket lättare att rita. Efter alla år har vi lärt oss att det är mycket bra att ha tumstockar som är hela.
Längst ned står Kerstin och sållar. Man kan ha olika masktäthet i sållet, det beror på vad man tror att man kan hitta. Fiskben och mycket små föremålsfragment kräver exempelvis ett tätare såll.

Nytt fynd från Strömsbro

Vi har fått in ett foto på mailen av ett nytt fynd, upphittat på en tomt i Strömsbro utanför Gävle. Fotot är taget av upphittaren. Vi har inte riktigt haft tid att fördjupa oss i det än. Man brukar ju få slå i en del fyndböcker för att få fram exakt vad det är. Det ser ut att vara något intressant. När Per börjar i mitten av juni skall han få gå till botten med detta. Mer information följer.

tisdag 25 maj 2010

Drive-in-tjärdal

Den här tjärdalen kunde man köra nästan ända fram till. Det är inte alltid det är så enkelt. Ibland får man knata kilometervis över myrar och genom blockterräng. Det är ganska härligt när lämningen ligger femtio meter från skogsbilvägen...

Tjärdal i Vallsbo, Ockelbo


Det skulle också bandas en tjärdal i Vallsbo, Ockelbo. Tjärdalar gjorde man tjära i, man tog tjärstubbar och lade i en stor tratt med avrinning. Detta anlade man i en avpassad grop i skogen. När man eldade stubbarna rann tjäran ut. Man hittar sådana lämningar litet överallt i skogen. Vi klassar dem som fast formlämning. Tidigare trodde man att de huvudsakligen var ett 1800-talsfenomen, men sedan har ett antal tjärdalar daterats till vikingatid. Vi har exempelvis daterat en tjärdal i Nynäs, Hedesunda. Den var från 800-talet, d.v.s. typiskt vikingatida.

Tallheden i Los

Det finns fantastiska tallhedar i Los, hela vägen från Voxna till Kårböle. Landskapet böljar och överraskar. Långt där nere ser man vägen när man står högst uppe på höjdryggen. Det känns lyxigt att få jobba i ett av landets vackraste landskap.

Vägar vid Enfotaberget



Fina gamla vägar löper förbi milorna. På vissa sträckor har de nästan hålvägskaraktär, d.v.s. ridvägar där hovarna gjort en ränna i marken. Det är troligen gamla forvägar där man fraktat kol och annat uppifrån Los ned till Voxna och Edsbyn. Längst ned står Leif i vägen, s.a.s...

Liggmilor vid Enfotaberget i Voxna




En hel del av de ärenden som kommer in till oss är skogsärenden. Det är avverkningar som berör fasta fornlämningar och/eller kulturhistoriska lämningar eller så är det nya skogsbilvägar som skall byggas. Då hjälper vi till med att åka ut och kolla om det finns lämningar i vägen eller bandar de kända lämningar som berörs av avverkningen. Vi bandar fasta fornlämningar med blågula fornlämningsband, och övriga kulturhistoriska lämningar med svartgula kulturhänsynsband. Vissa perioder är det fullt upp med att sno runt i skogen och banda. Som nu till exempel.

Vi fick ett brev om att Stora Enso hade hittat en mängd lämningar vid Enfotaberget i Överbo, strax norr om Voxna bruk. Listan visade att det var kolbottnar, liggmilor, vägar och eventuellt en husgrund. Det var mer än femton lämningar. Ingen av dem var m.a.o. registrerad. Det gällde alltså att både banda dem, beskriva dem och anmäla dem till FMIS.

Nu hände det sig så här att anmälan gick ut två gånger (ovanligt), så två av oss råkade träffas där, ute i samma ärende. Det har aldrig hänt förr, och i Voxna av alla platser, långt bort från kontoren. När den första överraskningen lagt sig kom vi fram till att det bara var bra, eftersom det var jättemycket att beskriva och banda. En av oss kunde banda och en kunde göra beskrivningarna. Det var bara att sätta igån. Ett jätteområde, lämningarna utspridda på tallheden vid bergets fot, och bara en halvdålig karta att utgå ifrån. Tre timmar tog det, men det gick bra. Vi hittade alltihop och dessutom några liggmilor till.

Den översta bilden visar Enfotabergets västsluttning från vägen. De andra bilderna är försök att fotografera liggmilor. Det är svårt, det brukar bli väldigt platt. En liggmila är i alla fall en kolningsanläggning där man lagt timret i en fyrkantig trave. Därför blir lämningen som en stor fyrkantig tårta. En resmila är det de flesta tänker på när man pratar om milor, en rund stor sak med rest timmer som lutas ihop. Lämningen blir då i stället som en stor rund tårta.
Jätteintressant att det fanns så många liggmilor på samma plats. Ganska ovanligt också. Det är svårt att ge ett enkelt svar på hur gamla liggmilorna är, men de påstås ofta ha varit den dominerande typen av kolningsanläggning före 1600-talet. I Hälsingland finns liggmilor som är daterade till 1400-talet. Därför har de statusen fast fornlämning och bandas med blågula band.

måndag 10 maj 2010

Arkeologidagen 2010: del 2


Vi kommer att gräva den fyrbyggda gården Anders-Ols i Bondarv i slutet av augusti. Arkeologidagen den 29 augusti är ett perfekt tillfälle att komma och titta på hur vi gräver, vad vi hittat och vad vi tror om det hela.


Vi har just fått veta att Karlsgårdens vänner tänker hålla caféet i Karlsgården öppet även på Arkeologidagen. Så då kan man kika in och ta en fika efter det att man tittat på grävningen. De har en hemsida, titta in på den, http://www.karlsibondarv.se/.


Tid: 11-16 söndagen den 29 augusti

Plats: Anders-Ols, strax bredvid Karlsgården i Bondarv, Järvsö

Hejdå Falun!

Vi är klara med vår medverkan i Falun. Dalaarkeologerna kommer att gräva ett par dagar till, men sedan skall de iväg till Västervik och gräva gruvlämningar. Vi får väl se när de behöver hjälp nästa gång. Hej så länge kära grannlän!

Kopparslaggens högborg

Det finns kopparslagg överallt i Falun. Slaggen färgar leran grön, gul och orange, den färgar benen knallturkosa och den bildar ljusgröna strimmor i kulturlagren. Tänk att kemi kan vara så färgglatt och poetiskt. Men den är uppriktigt sagt ett helsike att gräva i.

Märkligt flätverk av stockar

Längst ned mot det dåtida golvet, under den konstiga lerbänken kom det fram ett flätverk av stockar. Varför? Vad skulle det vara bra för? Dränering, eller? Det här var verkligen något att fundera på, något man aldrig sett förut.

torsdag 6 maj 2010

Avvaktar med Lingbo

Inventeringen i Lingbo är uppskjuten någon vecka tills vägarna i skogen blir farbara igen. Håll tummarna för torrt väder!

Trägolv i kvadrat


Nu har det kommit fram flera trägolv på grävningen, i det understa lagret. Det är breda tjocka plankor som ligger litet si och så. Nu kan man urskilja olika rum och avdelningar i husen. I morgon är sista dagen de har förstärkning av en Gävleborgsarkeolog. Resten av grävningen klarar de sig själva.

onsdag 5 maj 2010

En fornlämningsliknande hög i Skräddrabo




Vägverket jobbar med vägen mellan Svabensverk och Skräddrabo. Vi gjorde utredningen för vägen 2002-2003. Vid vägkanten vid en lada strax utanför Skräddrabo ligger en hög som registrerades vid Riksantikvarieämbetets inventering under 1980-talet som "fornlämningsliknande lämning". Det betyder att den liknar en järnåldersgrav, men att detta inte framgick tydligt vid inventeringen. Det kan heller inte avgöras utan att man gräver i högen och kollar. Nu låg det tyvärr granris på hela högen, så det var väldigt svårt att se något.
Högen ligger strax väster om en myr som är en del av den stora sjön Amungen. Läget har genom alla tider varit perifert. Detta gör att den skulle kunna vara en s.k. insjögrav. Området hör till byn Viken inne i centrala delen av Alfta socken.
Vägbreddningen berör den sida av vägen där högen ligger. Vi åkte dit för att titta tillsammans med länsstyrelsens handläggare och träffade Vägverkets konsult på plats. Vi enades om en kompromiss så att Vägverket får ta en bit av vägslänten men inte gå in i själva högen. Så troligen lär vi sväva i okunskap om vad som finns i högen ett bra tag till.

Umbäranden i Lingbo

Maria och Inga jobbar med en vindkraftsutredning i Lingbo. Det är meningen att de skall fara runt på skogsbilvägarna där och inventera platser för verk och vägar. Det är bara det att vägarna är så fruktansvärt mjuka och dåliga så att det nästan inte var framkomligt. I dag körde de fast med bilen (Ford Focus, inte den bästa terrängbilen). De provade med att gräva med spadar och sedan granris, men det gick inte att komma upp. De fick ringa Bergvik Skog, som kom och hjälpte till. I väntan på undsättning tog de sin tillflykt till ett jakttorn där de satt och drack kaffe.

En schweizerost

Ja. Så här ser det ut. Man förstår att det här kan vara förvirrande för en arkeolog. Och vad skall det då inte vara för någon som inte har någon erfarenhet av sådant här. Eva har en stor uppgift i att göra tolkningar och färdigställa rapporten.

Pälsgåtan löst

Vid samtal med Arkeolog Fredrik som grävt i Falun många gånger visade det sig att det är ganska vanligt att man hittar bitar av kohud i schakten. Då kom vi fram till att det nog var det vi hittade i måndags. Gåtan är löst! Vad skönt att det nog inte var en råtta.

Schaktet i Falun 4 maj

Så här såg schaktet vid Egnellska huset i Falun ut den 4 maj på morgonen. En radda med schakt, profiler, stockar och syllar åt alla håll. Mycket information på liten yta.

Lodfoto


Ibland behöver man fotografera schaktet eller lämningen rakt uppifrån så att det syns tydligare vad man hittat. Då är det bra att ha en skopa att hissas upp i. Här är det Eva som tar en hisstur.

måndag 3 maj 2010

Päls!


Rätt som det var låg det något brunt i botten av rutan, ned mot den sterila leran. Vid stenen i bildens mitt. Det var en bit päls! Undrar vad det var för ett djur. En ekorre? En råtta? Grävledare Eva kanske skickar det på analys. Det blir spännande att läsa rapporten.

Ruta 1 är nedgrävd

Nu är ruta 1 nedgrävd.Till höger är en lerbänk som vi tror är en härd, men vi vet inte riktigt. Framför den ligger en stock som ram. Längs västra långsidan av rutan ligger plankan som ansluter till härden. Ja, ibland blir man inte klok på vad de egentligen hållit på med.

Vad är en profil?


Man jobbar på att få fram väggar i och mellan schakten. Dem kallar man sedan för profiler. De är till för att man skall kunna se och tolka lagerföljden i schaktet eller den grävda ytan. Man ritar profilen på rutpapper i skala 1:20. Alla ritningar renritas sedan till rapporten. Allt som grävs måste rapporteras för att göras tillgängligt för allmänheten.´

Man sätter upp ett rakt profilsnöre i överkanten på profilen. Sedan lägger man ut ett måttband eller en tumstock längs kanten. med hjälp av en tumstock till kan man sedan mäta och rita. Det måste inte vara något konstverk, men det är bra om den som skall skriva rapporten fattar vad man menar.

Fint arkeologihus

Arkeologerna i Dalarna håller till i ett vackert jugendhus. Lite mer charmigt kanske än våra lokaler på Fogden. Men vi trivs bra där i alla fall!