Den 6 februari firar vi Samernas nationaldag!

På museet hissar vi den samiska flaggan. Under kvällen kommer vi att hålla två föredrag i länet.

Maria Björck föreläser i Söderhamn om Samer i Hälsingland - hur hittar man spåren efter de som inte lämnat spår? Det har under lång tid funnits samer i Hälsingland och Gästrikland. Länsmuseet arbetar med att hitta platser efter samer bland annat inom projektet Ohtsedidh. Maria kommer att berätta om kartläggningen och inventeringsarbetet samt om de arkeologiska undersökningar som gjorts av ett sockenlappboställe utanför Järvsö. 

Biblioteket i Söderhamn, klockan 18:00. Fri entré.

Matminnen från Sápmi - Ingela Broström och Ingrid Gimmon samtalar om samiska mattraditioner. Den samiska matkulturen sträcker sig lång tillbaka i tiden. Basen är renkött, fisk och småvilt medan exempelvis potatis och spannmål inte varit lika viktigt. Däremot har alla delar av renen använts. 

Hörsalen Länsmuseet Gävleborg, klockan 18:00. Fri entré.

Titta på vår hemsida för mera information http://lansmuseetgavleborg.se/

Projektet Ohtsedidh – samiska kulturyttringar i Mellansverige

Vi går vidare med projektet Ohtsedidh och har nu påbörjat andra årets arbete. Projektet är ett samarbete mellan länsmuseerna i Dalarna, Gävleborg och Västmanland samt stiftelsen Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund.

Under kommande period ska vi jobba med en vandringsutställning och ett pedagogiskt material riktat till grundskolan. Det är resultatet från projektets första år som kommer att vara grunden i utställningen. Vi återkommer med mera information om hur arbetet fortskrider. Titta gärna in på projektets hemsida https://www.ohtsedidh.se/

Utgrävning vid Lappatäkten i Järvsö

I år har vi fortsatt våra undersökningar vid sockenlappbostället i Järvsö. Under fyra fina dagar har vi tillsammans med byaföreningen grävt i och runt husgrunden vid Lappatäkten nära Grindstensberget. Liksom förra året blev det ett resultat över förväntan och vi fick ett stort fyndmaterial.

Vi har nu lyckats lista ut var ingången till huset legat. Det mindre rummet i husets nordvästra del har varit en farstu. Utanför fanns en enkel men hårt hoppressad sandpackning kantad med sten. En stor del av fynden hittades utanför byggnaden och framför allt nära ingången. De har förmodligen hamnat där när man sopat undan och städat huset. Invid vägglinjen fanns också ett stort antal gröna fönsterglasskärvor.  Vi hittade även keramik, flinta, spikar, djurben och olika järnföremål. 

I väggen, inne i huset, hittades en hel del fynd. Extra roligt var ett mynt med dalpilar präglat 1761.  

Överraskande nog hittade vi också ännu ett hjärtformat hänge, likadant som det vi hittade förra året. Det är i det närmaste identiskt med ett hänge som finns på en samisk trumma från norra Sverige. Vi hittade även några små pärlor som kan ha suttit på dräkten eller varit fastbroderade på en dräktväska. Bland de mera personliga fynden fanns också ett flertal knappar, hyskor och hakar, fingerborgar och kritpipor. En av fingerborgarna utgjordes av en modell som används just vid skinnarbeten. 

Grävningens mest spektakulära fynd var nog den kanonkula som hittades utanför huset vid väggen. Vår kontakt på Armémuseet berättade att det troligen är en sexpunds kanonkula. Hur den hamnat här kan vi nog aldrig lista ut. 

Här kan du se ett inslag om utgrävningen från SVT Nyheter Gävleborg och här kan du lyssna på ett inslag från SR Gävleborg

Hjälp oss kartlägga den skogsfinska historien i Hassela!

Avmätning från 1753, Lantmäteristyrelsens arkiv V18-17:2. Lantmätare Lars Lindenborg.

Länsmuseet Gävleborg kommer under 2018 att arbeta med att kartlägga skogsfinska kulturmiljöer i Hassela. Speciellt fokus kommer att ligga på Kölsjön, Vrångtjärn och Lindsjön. Projektet vill synliggöra och registrera lämningarna – så att de blir kända och skyddade.

Det är väl känt att flera finska bosättare tidigt kom till Hassela. De förde med sig bland annat nya byggnadstyper med rökugnar och storskaligt svedjebruk. Enligt muntliga uppgifter var finnarna också duktiga på att framställa järn och att smida. Men vi vet egentligen inte så mycket om den första tidens bebyggelselägen och försörjning. Känner ni till platser med lämningar efter bebyggelse och järnframställning? Och kanske traditioner och berättelser som kan kopplas till platserna? Ta kontakt med oss. Hjälp oss att hitta, uppmärksamma och skydda den skogsfinska historien! 

Kontakta oss!

Inga Blennå                                                                     Maria Björck                       

inga.blenna@xlm.se                                                        maria.bjorck@xlm.se

026-65 56 73                                                                   026-65 56 45

arkeolog, stationerad i Hudiksvall                                  arkeolog/avdelningschef Kulturmiljö

www.facebook.com/skogsfinnar

Samiska föremål till Gotland för analys

Länsmuseets arbete med det samiska kulturarvet går vidare på olika sätt. Den här veckan är en av våra arkeologer i Visby för att där analysera några föremål från förra sommarens grävning på ett sockenlappsboställe i Järvsö. På Gotland finns nämligen Kulturarvslaboratoriet, som är en del av Riksantikvarieämbetet. Tack vare deras Gästkollega-koncept finns det möjlighet att som museitjänsteman ta med sig föremål och frågeställningar till Visby och på plats tillsammans med deras experter genomföra avancerade naturvetenskapliga analyser.

Ett av de föremål vi har med är ett hänge, som troligen har suttit på en trumma. På detta utförs en rad, icke förstörande, undersökningar. Till exempel: mikro-XRF där man kan se vilka grundämnen ett föremål består av, och SEM (svepelekronmikroskop) som genom extrem förstoring kan se sådant som annars är svårt att se (som vilken typ av fibrer en textil består av). Med röntgen kan man dessutom se igenom täckande lager. Kolla nedan vad som framträder på hänget i röntgenapparaten:

Själva hänget med tillhörande kedja visade sig vara av mässing, alltså en legering mellan koppar och zink. Ett litet nystan med metalltråd som vi trodde var tenntråd – tennrådsbroderi är ett av de hantverk som förknippas med sockenlapparna – var istället bly!

Idag fortsätter arbetet. Kanske går det att få fram om den lilla tråden som suttit i hänget är gjort av ull eller av annat djurhår, möjligen går det också att se om tråden varit färgad. Hursomhelst har vi redan nu fått en hel del svar, och många nya frågor.

Sara Norrehed på kulturarvslabbet manövrerar svepelektronmikroskopet (burken till vänster) via datorn.

Här finns en länk till Riksantikvarieämbetet om vårt besök i Visby: 

Länsmuseet gästar RAÄ

Sockenlappens stuga

Husgrunden efter boningshuset vid sockenlappsbostället. 

Sommarens arkeologiska undersökningar av sockenlappsbostället i Stene utanför Järvsö i Hälsingland har varit oväntat lyckade. Bland annat hittades ben av häst och björn. En av sockenlapparna uppgifter var just att slakta hästar och jaga björnar. Det mest utmärkande fyndet var ändå ett hänge som hittades sista dagen i husgrundens vägglinje.

Hänget är cirka tre centimeter stort och troligen av mässing. Det är trapetsformigt, avslutat i två rundlar och fästat i en cirka fem centimeter lång kedja av länkar.  

Trumma nr 36, Ernst Manker 1938:639-645. 

Vi kontaktade Inger Zachrisson, som är expert på samisk arkeologi, och hon säger att föremålet sannolikt varit ett hänge till en samisk trumma eller till trummans visare. Visaren lades på trumman och rörde sig över den för att peka på någon av dess symboler. Ett liknande hänge finns avbildat i Ernst Mankers klassiska verk Die lappische Zaubertrommel från år 1938. Inger Zachrisson säger också att hitta den här typen av föremål vid en utgrävning är unikt. De hängen man känner till sedan tidigare finns alla i olika samlingar.

En av våra frågeställningar vid utgrävningen var om den samiska identiteten kunde ses i fyndmaterialet. Undersökningen har med råge svarat på den frågan.  Nu ska rapporten från sommarens undersökningar färdigställas och vi återkommer senare med mera uppgifter om resultaten. 

Här finns en fil om undersökningen och fynden - länk till filmen  och här finns ett inslag från Sameradion länk till sameradion 

Sockenlappen i Järvsö

Det var ett stort intresse för undersökningen och det kom många besökare.

Under den gångna veckan har vi undersökt en husgrund och en jordkällare i Järvsö. Platsen kallas Lappatäkta och här bodde Järvsös sockenlapp Nils och Anna Andersson med sina barn under slutet av 1700- och början av 1800-talet. Utgrävningarna har gjorts tillsammans med byalaget som också var de som återfann lämningarna som ligger vid Kalvstigen nära Grindstensberget.

Husgrunden torvas av och rensas fram. 

Husgrunden hade ett fint spismursröse med tegel av äldre karaktär. Huset hade tre rum och vägglinjen bestod av dubbla stenrader som visar att huset har haft någon typ av mullbänk. I husgrunden hittade vi många fina fynd, bland annat flera kritpipor, fingerborgar och bössflinta. Flera av kritpiporna kunde dateras till andra halvan av 1700-talet och de var tillverkade i Stockholm och Falun. Flintan har tillhört en bössa med flintlås men kan också ha använts till att göra upp eld. Vi hittade även en hel del djurben, fönsterglas och bruksglas samt olika typer av keramik. Största delen av fynden i husgrunden hittades runt eldstaden.

 

                            

 Ett fint litet hänge hittades vid spismursröset. En av de kritpipor som vi hittade var dekorerad med tre kronor. 

Husgrunden med spismursröse och tydliga syllstensrader.

Jordkällaren var valvad och byggd av natursten. Den var inrasad och endast den bakre delen av valvet var intakt. Vi grävde bort större delen av det inrasade materialet och fick då en tydligare bild av hur den tidigare sett ut. Inga fynd hittades i källaren och en del av de nedrasade stenarna fick ligga kvar.

Jordkällaren före och efter undersökningen. 

Med hjälp av fynden och husgrunderna får vi en bra bild av hur livet i stugan kan ha varit. Vi väntar nu med spänning på resultatet från benanalysen. Det har varit en givande och lärorik vecka med ovärderlig hjälp från byalaget och vi hoppas få möjlighet att återkomma till den här fina platsen. 

Mera information och en film från undersökningen finns hos Länsstyrelsen Gävleborg www.lansstyrelsen.se/gavleborg/arkeologisk-undersokning-av-samisk-kulturmiljo och på Youtube Lappmannens stuga i Järvsö. 

Båtdelar funna på Kattvikskajen i Hudiksvall

Dykare från Sjöhistoriska Museet undersöker fyndområdet. 

Vid de fortsatta grävningarna på norra delen av Kattvikskajen har vi hittat delar efter en båt. De delar som hittats är så kallad spant, vilket kan sägas vara båtens revben, och bordläggning, som är delar av båtens sidor och botten. Arkeologer från Sjöhistoriska Museet har varit på platsen för att se på fynden. Den dykare som gick ner hade ingen sikt alls utan fick känna sig fram. De delar som hittades satt fast i dyn och fick tas upp med hjälp av grävmaskin. 

Delar av den funna båten. 

Den huvudsakliga koncentrationen av delar låg inom ett cirka 5x5 meter stort område. De delar som hittades kommer troligen från en och samma båt, även om inte samtliga delar finns bevarade. De brottytor man kunde se har troligen uppkommit vid tidigare arbeten på den här platsen.  Senast man schaktade här var över femtio år sedan och båtdelarna skadades redan då.

Båtdelarna tas upp ur vattnet med hjälp av grävmaskin.

En karta från 1600-talet visar bland annat att det tidigare funnits sjöbodar på platsen. Vi vet ännu inte hur gammal båten är men den skulle kunna vara från den tiden. Det är också oklart hur båten har sett ut och hur stor den varit. De hittade delarna tyder på att den kan ha varit så bred som 4-5 meter och upp emot 15 meter lång. Vi ser fram emot resultaten från analyserna!

Spant från den hittade båten.

Pålar på Kattvikskajen

Nu renoveras delar av Kattvikskajen i Hudiksvall. Norra delen av kajen ligger inom ett fornlämningsområde som utgör staden Hudiksvalls äldre läge (Hudiksvall 1:1). En karta från 1600-talet visar att det låg sjöbodar i norra delen av området och att stadens staket fanns i anslutning till dem. Kartan visar också att det stått pålar som spärrat av infarten till hamnen och lämnat bara en mindre öppning för genomfart.

Kartan från 1600-talet är rektifierad och lagd ovanpå ett ortofoto från idag. Den blå linjen visar fornlämningsområdets begränsning. 

Vid arbetet på kajen har ett flertal stolpar schaktats fram. Flera av dem har en spetsad avslutning, bilade för hand med tydligt synliga yxhugg. Sannolikt har konstruktionen gjort att stolparna stått stadigare. Det är oklart vilken funktion pålarna haft. De är välbevarade eftersom de stått syrefattigt i bottenmaterialet och det är inte möjligt att direkt avgöra dess ålder.  Nu har prover tagits från ett par av dem för att en datering ska kunna göras med hjälp av dendrokronologi. 

Så kallade dendroprover sågas ut ur några av pålarna.

Pålar med spetsad avslutning.

Arkeologidagen 2016

Mera information finns på hemsidan: www.lansmuseetgavleborg.se 

”Finnlägret” - en samisk lägerplats?

"Finnlägret" mellan Kilafors och Skog.

Mellan Kilafors och Skog i södra Hälsingland finns en plats som kallas ”Finnlägret” Det är en lite speciell plats; en sandig platå inringad av två bergsknallar och två myrar. Det sägs att namnet kommer av att samer tidvis har bott här. Man kan förstå att detta varit en bra plats att bo på, med lavrik mark för renbete och flera kallkällor för vatten. I den pågående specialinventeringen i Skogs socken har vi flera gånger besökt Finnlägret och andra platser där det sägs att samer skall ha bott. Syftet har varit att försöka finna fysiska spår bakom de ortnamn och berättelser som kopplas till socknens samiska historia. Denna del av inventeringen har skett i samarbete med arkeologen Ewa Ljungdahl från Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. Det har varit ett spännande, men också svårt, arbete att försöka reda ut vilka av de otydliga och svårtolkade lämningarna som faktiskt indikerar samisk bosättning. Det handlar om att försöka få upp ögonen för lämningar som vi vet finns där, men som vi ännu inte lärt oss hitta. Men nu har satsningen börjat ge resultat:

Vid ett besök på ”Finnlägret” förra veckan uppmärksammades en sten som stack upp i mossan på den annars helt stenfria heden. Efter att torven avlägsnats framträdde en oval av lagda stenar och kol i botten. I mitten låg två lite större stenar. Troligen är detta en härd som stått inne i en tältkåta, givet härdens utseende och platsens traditioner. Det skulle därmed vara den första samiska härden som registrerats i Gävleborgs län. En sådan lämning är viktig. För även om det handlar om ganska sen tid i ett arkeologiskt perspektiv, 1600-1800 talen, så finns det mycket ny kunskap att utvinna ur en sådan här lämning. Vi möter Gävleborgs samiska befolkning i kyrkoböcker, enstaka rättsprotokoll och någon gång som kuriosa i sockenskildringar. Om deras levnadsvillkor, materiella kultur o.s.v. är mycket litet känt. Här skulle arkeologins metoder kunna ge information som inte går att få fram på annat sätt.

En trolig samisk härd på platsen som kallas "Finnlägret".

Nu kommer kol från härden att analyseras med ¹⁴C-metoden. Resultatet kommer i början av nästa år. En sak är i alla fall säker – arbetet med Gävleborgs samiska historia har bara börjat./BU

Kolningsgrop i Färila

Runt Ljusnan har man under förhistorisk tid och medeltid ägnat sig åt järnframställning i stor skala. Det finns många registrerade kolningsgropar och en hel del järnframställningsplatser, så kallade blästplatser. Antalet kolningsgropar är betydligt större än blästplatserna. Kanske kan det bero på att groparna är enklare att se och att flera järnframställningsplatser fortfarande är okända.

I Ljusdals kommun dras nu en ny vattenledning mellan tätorterna Färila och Ljusdal. Ledningsdragningen går till stor del i närheten av Ljusnan och andra vattendrag. Området är sandigt, flackt och innehåller många fornlämningar. Länsmuseet har gjort en utredande inventering och i närheten av byn Yg korsade dragningen en kolningsgrop, RAÄ 15:3, som därför måste undersökas.

Sektion genom kolningsgropen

Kolningsgropen var rektangulär, 4 meter lång, 2 meter bred och 0,6 meter djup. Den var omgiven av en 2 till 3 meter bred vall. Gropen innehöll en hel del kol och det syntes tydligt att man kolat i den minst tre gånger.

I Färila och Ljusdals socknar har flera kolningsgropar tidigare undersökts. Dateringarna ligger mellan 500 efter Kristus och mitten av 1400-talet. Vi väntar nu med spänning på svaret från dateringen av kolningsgropen i Yg.   

Profilen dokumenteras

Utställning: Kårböle skans – vår utpost mot väster

Välkommen till invigning!

Karta från 1912

Kårböle skans är länets enda försvarsskans från 1600-talet. Lämningarna efter skansen är cirka 90x60 meter och omges av en jordvall kantad av en vallgrav. Innanför vallarna finns rester efter 76 små så kallade grophus. Tillsammans med Kårböle byalag gjorde Länsmuseet år 2013 en mindre undersökning av skansen. Vi undersökte då en av soldatbostäderna och en del av vallen innanför vallgraven.

Vi har nu gjort en liten utställning med några av de föremål vi hittade och som speglar soldaternas liv vid skansen. Utställningen invigs vid nationaldagsfirandet den 6 juni kl 13, och finns sedan i Kårböle bystuga t.o.m. 26 juli.

Kopparmynt präglat 1655 som hittades i husgrunden

För info om visning av utställningen och bystugans öppettider kontakta Stellan Fagrell, tel 070-297 23 55. För info om utställningen och Länsmuseets arkeologiska arbete kontakta Inga Blennå, tel 026-65 56 73 eller maila till inga.blenna@xlm.se

Husgrunden och spisröset undersöks

Ny E4-dragning i Harmånger

Smedja med eldpall söder om Harmånger

Vi är ute i skogarna runt Harmånger i Nordanstigs kommun och inventerar för nydragning av E4:an. Utredningen görs i samarbete med arkeologer från Historiska museet och kommer att pågå i sju dagar. Det är ett mycket intressant område där Harmångersån fungerat som förbindelse från öster, med den gamla bytomten på sin södra sida. Under yngre järnålder sträckte sig en havsvik ända uppemot kyrkan. När kyrkan byggdes är inte känt, men att den har medeltida ursprung vet vi. Genom att studera höjdkurvorna i området vet vi också att det finns möjlighet att hitta lämningar från såväl stenålder, bronsålder och järnålder. Flera intressanta lägen har hittats, där det kan finnas boplatser och gravar från förhistorisk tid. Hittills har vi bland annat registrerat några husgrunder, ett par smedjor och stenmurar. Vi har fortfarande stora ytor kvar att gå över och hoppas hitta flera intressanta lämningar/IB

Trafikverket besökte oss i fält

Ny rapport: Kårböle skans

Tillsammans med Kårböle byalag och Föne Fornminnesförening har Länsmuseet utfört en delundersökning av Kårböle skans, RAÄ 68 i Färila socken. Lämningarna efter skansen består av en näst intill fyrkantig yta som omges av en vallgrav. Innanför vallgraven finns en jordvall och 76 enkla husgrunder som syns som försänkningar innanför den omgivande vallen. Undersökningarna gjordes i två etapper under 2013. En av husgrunderna grävdes ut och ett tvärsnitt gjordes genom vallen på västra sidan av skansen.  

Kårböle skans användes som gränspost och försvarsskans under flera perioder på 1600-talet. I fokus för de gjorda undersökningarna var hur livet och förhållandena kan ha varit för de soldater som var stationerade på skansen. De fynd som gjordes var bland annat flera mynt, en muskötkula och en kultång, delar av kritpipor och rester efter måltider i form av djurben. Soldatbostaden var enkel med en markerad ingång och rester av eldstäder. Den del av vallen som undersöktes har byggts på flera gånger. /IB

Rapporten finns i pdf-format på vår hemsida. Om du vill beställa en rapport kontakta Inger Eriksson 026-65 56 06 eller inger.eriksson@xlm.se

Dragränna från järnåldern vid Norrboån

Det ska byggas en ny bro över Norrboån, Hudiksvalls kommun, och de inledande förundersökningarna gjordes i höstas. Vi har nu avslutat våra undersökningar med mycket spännande resultat. Det visade sig ligga en dragränna för båtar på östra sidan om ån. Och de dateringar vi gjorde i höstas visar att den är från järnålder, 550-650 e. Kr. Norrboån är den enda förbindelsen mellan Norra och Södra Dellensjöarna och i ån fanns tidigare ett fall som gjorde att man måste dra sina båtar förbi detta.

Dragrännan fotograferad från söder med Norrboån till vänster i bild.

Dragrännan fotograferad från norr. 

Dragrännan syntes som två parallella mörkfärgningar. Vi grävde en profilbank tvärs igenom de två färgningarna och den mellanliggande ytan. Det visade sig att dragrännan har varit byggd av trä och fodrad med lera. Då leran varit fuktig har båtarna glidit lättare och därmed underlättat dragandet. Rännan har senare fyllts igen och jämnats ut vid brukandet av åkern. Men man kan fortfarande se spår efter dragrännan som en försänkning vid åkanten nära Norra Dellen.    

Grävd profilbank genom dragrännan.

 Fikapaus vid Sördellen.

Området vid Norrboån ligger mycket strategiskt och här finns ett stort antal fornlämningar. I området har fynd från sten-, brons- och järnålder gjorts, bland annat i form av stenyxor, ett bronsspänne och vävtyngder. I närheten av Norrbo kyrka, som ligger öster om ån, finns ett stort antal gravar från järnåldern. Det finns också äldre uppgifter om att det tidigare funnits gravar vid Norrboån. På västra sidan om ån ligger bland annat Norrbo skans, vars ursprung och funktion vi tyvärr inte vet mycket om. Vid ån har det även funnits bland annat såg, kvarn, linberedningsverk, smedja och båtbyggeri under historisk tid.

Och nu följer det spännande rapportskrivandet…/IB  

Ny spännande bok om skogsfinsk arkeologi

 En spännande bok om Skogsfinsk arkeologi har just kommit ut. Boken heter Skogsfinsk arkeologi Etnicitet i det materiella. Den berättar om utgrävningar av skogsfinska lämningar på tre platser: Svartviken i Dalarna, Råsjö i Medelpad och Grannäs i Hälsingland. På 1600-talet flyttade dessa människor från Finland till mellersta Skandinavien, många just till mellersta Sverige. De hade ett annorlunda livsmönster jämfört med sina nya grannar. Bland annat byggde man hus med rökugnar och använde ett storskaligt svedjande. Med tiden påverkades och förändrades inflyttarna. I boken diskuteras bland annat det skogsfinska kulturlandskapet och livsstilen i förhållande till de omgivande svenska grannarna.

Om du är intresserad av boken hör av dig till Finnbygdens Förlag genom Maud Wedin, maud@finnbygden.se/IB

   

Dateringar från Norrboån

Det ska byggas en ny bro över Norrboån och i höstas gjorde vi förundersökningar där. Området ligger mycket strategiskt fördelaktigt på näset mellan Dellensjöarna. Inom undersökningsområdet fanns inga tidigare registrerade fornlämningar även om det ligger ett flertal i närområdet. Med tanke på de fynd som tidigare gjorts och de lämningar som finns registrerade har människor sannolikt bott i området från stenålder och framåt. Speciellt är ett fynd av ett bronsspänne, en så kallad tutulus, som gjorts i åkern väster om ån. Det är ett av få bronsåldersfynd från Hälsingland. Det finns också äldre uppgifter om att det skulle ha funnits gravar från järnåldern vid ån. På västra sidan av ån finns den så kallade Norrbo skans. Lämningen är välkänd men dess ursprung och funktion känner vi inte till. Enligt en tradition ska en strid ha utkämpats här 1434 då en lokal bondehär besegrade en skara danska knektar. Senare tids forskning menar att skansen fick sitt nuvarande utformning under 1600-talet. Vid Norrboån har det också funnits bland annat såg, kvarn, linberedningsverk och båtbyggeri under historisk tid. Studier av det historiska kartmaterialet över själva undersökningsområdet visade ingen bebyggelse just där.

Med hjälp av traktorgrävare drog vi sökschakt på båda sidor av ån. Det är marken som ligger under plogdjup som undersöks. Det visade sig att plogen gått hårt åt de lämningar som hittades och de var därför grunda och svårtolkade. På västra sidan fann vi bland annat en flack ränna omgiven av stolphål. Lämningen skulle kunna vara rester efter bebyggelse men kan också sammanfalla med en fastighetsgräns som är markerad på en skifteskarta från 1700-talet. På östra sidan av ån hittade vi bland annat en lång mörkfärgning med flera stolphål som tolkades utgöra en vägglinje och resterna efter två hus. Vägglinjen skulle kunna varit uppbyggd som någon form av flätverkskonstruktion. 

Vi skickade prover för 14C-analys till Ångströmlaboratoriet och nu har resultatet äntligen kommit. Kol från ett av stolphålen i rännan på västra sidan av ån daterades med 95% säkerhet till mellan 1470 och 1650, alltså sannolikt samtida med Norrbo skans. Kol från den troliga vägglinjen på östra sidan av ån daterades till intervallet 550-650 efter Kristus med 95% säkerhet, alltså äldre järnålder/IB

Kulturlunch om Kårböle skans på tisdag 5 november!

På tisdag är det kulturlunch på länsmuseet igen, och då skall vi berätta om våra undersökningar på Kårböle skans vilka ägde rum i maj och augusti i år. Speciellt inbjuden medtalare är Stellan Fagrell (nedersta bilden), f.d. brigadgeneral och numera ordförande i Kårböle byalag. Det blir både arméhistoria och arkeologi som presenteras. Vi berättar om skansens bakgrund och historia, och så visar vi bilder från undersökningarna. Alla hjärtligt välkomna! Vi börjar 12.00. Det finns även möjlighet att äta lunch på museet. I så fall måste man köpa en matbiljett också. Först till kvarn...!
/KE