Arkeologidagen 2017 i Gävleborgs län

Årets Arkeologidag är på söndag den 27 augusti. Länsmuseet anordnar visningar på två ställen i länet. I Gnarp, Nordanstigs kommun,  vandrar vi i en fin bronsåldersmiljö i närheten av Moningssand.  I Valbo, Gävle kommun, visas en stenåldersboplats i Nybo som undersöktes i våras.
Välkomna!

Stenålder i Valbo

Vy över boplatsen

Under förra veckan gjorde länsmuseet en förundersökning av en stenåldersboplats i Nybo, Valbo socken (Valbo 44:1) utanför Gävle. Boplatsen upptäckets redan på 1930-talet då gropkeramik hittades i samband med byggandet av ett bostadshus. För knappt 5000 år sedan låg boplatsen vid det dåtida havet. I dag ligger den gropkeramiska boplatsen inklämd i ett villaområde, nära granne till Willys i Valbo, på cirka 40 meters höjd över havet. Nu ska det byggas flera hus på platsen och därför måste en undersökning göras som visar boplatsens utbredning. Stora delar av boplatsen låg under en av vägarna i området, vilket försvårade vår undersökning. De fynd vi hittade var bland annat keramik och brända ben av säl och fisk. 

Det var hårt slit för att gräva provrutorna  

Stenåldersboplats vid E4:an utanför Hudiksvall

Stenåldersboplatsen ligger i en södersluttning mot E4:an och riksväg 84.

Vi har gjort en utredning utanför Hudiksvall, vid korsningen mellan E4:an och väg 84 i närheten av Medskogsområdet. I ett av områdena fanns en fin sandig sydsluttning och där hittade vi spåren av en boplats. I en rotvälta i sluttningen hittade vi brända ben, brända skal av hasselnöt och skörbränd sten. Boplatsen ligger cirka 45 meter över havet och skulle kunna vara från övergången till senneolitikum, alltså senaste delen av stenåldern. Det finns tidigare undersökta stenåldersboplatser i området. En av dem ligger på cirka 43 meters höjd över havet. Där hittades keramik och brända ben och boplatsen kunde dateras till mellan 2 350 och 2 400 f.Kr.

I en av rotvältorna hittade vi brända ben, hasselnötsskal och skörbränd sten. 

Den boplats vi nu har hittat är ännu inte avgränsad så vi vet inte hur stor den är. Boplatser i den här trakten och från den här tiden brukar vara fyndfattiga och svåra att hitta. Därför känner vi oss extra stolta över resultatet. 

Ismannen i Hudiksvall

I dag har vi haft höstlovskul på Hälsinglands museum och det var verkligen kul! Det kom över 40 barn, och ett helt gäng med vuxna, för att lyssna på berättelsen om Ismannen Ötzi. Vi provade att slå gnistor med hjälp av eldstål och flinta och tända en eld. Många barn testade också att sy en skinnpung med samma teknink som Ötzi använt till sin egen väska. I morgon mellan klockan 11 och 15 kan ni komma och träffa Ötzi i Ljusdal på Ljusdalsbygdens museum!/IB
 

KOLLA IN: CULT IDENTITY: Hedningahällan!

Hedningahällan i Enånger är en av de stenåldersboplatser som både Enångersbor och svenska arkeologer känner bäst till. Det är inte många Enångersbarn som inte varit på skolutflykt dit. Hällan består av en klippa i skogen. Uppe på klippan har det legat en boplats eller en festplats. Klippan var en ö i havet under yngsta stenålder. Här träffade människor från Östersjöns kuster för att festa och utföra riter vilka bl.a. gick ut på att slå sönder vackra stridsyxor. En magisk plats. Nås från en parkering och en stig längs vägen mellan samhället i Enånger och Långvind. Kolla in den!
/KE

Stenålder i Enånger

Hedningahällan i Enånger är en mycket suggestiv plats. På en STOR klippa vid den dåtida strandlinjen finns spår efter stenåldersmänniskor. Man har bland annat hittat olika typer av keramik, yxor av sten, skifferbrynen, lerpärlor, brända ben av säl, en malsten och sädeskorn. Men det finns inte några spår efter bostäder och vi vet egentligen inte vilken funktion platsen haft. Kanske har människor från olika platser runt Bottenviken träffats här för 4 000 år sedan. Hedningahällan kommer att ingå i vår kultplatsrutt och den är verkligen värt ett besök!/IB

Arkeologi i Gästrikland...

... har de senaste veckorna uppmärksammats i två långa reportage i Gefle Dagblad. Läs om den arkeologiska undersökningen i Kungsbäck utanför Gävle HÄR och arkeologi i Gästrikland HÄR.

Fina fynd från stenåldern i Jättendal

I vårt magasin finns det fina fynd från en stenåldersboplats i Jättendal. Boplatsen, RAÄ 127, undersöktes i mitten av 1990-talet av Umeå universitet inom ett projekt som kallades Yngre stenålder i södra Norrlands kustland.

Boplatsen ligger i söderläge vid en brant sluttning i kanten på Håckstatjärnen, ca 50 meter över havet. Under stenåldern låg boplatsen vid ett sund mellan fastlandet och en stor ö. Totalt undersöktes över 190 kvadratmeter och ett rikt fyndmaterial hittades. Bland annat hittades stenredskap av skiffer, som pil- och spjutspetsar, knivar, hängbryne och ett v-format redskap. Det v-formade redskapet är svårtolkat men eggen visar att det haft en skärande funktion. Andra föremål som hittades är exempelvis delar till skafthålsyxor, mejslar, brynen, skrapor, delar av benredskap, fragment av flinta och bärnsten.

Bland fynden finns också delar av rostade hasselnötsskal, tuggad kåda och spår efter bostadskonstruktioner, som stolphål, golvplan och en härd. De brända ben som tillvaratogs har visat sig komma från däggdjur, fåglel och fisk. Merparten av benen var från säl. Den keramik som fanns på boplatsen var ornerad med kamstämpelintryck och gropar.

Den som vill veta mera om boplatsen och undersökningarna kan läsa Lena Holms bok Stenålderskust i norr. Bosättning, försörjning och kontakter i södra Norrland.

Om vår stenåldersdatering i Dagbladet

I dag har Gefle Dagblad skrivit om den roliga stenåldersdateringen från Torsåker. Gå gärna in och titta på det!

http://gd.se/nyheter/hofors/1.2544894-torsakersbor-fanns-redan-for-4000-ar-sedan

En smått sensationell datering!!!

Vi hittade spåren av en svedja (en nedbränning av sly och undervegetation för att förbereda för bete) i åkern vid Torsåkers kyrka när vi gjorde en utredning för en vattenledning i våras. Kol från lämningen skickade på 14C-datering på Ångströmlabbet i Uppsala. Vi antog preliminärt att svedjan var från medeltiden. Åkern kallas Kyrkåkern i äldre kartor. Det var ett rejält kollager under matjorden. Svaret kom i dag, och det svajade till litet i knäna när vi insåg att kolet daterats till yngsta stenåldern, någonstans vid 2400 f.Kr. Man får m.a.o. tänka sig betesdrift med ett utvecklat svedjebruk i centrala Torsåker så tidigt. Jättespännande! I morgon skall vi berätta om ännu en datering från Torsåker.

Utredningen Hedenlänken klar

Länsmuseet har utfört en utredning för den s.k. Hedenlänken, en ny matarväg mellan Bollnäs sjukhus och väg 50. Det innebär en sträcka på 1,7 kilometer.

Utredningen har bestått av:
- en översiktlig genomgång av historiska kartor och befintliga kulturhistoriska register.
- fältinventering med grävning av provgropar.
- sökschakt med grävmaskin.

Påträffade lämningar mättes in med GPS och beskrivningar har upprättats enligt Riksantikvarieämbetets principer.

I området finns spår av människor från stenålder och framåt. Ungefär en kilometer öster om utredningsområdet finns en fyndplats för yxämnen (RAÄ 256), grovhuggna "sandstensyxor" vilka förvaras på hembygdsgården.

En lämning låg i vägen för den planerade länken, ett röjningsröse. Vi bedömde att ingen vidare antikvarisk åtgärd är nödvändig. Det konstaterades däremot att området mellan väg 50 och Eriknäsbovägen är ett värdefullt landskapsutsnitt. Detta gäller särskilt sträckan på fastigheten Heden 24:1, där det finns ett flikigt småskaligt odlingslandskap med bevarade åkerholmar och trädbeväxta diken som markerar äldre ägogränser och ger området en ålderdomlig karaktär. Vi anser att man bör ta hänsyn till detta landskap i vägplaneringen.

Stenåldersboplats i Kallbäck, Skog

Vid det här grustaget ligger en stenåldersboplats, RAÄ 175 i Skogs socken. Den ligger på 110 m.ö.h. och har varit kustanknuten, vilket betyder att den är väldigt gammal. Den hittades av Mats Strandberg i Stråtjära för 12-13 år sedan. Han fick förklarat för sig på förmiddagen hur man går till väga för att leta efter stenåldersboplatser. Efter lunch ringde han och hade hittat en. Duktigt! Den låg i kanten av grustaget, och härdar och anläggningar var synliga i raskanten. När vi pillade litet där kom det fram finfina kvartsavslag. Vi vet inte hur stor boplatsen är, eller hur mycket som är kvar av den. Det skall avverkas på skiftet nu, så vi har bandat ur ett område som vi bedömer som adekvat.

Rutgrävning

När vi gräver ytor gräver vi rutor. Kvadratmeterstora rutor. När vi gräver stenåldersboplatser eller andra djupa lager med fynd gräver vi i stick, d.v.s. en decimeter åt gången. På det sättet får man en hyfsad uppfattning om olika lager och perioder på boplatsen.

Nu har vi totalstation, men mäter man inte i konstruktioner och annat digitalt, så får man rita för hand. Då lägger man ut tumstockar i ett rutmönster så blir det mycket lättare att rita. Efter alla år har vi lärt oss att det är mycket bra att ha tumstockar som är hela.

Längst ned står Kerstin och sållar. Man kan ha olika masktäthet i sållet, det beror på vad man tror att man kan hitta. Fiskben och mycket små föremålsfragment kräver exempelvis ett tätare såll.

Pinfärsk rapport om stenåldersinventering

Länsmuseet har drivit ett projekt där det inventerats efter boplatser från mellersta stenåldern (mesolitikum), d.v.s. perioden 8200-4000 f.Kr. Det hela började med att vår medarbetare i perioder, arkeolog Kerstin Westrin, samt vår förre vaktis och duktige stenåldersinventerare Ove Svahn på ideell basis hade inventerat fram ett antal boplatser från denna period. Museet skapade sedan ett projekt där de båda utförde en mer organiserad inventering efter mesolitiska boplatser i Gästrikland samt Söderhamns kommun. Nu har rapporten kommit, skriven av Kerstin Westrin.

Kerstin och Ove har hittat 129 boplatser! Dessutom har de registrerat sex platser med enstaka fynd från samma period. Bosättningarna ligger på nivåer mellan 55 och 125 meter över nuvarande havsnivå.

Inventeringsresultaten redovisas i ett antal större områden:
- Område Hedesunda.
- Område Hansåsen och område Västbyggeby i Valbo socken.
- Område Årsunda.
- Område Hedåsbadet (Sandviken, Valbo och Årsunda socknar).
- Område Kungsgården, Ovansjö socken.
- Område Medskogssjön och område Åmot, Ockelbo socken.
- Område Bergby, Hamrånge socken.

I rapporten finns också färgkartor som visar var boplatserna ligger.
Du kan beställa den genom att kontakta Inger Eriksson på tel. 026-655642.

Tomtar i skogen!

Rapporten om Hallboviken i Hög börjar bli klar (se tidigare inlägg). Det diskuterades vilken bild som skulle illustrera den arkeologiska personalen. Vi hade en liten omröstning där vi fick välja mellan två bilder. Vi kunde resignerat konstatera att vilken bild vi än väljer så kommer vi att presentera oss för världen som beskäftiga skogstomtar. Det finns helt enkelt inget att göra åt detta så länge toppluvor ser ut som de gör. Och har man basker ser man ut som en kantarell. Skogstema hur man än vänder på det, med andra ord.

Vi flyttade i alla fall på 17 kubikmeter sand på en och en halv vecka. Fast det var älgjakt (jaktlaget var inte det gladaste vi har träffat). Och lade tillbaka den på samma ställe! Ingen dålig insats om man ser på det ur ren skottningssynpunkt.

Stenålder vid Norra Dellen

Länsmuseet har nyligen gjort undersökningar i Hallboviken vid Norra Dellen i Hudiksvalls kommun. Området är mycket rikt på fornlämningar och undersökningarna berörde fyra tidigare kända stenåldersboplatser. Det visade sig inte finnas någon tydlig avgränsning mellan dem utan området utgörs av ett stort boplatsområde med flera aktivitetsytor och ett utspritt fyndmaterial. Det material vi hittade var skörbränd sten, bearbetad kvarts, flinta och brända ben. Det är vanligt att hitta rester efter redskapstillverkning av kvarts och skörbränd sten på boplatser av den här karaktären. Den skörbrända stenen bildades vid matlagning och uppvärmning. På boplatserna tillverkades redskap av bland annat kvart, exempelvis skrapor som kunde användas vid skinnberedning.

En av boplatserna inom undersökningsområdet delundersöktes för drygt tio år sedan av Umeå universitet. Då hittades bland annat flera härdar men även föremål som kvartsskrapor, skifferpilspetsar, yxor, en pärla av lera, brända hasselnötsskal och ben från säl, fågel och fisk. De dateringar som gjordes visade att boplatsen är mellan 5600 och 5900 år gammal.

Inom området finns flera sandiga strandterrasser som visar hur havets läge förändrats och därför är viktiga för förståelsen av lämningarna. Människorna bodde vid den dåtida havsstranden och när havet på grund av landhöjningen drog sig tillbaka följde man efter. Man har inte bott permanent inom området utan varit säsongvis på platsen under många år.

Mera om undersökningarna finns att läsa i rapporten som, när den är färdigställd, kommer att finnas som pdf-fil på Länsmuseets hemsida, http://www.lansmuseetgavleborg.se/.

Resultatrik inventering efter stenåldersboplatser

Sedan i somras pågår en inventering i länsmuseets regi med inriktning på att hitta mesolitiska stenåldersboplatser (boplatser från mellersta stenåldern) i Gästrikland. 110 tidigare okända kustanknutna boplatser har påträffats på höjder från 125 m.ö.h ner till 55 m.ö.h. Boplatserna låg m.a.o. tidigare vid kusten, men ligger nu p.g.a. den ständigt pågående landhöjningen ett stycke in i landet. Höjden över havet indikerar dateringar på bosättningarna från ungefär 7000 f.kr till 4500 f.kr. Även en insjöboplats har hittats och den ligger, då som nu, vid en sjö på 226 m.ö.h i närheten av Åmot.

En stor koncentration av boplatser finns på både norra och södra sidan av Gavleån mellan Mackmyra och Forsbacka. Dessa boplatser finns på 60 och 65 m.ö.h och har sannolikt legat långt in i en havsvik. En preliminär osteologisk analys av ben från några av boplatserna i området visar på en marin näring vilket också indikerar att platserna varit kustnära under brukningstiden. Bilden visar en pilspets från Björkebäck i Forsbacka, Valbo socken.