”Finnlägret” - en samisk lägerplats?

"Finnlägret" mellan Kilafors och Skog.

Mellan Kilafors och Skog i södra Hälsingland finns en plats som kallas ”Finnlägret” Det är en lite speciell plats; en sandig platå inringad av två bergsknallar och två myrar. Det sägs att namnet kommer av att samer tidvis har bott här. Man kan förstå att detta varit en bra plats att bo på, med lavrik mark för renbete och flera kallkällor för vatten. I den pågående specialinventeringen i Skogs socken har vi flera gånger besökt Finnlägret och andra platser där det sägs att samer skall ha bott. Syftet har varit att försöka finna fysiska spår bakom de ortnamn och berättelser som kopplas till socknens samiska historia. Denna del av inventeringen har skett i samarbete med arkeologen Ewa Ljungdahl från Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. Det har varit ett spännande, men också svårt, arbete att försöka reda ut vilka av de otydliga och svårtolkade lämningarna som faktiskt indikerar samisk bosättning. Det handlar om att försöka få upp ögonen för lämningar som vi vet finns där, men som vi ännu inte lärt oss hitta. Men nu har satsningen börjat ge resultat:

Vid ett besök på ”Finnlägret” förra veckan uppmärksammades en sten som stack upp i mossan på den annars helt stenfria heden. Efter att torven avlägsnats framträdde en oval av lagda stenar och kol i botten. I mitten låg två lite större stenar. Troligen är detta en härd som stått inne i en tältkåta, givet härdens utseende och platsens traditioner. Det skulle därmed vara den första samiska härden som registrerats i Gävleborgs län. En sådan lämning är viktig. För även om det handlar om ganska sen tid i ett arkeologiskt perspektiv, 1600-1800 talen, så finns det mycket ny kunskap att utvinna ur en sådan här lämning. Vi möter Gävleborgs samiska befolkning i kyrkoböcker, enstaka rättsprotokoll och någon gång som kuriosa i sockenskildringar. Om deras levnadsvillkor, materiella kultur o.s.v. är mycket litet känt. Här skulle arkeologins metoder kunna ge information som inte går att få fram på annat sätt.

En trolig samisk härd på platsen som kallas "Finnlägret".

Nu kommer kol från härden att analyseras med ¹⁴C-metoden. Resultatet kommer i början av nästa år. En sak är i alla fall säker – arbetet med Gävleborgs samiska historia har bara börjat./BU

Rapport: Vindkraftpark på Fallåsberget

Länsmuseet utförde under oktober 2011 en utredning för ny vindkraftpark med tio kraftverk på Fallåsberget i Ockelbo och Skogs socknar. Parken är belägen strax söder om Lingbo. Projektör var vindkraftbolaget  O2.

I utredningen påträffades bland annat en kolbotten efter en resmila samt en övergiven gårdstomt. Gården finns med på en historisk karta från år 1762 och klassades därför som fast fornlämning. Dessa lämningar faller under Kulturminneslagen.

Läs mer i rapporten! Den finns på vår hemsida. Du kan också beställa den i pdf eller pappersform på inger.eriksson@xlm.se eller 026-65 56 42.

Ny rapport: Vindkraft Ödmården

Rapportomslag till förstudien om vindkraft i Ödmården

Rombisk skafthålsyxa från trakten av Sunnäs bruk i Ödmården (bild ur boken "Socknen på Ödmården" av Humble 1944).

Utdrag ur sockenkarta över Söderala från år 1654 med Ringnäsbodarna och bebyggelsen vid Mar markerade.

Mila och kolarkoja i trakten av Axmar bruk. Bild ur länsmuseets bildarkiv.

Nu är rapporten om förstudien över planerad vindkraft i Ödmården klar. Förstudien omfattar ett område av 85 kvadratkilometer och är tänkt att fungera som ett underlag för vindkraftsparkens fortsatta utformning. Den skall också kunna användas som ett förarbete till en arkeologisk utredning i form av en fältinventering.

Material som gåtts igenom i samband med förstudien är historiskt kartmaterial, fornminnesregistret (www.raa.se/fornsok), Skog och Historia-registret samt lokallitteratur och kontakter med hembygdsintresserade. 

Det finns total ett sextiotal lämningar i registren. Dit hör ett flertal gravrösen, bergshistoriska lämningar och olika typer av lämningar efter bebyggelse. Området är dock mycket dåligt inventerat och man kan förvänta sig att ett stort antal nu okända lämningar förekommer där. Dit hör inte minst stenåldersboplatser från olika perioder. Området ligger på höjder av 20-75 meter över nuvarande havsnivå, vilket mot bakgrund av landhöjningen betyder att det var kustbundet under sten- och bronsålder samt under början av järnåldern.

I genomgången av de historiska kartorna hittades tolv platser där man kan förvänta sig att finna ytterligare lämningar. De utgörs av övergiven bebyggelse, torp och fäbodar. 

Rapporten berättar att länsmuseet vill att sex delytor inom området skall skyddas från exploatering. Det är en yta i nordost kring gården Mar, tre ytor kring gravrösen från bronsåldern, en yta kring en fäbod med belägg från 1600-talet samt ett stort område kring Axmar bruks kulturreservat. 

Länsmuseet anser slutligen i rapporten att en arkeologisk utredning i form av fältinventering skall utföras när en layout för vindkraftparken är klar. Vi föreslår då att man inventerar bydragning av väg med 60 meters bredd och själva platserna för kraftverken med en radie av hundra meter.

Rapporten finns att ladda ned i pdf-format från länsmuseets hemsida, men går även att beställa i pdf- och pappersformat på inger.eriksson@xlm.se eller 026-65 56 42.

Kraftledningar Mo grindar - Grönviken - Tönsen

Länsmuseet har utfört en särskild utredning av sträckningar för tre kraftledningsgator i Bollnäs, Ockelbo och Söderhamns kommuner. 45 lämningar påträffades och registrerades i utredningen. Lämningarna dominerades av kolningsområden, men även resterna efter en äldre ledningssträckning samt röjningsrösen och en gränsmarkering framkom. Dessa lämningar klassas som övriga kulturhistoriska lämningar. I sträckan Grönviken-Tönsen påträffades också en boplatsvall i klapper, vilken dock klassas som fast fornlämning.

Inventering för kraftledning Tönsen-Mo grindar

Just nu jobbar vi med en utredning (inventering) för kraftledningsgator mellan Mo grindar och Grönviken samt Grönviken och sjön Tönsen i Ockelbo, Bollnäs och Söderhamns kommuner. En kapplöpning mot snön! I inventeringen vilken pågått i tre dagar har bland annat påträffats röjningsrösen, kolbottnar efter resmilor, fågelfångstanläggningar, stolpfundament av okänt slag samt en gränssten. Fältarbetet kommer att slutföras den här veckan om väderleken och väglaget tillåter. Uppifrån ett fundament till en stolpe (svårt att säga vad det har varit för en stolpe), ett röjningsröse och en del av en fågelfångstanläggning.

Stenåldersboplats i Kallbäck, Skog

Vid det här grustaget ligger en stenåldersboplats, RAÄ 175 i Skogs socken. Den ligger på 110 m.ö.h. och har varit kustanknuten, vilket betyder att den är väldigt gammal. Den hittades av Mats Strandberg i Stråtjära för 12-13 år sedan. Han fick förklarat för sig på förmiddagen hur man går till väga för att leta efter stenåldersboplatser. Efter lunch ringde han och hade hittat en. Duktigt! Den låg i kanten av grustaget, och härdar och anläggningar var synliga i raskanten. När vi pillade litet där kom det fram finfina kvartsavslag. Vi vet inte hur stor boplatsen är, eller hur mycket som är kvar av den. Det skall avverkas på skiftet nu, så vi har bandat ur ett område som vi bedömer som adekvat.