Titta in på Järnrikets nya hemsida!

www.jarnriket.se

Idag har Järnriket fått en ny uppdaterad hemsida. Texterna är mera komprimerade och anpassade till att läsas på skärm. På sidan finns också uppläsningstjänsten Talande Webb. Det går även bra att besöka sidan via din mobiltelefon.

På sidan finns bland annat Besöksplatser listade med korta faktauppgifter. Det är även möjligt att hitta platserna utmarkerade på en karta över Gästrikland. En viktig del av innehåller kallas Veta mer och består av mer utförliga texter. Där finns mera fakta om Järnriket och järnframställning, handel och livet på bruken men även om trädgårdar och konst. Sidan kommer också att byggas på med flera bilder allteftersom.

Vi hoppas att ni som besökare får nöje av sidan och att även tidigare besökare känner sig som hemma. Välkommen till Järnriket!

                                                                     www.jarnriket.se

Betraktelse kring en berså

Blästplatsen i Sätra ligger på det som tidigare var en gårdsplan med rabatter och gamla äppelträd. I västra utkanten av tomten finns en gammal syrénberså. Där har förmodligen druckits en och annan kopp kokkaffe och ätits rulltårta och kanelbullar. Men ingen i bersån hade troligen en aning om att de satt vid en järnugn från järnåldern. Vår omvärld får många dimensioner om man börjar se på den ur ett tidsperspektiv...:).
/KE

Avbaning av rostplats och slagglager på blästplatsen i Sätra

Vi filmade en liten stund medan vi banade av matjorden i Sätra. Vi hade just hittat en järnframställningsugn och några stolphål norr om den. Norr och öster om stolphålen hittade vi en rostplats för järnmalm. Ovanpå den hade det slängts slagg, förmodligen från en ugn ännu längre norrut. Man har oftast valt att riva ur slaggen och den färdiga järnklumpen ur ugnen nedåt i en sluttning.

Ovanför sluttningen ligger vägen som går förbi gravfältet, vilket ligger ett femtiotal meter bort på andra sidan vägen. Vi får se järnålderns Sätra som ett förhållandevis stort komplex med gravfält, hus och en rad blästerugnar i sluttningen ned mot den dåvarande kustlinjen. Man kan tänka sig ett litet hamnläge där en del av det färdiga och/eller utsmidda järnet lastades på båtar som gick nedåt Mälarområdet. Troligen var det en boplats som sjöd och bubblade av liv och aktiviteter, och där alla jobbade för försörjningen, kvinnor och män, stora och små.

När man banar av skalar man bort matjorden med grävmaskin. Man tar bort matjorden ned till ursprunglig marknivå, och i den nivån ligger de eventuella fornlämningarna. De brukar inte se mycket ut för världen, men de kan innehålla spännande information som t.e.x 14C-dateringar...

/KE

Järnframställning i Sätra

Länsmuseet har utfört en förundersökning i Sätra inför en planerad koloniträdgård på platsen. Det är Gävle kommun som vill anlägga koloniträdgården. Förundersökningen var nödvändig därför att det planerade området ligger i anslutning till ett gravfält och boplatsområde med spår av järnproduktion från järnåldern (RAÄ 2 i Gävle stad). Vi tog hjälp av grävmaskinisten Niklas för att gräva sökschakt på området. Niklas är på god väg att bli vår ordinarie grävmaskinist i samband med förundersökningar eftersom han är intresserad av att lära sig av vad arkeologerna gör och är mycket skicklig med sin skopa. Då området är fyllt med rester av 1900-tals bebyggelse hade vi problem med att hitta ytor att lägga sökschakten på och samtidigt försöka att täcka av så stor yta som möjligt i samband med förundersökningen. Det gällde att hitta ytor som inte blivit utsatta för sentida exploatering.

Undersökningsområdet är markerat med rött.

Josefin och Anders rensar fram en skadad slaggvarp.

Mitt i bilden syns konturerna av en blästugn.

Josefin ritar profil av provgrop i rostplats för malm.

Stolphål vid ugn som möjligen ingått i en konstruktion för en bälg eller en enklare takkonstruktion. 

Förundersökningen resulterade i att ett tydligt område för järnframställning påträffades och avgränsades. I området framkom minst 3 ugnar med slaggvarp, ett stort område med spår av rostad malm, en stolpkonstruktion med möjlig relation till järnframställningsprocessen, samt ett skadat kulturlager vilket troligen kan kopplas samman med boplatsområdet. Förutom anläggningarna hittade vi också några fynd i form av två fragment av brynen och en liten stengubbe, möjligen gjord av bearbetad fossil. Vi vet tyvärr inte om den är gammal eller av senare datum.

Kolprover har tagit från ugnarna för datering och vi väntar med spänning på resultaten.

Vid tangentbordet: Anders Altner, arkeolog, samt Josefin Olsson, praktikant.

Smide i Hög på hundratalet efter Kristus: ny rapport

I vårt arkeologiprojekt om området vid Högs kyrka utanför Hudiksvall försöker vi reda ut några frågor kring storhögarna och den tidiga historien. detta ingår i vårt kultplatsprojekt Cult Identity. Ett par frågeställningar rör de gamla grävningarna i området. Kungshögen grävdes ut på 1930-talet och Tegelhögen undersöktes ungefär tjugo år senare. I Tegelhögens fyllning hittades järnslagg. Vi har undrat om slaggen kom från framställning av järn, eller från smide. Skulle slaggen komma från järnframställning ("blästbruk") så skulle det innebära att vi fick flytta tillbaka dateringen av introduktionen av järnframställning i Hälsingland med ungefär trehundra år, till hundratalet efter Kristus. De tidigaste kända spåren efter blästbruk fanns på Björkaboplatsen utanför Hudiksvall, från fyrahundratalet eller något senare. Det har påträffats slagg i en tomtning på Hornslandsudde, daterad till 200 e.Kr., men det är smidesslagg. 

Fynden från Kungshögen finns på Hälsinglands museum. Vi fick låna ett par slaggstycken för att skicka dem till analys hos UV GAL (Gearkeologiskt Laboratorium) i Uppsala. Nu har rapporten kommit, och det är utan tvekan smidesslagg det är frågan om. Ett av stycken är en smidesskålla, och alla bitar har bildats från upphettat järn i en ässja när någon smitt. Därmed vet vi att det förekommit järnsmide någonstans i närheten av Kungshögen före det att hövdingen gravlagts där på hundratalet. men var fanns smedjan och ässjan? Vi har inte hittat något när vi letat i samband med undersökningarna. Kanske låg den på andra sidan om vägen? 

Vi vet inte när järnsmidet introducerades i Hälsingland, men nu har vi i alla fall en rad fakta som visar att det var kring Kristi födelse. Det var ofta de ledande ätterna i samhället som var först i metallhanteringen. Möjligtvis kan man nu lägga smidet till en av den här ättens försörjningsgrenar tillsammans med pälshandel och textilhantverk. Men vem var smeden? Ju fler svar man får, desto fler frågor får man på köpet...

/KE

Myt och förändring: seminarium

I går höll vi ett seminarium tillsammans med Högskolan i Gävle, länsstyrelsens kulturmiljöenhet och ett par forskare i arkeologi och namnskick. Det var upptakten till ett projekt vi kommer att jobba med under ett par år. Det handlar om myter, om hur människor skapar berättelser om sin tillvaro, och hur myterna och berättelserna förändras när människorna tillvaro förändras. Vi kommer att förankra arbetet i platser i länet, och vi hoppas att vi kan göra en publikation och kanske en vandringsutställning. Vi vill också gärna koppla ihop det med den strategi för kulturmiljöerna i länet som vi tagit fram tillsammans med länsstyrelsen (strategin finns på våra hemsidor).

Olof Sundqvist vid HIG berättade om vad en myt egentligen är. Per Vikstrand som doktorerat på ortnamn och heliga platser berättade om myter i ortnamn och ortnamn i myter. Torun Zachrisson, fil.dr. i arkeologi vid Stockholms universitet, berättade om smeden Völund och myten kring honom under järnåldern, och om en Völundsfigur som påträffats i Uppåkra utanför Lund. Sara Duppils berättade om olika myter hos subkulturer i Norden. Lars Mårtensson berättade om Uppsala-Eddan.

Vi arkeologer från länsmuseet berättade om varsin plats i länet, om hur man kan se myter och förändring av myter i arkeologiska material eller på en plats. De platser och fynd vi berättade om var:
- Järvstagravfältet utanför Gävle, en övergång från hedniskt gravskick till den kristna seden.
- Om seden att deponera slagg i stolphålen till järnåldershus i Gästrikland.
- Om Fiskebybåten från Hälsingtuna och myten om båten under bronsåldern.
- Om Hög utanför Hudiksvall, om myten om ett maktcentra, och om hur den myten sedan glömdes bort.

Vi hoppas på en lika spännande fortsättning i projektet!

/KE

Filmsnutt från Kungsbäck 2

En liten film där de tre stora stolphålen och tre mindre anläggningar grävs ut. Mot slutet tittar vi upp mot det stora gravfältet RAÄ 1, där det bland annat påträffats ett fint remändebeslag vilket syns på den andra bilden.

Filmsnutt från Kungsbäck nummer 1

Här en litet skakig rundvandring på den leriga grävytan i Kungsbäck där vi tar oss en titt på rännan efter husväggen, stolphål och en del annat.

Seminariegrävningen i Kungsbäck: järnåldershus!

Under tre otroligt regniga dagar grävde vi i Kungsbäck utanför Gävle med Högskolan i Gävle. Vid avbaningen med maskin kom det fram en ränna med sot, kol och kulturlager. När vi grävde i den i snitt och i plan visade det sig att det var en vägglinje till ett järnåldershus med stolpar i. Vägglinjerna passade väldigt bra ihop med en rad med stolphålspar som vi också hittade. Stolphålen inne i huset var stora och stensatta. Det var frågan om grova, takbärande stolpar. Vi hittade inte mycket föremål, men de här konstruktionerna räcker bra! Alla höll humöret uppe också trots att vädret var emot oss.

KOLLA IN: Cult Identity: En plats för metalloffer, Skörskallen i Trönö

På nordsidan av berget Skörskallen i Trönö socken hittades för länge sedan 12 spadformiga ämnesjärn nedgrävda i en grop vid "en av stenblock bildad grotta". Enligt fornminnesregistret hittades järnen av P. Thörnqvists barn. Troligen har metallen grävts ned redan under järnåldern. Berget ligger mellan Nordanhöle och Tannåsen i Trönö socken. Man tar sig in på rätt skogsbilväg från landsvägen mellan Söderhamn och Bollnäs, och man åker in mot Glössbo. Den lilla skogsväg som går från grusvägen och förbi norra sidan av Skörskallen går vidare bort mot Tannåsen. En fin promenad. Alla platserna som vi har valt ut till Cult Identity kommer att finnas i ett e-museum, www.ancientsites.eu, med vägbeskrivningar och koordinater. Projektet och e-museet kommer att vara färdigt hösten 2013.
/KE

Ny rapport om kolbottnar vid Ostkustbanan

Länsmuseet har på uppdrag av Trafikverket dokumenterat och daterat två kolbottnar efter resmilor i Gävle kommun: RAÄ 391 i Gävle stad samt RAÄ 548 i Hamrånge socken. Lämningarna berördes av arbeten kring Ostkustbanan. Dateringarna visar att det är stor tidsskillnad mellan de båda kolbottnarna - närmare 400 år. Anläggningen från Axmartavlan i Hamrånge är daterad till sekelskiftet 1900 med kolbottnen från Harnäshagen i Gävle stad har daterats till 1500-talets mitt. Lämningarna uppvisade sinsemellan olika detaljer vilka kan bero på att de anlagts i två skilda tidsperioder.

Har du frågor eller funderingar, kontakta Maria Björck eller Bo Ulfhielm. Vill du köpa ett exemplar av rapporten, ring 026-65 56 42.

Ny rapport och ny artikel om stora kolningslämningar

Inom inventeringsprojektet "Skog och Historia" har det framkommit ett stort antal märkliga kolningsanläggningar, främst i Hedesunda och Årsunda socknar i Gästrikland. Kolningsanläggningarna är betydligt större och har en kraftigare vall än "vanliga" kolningsgropar. Det finns även likheter med urgrävda kolbottnar efter resmilor. Med medel från Gästriklandsfonden har det varit möjligt att undersöka och datera en sådan kolningsanläggning, samt att datera ytterligare en som referensmaterial.

Undersökningen visade att det är frågan om stora kolningsgropar. 14C-dateringarna visar att den undersökta gropen har använts under en lång tid. Bottenplanet är daterat till 114-1200 e.Kr. och vallen till 665-715 e.Kr. Ett kolprov från bottenplanet i ytterligare en grop är daterat till 960-1020 e.Kr. Sannolikt skall dessa stora kolningsgropar ses i ett sammanhang med stora bågformiga slaggvarp som finns i närområdet. Varpen är resultatet av en storskalig järnproduktion.

Maria Björck, som utfört undersökningen, har också skrivit en artikel om kolningsanläggningarna i senaste numret av Arkeologi i Norr (nr 13), vilken ges ut av Umeå Universitet. Arkeologi i Norr kan beställas från Institutionen för idé- och samhällsstudier, Umeå Universitet. Länsmuseets rapport kan beställas på inger.eriksson@xlm.se alt. 026-65 56 42.

2000 år av järnhantering

Kråknäsjärnen, de spadformiga ämnesjärnen som hittades i Torsåker, är ungefär 2000 år gamla. Redan då de tillverkades var kunnandet om järntillverkning omfattande, med tanke på vilken kvalité dessa järn har. Tillsammans med föreningen Kråknäsjärnet och UV-Gal har vi sökt efter mer kunskap om den äldsta järntillverkningen i olika projekt, läs mer här och här.

I Gästrikland är det så speciellt att tillverkningen av järn har pågått ända sedan Kråknäsjärnen kom till och fram till våra dagar i industrier som Ovako Hofors och Sandvik. Ikväll invigs utställningen "NEDSLAG I VERKET. Ovako Hofors - en modern stålindustri" där länsmuseet tillsammans med många andra dokumenterat hur dagens högkvalitativa järn tillverkas. Välkomna till länsmuseet, S: Strandgatan 20 i Gävle, ikväll kl. 17.30! Utställningen pågår sedan till 19 februari 2012.

Spännande grävning av järnframställningsplats i Torsåker på gång!

Den 19-23 september deltar länsmuseet en grävning på Dansarberget i Torsåker. Grävningen är ett samarbete med Föreningen Kråknäsjärnet samt Riksantikvarieämbetets arkeometallurgiska avdelning, Geoarkeologiskt Laboratorium (GAL). Dansarberget är en järnframställningsplats från 200-talet efter Kristus. Syftet med grävningen är att lokalisera järnugnarna (”blästerugnarna”) på platsen och undersöka den/dem för att få veta mer om hur de varit konstruerade. I markytan syns bara stora mängder järnslagg, men geofysiska markundersökningar och schaktning med maskin kommer att ge oss vägledning i arbetet med att hitta ugnarna. Kunskapen om de här ugnarna är en viktig nyckel till Gästriklands tidiga järnhantering. Vilka var de människor som gjorde de enorma mängderna med järn i Torsåker och Gästrikland vid tiden kring Kristi födelse? Vilka egenskaper hos malmen och järnet var de ute efter? Vad skulle de använda järnet till? Dessa frågor samt ytterligare några hoppas vi att den här undersökningen skall hjälpa till att svara på.

Ett slaggvarp på Åshuvudet i Årsunda

Länsmuseet har också (inom projektet "Tolv dateringar av slagg") 14C-daterat ett slaggvarp på Åshuvudet i Årsunda. Fornlämningen har nummer 212 i Årsunda socken. Det visade sig att slaggen kommit till någon gång under perioden 290-350 e.Kr., d.v.s. under det vi kallar äldre järnåldern (500 f.Kr.-500 e.Kr). Som framgått i gästrikländsk media har fornlämningen under försommaren blivit skadad av en vattenledning. Detta kommer troligen att resultera i en dokumentation av vad som blivit förstört i samband med markarbetena. Med tanke på att det låg sandstenshällar i hela området runt schaktet, antar vi att vattenledningen gått rakt igenom den del av järnframställningsplatsen där järnugnen ("blästerugnen") låg. Det är alltid av största vikt att samla in information om ugnarnas konstruktion eftersom det berättar väldigt mycket om vilken typ av järnkvalitet man var ute efter, vad det var man ville smida och vilka det var som egentligen gjorde allt det här järnet vid tiden strax efter Kristi födelse.

Nydaterade slaggvarp i Östby, Ockelbo

I projektet "Tolv dateringar av slagg", drivet av länsmuseet med hjälp av medel från Gästriklandsfonden, har vi 14C-daterat en rad slaggvarp och slaggförekomster i Gästrikland. Slaggen är rester av järnframställning under förhistorisk tid. Här är två nya dateringar av varp i Ockelbo socken, närmare bestämt i Östby. Östby är en idyll, och där bodde det människor redan under vikingatiden. De lämningar som daterats nu är RAÄ 202 och 205 (se även www.raa.se/fornsok). RAÄ 202 har daterats till tidsintervallet 813-875 e.Kr.RAÄ 205 har daterats till 818-878 e.Kr. Så snart tid finnes skall en rapport skrivas om alla dessa nya dateringar.
/KE

Nya 14C-dateringar av slaggvarp i Gästrikland: del 1

Vi har just fått en rad nya 14C-dateringar av gästrikländska slaggvarp från Ångströmlabbet i Uppsala. Vi inleder här med två slaggvarp vid Färnebofjärden: RAÄ 95 och RAÄ 324. RAÄ 95 är daterad till intervallet 650-712 e.Kr. RAÄ 324 ligger i intervallet 526-586 e.Kr. Troligen har det framställts blästjärn vid fjärden under hela den senare delen av äldre järnålder och under hela den yngre järnåldern.Det känns som julafton när det ligger nya dateringar i postfacket!

Utställningen om Kråknäsjärnet på plats i Kalvsnäs kvarn!

För ett par år sedan gjorde vi en utställning om Kråknäsjärnet från Torsåker. Detta skedde inom ett projekt bekostat av Gästriklandsfonden vilket kort och gott hette Projekt Kråknäsjärnet. Utställningen invigdes i Torsåkers kyrka i januari 2009. Sedan dess har den visats på OVAKO i Hofors, men nu har den fått ett hem i den gamla kvarnen i det idylliska Kalvsnäs i Torsåker. Det här är Järnrikets äldsta historia, och en spännande sådan också. En bra utflykt i sommar! Läs artikeln om invigningen på www.arbetarbladet.se/nyheter/hofors/1.3317090-jarnet-ar-har-for-att-stanna

Stor tång med holkar!

Nyss kom en farbror från Torsåkers socken och visade en jättestor holk som han hittat. Den är 68 cm lång och jättetung. Den har holkar i "hålländan" som man haft träskaft i. Själva gripytorna är räfflade, för att ge ett bättre grepp. Den har utan större tvekan använts inom järnhanteringen, och man har haft träskaft för att kunna stå på ett längre avstånd från en het härd. Men vad mer exakt har den använts till? Om någon har sett en sådan här tång förut, och vet vad man hållit fast med den, så hör gärna av er!

JÄRNRIKET PÅ FACEBOOK!

Vår projektledare för Järnriket Gästrikland, Joel, vill hälsa till alla att Järnriket nu finns på Facebook. Gå in och kolla! Gå in och gilla!

www.facebook.com/#!/Jarnriket