Arkeologidagen 2017 i Gävleborgs län

Årets Arkeologidag är på söndag den 27 augusti. Länsmuseet anordnar visningar på två ställen i länet. I Gnarp, Nordanstigs kommun,  vandrar vi i en fin bronsåldersmiljö i närheten av Moningssand.  I Valbo, Gävle kommun, visas en stenåldersboplats i Nybo som undersöktes i våras.
Välkomna!

Nya spännande 14C-dateringar från Hög!

I slutet av förra veckan kom några analyssvar på kolprover vi skickat till Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Det gällde två härdar och ett grophus från en yta som för oss går under namnet "hantverksområdet" intill Tegelhögen och Hornån i Hög. Vi undersökte denna yta med ett flertal anläggningar inom projektet Cult Identity våren 2012. Anläggningarna bestod av två grophus, ett antal härdar och en massa stolphål. Vi tog nogsamt prover av alla de slag ur anläggningarna. Det är alltid med bultande hjärta som man öppnar de stora vita kuverten från Ångströmlabbet. Och den här gången blev det en riktig jackpot. Läs mer här nedan!

    

 

 

Grophuset A 240 syns i plan i den övre bilden. Det kan vara svårt att se, men det brukar vara en rundoval nedgrävning med stolphål i varje "hörn". Grophuset har nu fått en datering som med 68 % säkerhet ligger i intervallet 360-280 f.Kr. Med 95 % säkerhet ligger dateringen i intervallet 380-170 f.Kr (Ua 46924). Vi är därmed nere i den allra äldsta järnåldern, nästa nere i bronsålder. . Det var längre tillbaka än vad vi hade vågat hoppas på.

Vi har lånat bilden på rekonstruktionen av grophuset från Wikipedia, den finns i den här länken.

 Åtta sådana här (likadana) härdar låg inom hantverksområdet. När vi grävde ut ytan pratade vi om att de här åtta härdarna måste ha anlagts för ett och samma syfte, eftersom de var så lika varandra. En av dem, A 248, ligger med 68 % säkerhet i tidsintervallet 540-390 f.Kr. Med 95% säkerhet kan den dateras till 750-380 f.Kr. (Ua 46925). Då är vi nere i sen bronsålder. Därmed förefaller det klargjort att människor bott här sedan bronsåldern. Rent teoretiskt kan man ha bott på den här platsen vid Hornån sedan yngsta stenålder, med tanke på att kanten ut mot å-ravinen ligger 38 meter över nuvarande havsnivå. De här dateringarna är de äldsta lämningarna efter järnåldersbosättningar vi har i hela länet. Dessutom har vi fått bronsåldersdateringar, vilket är extra roligt eftersom bronsåldern är en ganska anonym period i fornlämningsmaterialet. Det här styrker vår uppfattning om att Hög är en viktig plats. Den ätt som ligger begravda i storhögarna har sannolikt bott här i flera hundra år före högarnas tillkomst, och kanske ännu längre. Så roligt!

I utkanten av hantverksområdet och boplatsen vid Tegelhögen har vi så plötsligt en härd som använts i slutet av 1000-talet e.Kr, d.v.s. ungefär 1500 år senare. Härden är därmed samtida med den stencirkel strax söder om Kungshögen som vi tolkat som den vikingatida tingsplatsen/kultplatsen och som vi också daterat till slutet av tusentalet. Enligt ortnamnsforskaren Stefan Brink har området med stor sannolikhet fått sitt namn efter tingsplatsen och Kungshögen. Nu får vi fundera på varför den här härden låg just här. Det låg brända ben i den, så det verkar som om man har lagat mat på den.

Nya dateringar får en alltid att utvidga sitt tänkande och ger nya tolkningsmöjligheter. Jättespännande tycker vi! 

/KE

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 3.0

Jag medger att det kanske blir lite väl mycket fokus på bronsålder i mina inlägg. Ni får dock ursäkta att min följetång om den förlorade och återfunna brandgraven fortsätter. Graven är mycket intressant för länets förhistoria. Detta inte minst då kunskapen om länets bronsålder är undermålig. Detta märktes inte minst igår (tisdag) då arkeologer verksamma i länet träffades på länsstyrelsen för att diskutera. Bronsåldern var en av de perioder som lyftes som den största vita fläcken kunskapsmässigt.

Men hur går det då med brandgraven? Mycket trevliga nyheter. Bronsföremålen samt ett bränt ben har återfunnits i museets arkiv. Saknas gör dock fortfarande den större delen av de brända benen. Kan dessa möjligen ha skickats iväg på osteologisk analys eller ligger de på annat håll i museets vråer?

 

/Joakim Wehlin

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 2.0

Jakten på den förlorade bronsåldersgraven från undersökningen vid Grinduga i Valbo går vidare.

Idag kom föremålshanteringshandlingarna från arkivet i Stockholm. Efter att gått igenom dessa kan jag ge följande händelserapport:

5 juni 1972                                  Undersökningen påbörjas

27 juni 1972                                Undersökningen avslutas

Juni/juli 1972                              3 sandstenshällar lämnas in till Gävle museum

5 juli 1972                                    Fynden skickas till Statens historiska museum (SHM)

7 juli 1972                                    Fynden ankommer SHM

Augusti 1972                               Fynden konserveras

4 februari 1977                           Rapporten färdigställs

1979                                              Rapporten publiceras

14 mars 1980                              Gävle museum begär fynden

20 mars 1980                              Gävle museum anhåller om osteologisk analys av benen   

26 februari 1981                        Beslut tas att överlåta fynden till Gävle museum

2 april 1981                                 SHM överlåter fynden till Gävle museum

19 februari 1982                         Fynden skickas från SHM till Gävle museum

 

Föremålen begärdes till Gävle för att ingå i den nya basutställningen på museet. Utställningen dröjde dock i över tio år och när den väl var färdig så fanns inte bronsåldersgraven med. Frågorna hopar sig. Ställdes graven ut separat innan basutställningen var klar, som undersökande arkeolog vill minnas det? Finns det en osteologisk (ben) analys? Var är benen och bronsföremålen?

Pincett och dubbelknapp i brons som liknar de som påträffades vid undersökningen i Grinduga 1972 (Efter Montelius 1917).

 

/Joakim Wehlin

 

Brandgrav från bronsåldern på rymmen

Man skulle kunna tänka sig att tre sandstenshällar som är omkring en halvmeter stora skulle var aningen svåra att förlägga. Annars är det kanske just på grund av deras otymplighet som vetskapen om deras existens med åren suddats ut. Hur det än ligger till med den saken så skall det enligt en arkeologisk rapport ha inlämnats tre kisthällar från en bronsåldersgrav till Länsmuseet i Gävle i början på 1970-talet. Dessa sandstenar finns inte med i museets katalog. Finns de möjligen kvar?

Det var år 1972 som ett stenröse i dåvarande Valbo socken undersöktes av Riksantikvarieämbetet (RAÄ Gävle 325, tidigare Valbo 56). Rapporten dröjde och blev inte klar förrän 1979. Till saken hör att inte många rösen av denna typ undersökts i Gävleborgs län. Tidigare finns uppgifter om två eller möjligen tre sådana företag under tidigt 1900-tal. Därtill kan tilläggas att lämningar från bronsålder är oerhört sparsmakat och antalet metallfynd från perioden går nästan att räkna på ena handens fingrar. Vid undersökningen av röset på Knaperåsen 1972 påträffades en hällkista innehållande en brandgrav och två bronsföremål, en ornerad dubbelknapp och en pincett. Dessa fynd finns idag inte upptagna i varken Länsmuseets eller Statens historiska museums kataloger.

Efter lite letande i länsmuseets magasin lyckades jag lokalisera tre oregistrerade sandstenshällar. Dessa stämmer väl i form och storlek med de stenar som lämnades in på 1970-talet. Nu återstår att lokalisera benen och bronsföremålen.

Enligt undersökande arkeolog skall graven, troligen på 1980-talet, någongång ha varit tillfälligt utställd i en monter på museet. Är det någon som vet något om detta så hör gärna av er.

Fortsättning följer…   

/Joakim Wehlin

En vårutflykt till bronsålderns kustlandskap

Våren vill inte riktigt infinna sig. Snön ligger fortfarande djup på många håll. Detta skapar vissa problem för oss arkeologer. Otåligt väntar vi på att snön skall smälta undan så att grävsäsongen kan börja. Våren är också den bästa tiden för inventering, innan växtligheten tar sig och grönskan åter skyler de mer diskreta fornlämningarna.

Jag kunde inte vänta. Jag ville se några bronsåldersmiljöer i Gävle och inte minst förbereda en skyltning av den ena.

Bronsåldersröse (RAÄ Gävle 318) täckt av snö. Foto Joakim Wehlin den 12 april 2013

Åker man österut från Brynäs på Furuviksvägen så kommer man snart till Bomhus. Här finns intill vägen på vänster sidan en naturstig; Signalberget. Precis invid parkeringen ligger ett av Gävles största bronsåldersrösen, 20 meter i diameter. I närheten finns också två mindre stenrösen. Detta är en flitigt besökt lokal men jag skulle också vilja tipsa om ett annat område, kanske ett bra tips för en kommande vårutflykt?

Det största bronsåldersröset på Signalberget (RAÄ Gävle 24). Foto Joakim Wehlin den 12 april 2013

Fortsätt österut på Furuviksvägen. Vid Graneberg ansluter en pipeline för vatten på vägens högra sida. Innanför denna finns ett skogsområde med en fin bronsåldersmiljö bestående av ett 15-tal bronsåldersrösen. Det finns några avtagsvägar in till höger, men för tillfället är det bäst att parkera på höger sida direkt innan vägen ned till badplatsen på vänster sida. Ta sedan bron över pipelinen och utforska området åt söder och sydväst. 

Karta över gravmiljön vid Sikviken. Kustlinjen ligger vid 20 meter över dagens havsnivå. Längre ut syns dagens kustlinje.

Rösena ligger placerade på ett likartat sätt i landskapet och det är tydligt att det fanns bakomliggande idéer kring var rösena skulle byggas. Tar ni er tid att leta på dessa rösen märker ni snart detta mönster i landskapet och kan börja skönja rösenas läge i det dåtida kustlandskapet. Om upptäckarlusten faller på kan ni med denna nya kunskap om bronsålderns landskapsmönster bege er ut i skogarna på andra håll i länet och leta stenrösen. Tänk på att hålla er inom 20-35 meter ovanför dagens havsvattenyta. Det finns en databas för Sveriges alla kända fornlämningar och denna går att finna digitalt (http://www.raa.se/fornsok). Långt ifrån alla fornlämningar är registrerade och nya påträffas hela tiden. Så möjligheten finns att upptäcka ett tidigare okänt bronsåldersröse. Glöm inte att meddela länsmuseet om detta.

Ett av kuströsena i Sikviksområdet (RAÄ Gävle 311). Denna dag gjorde snön att man lättare kunde förstå hur landskapet såg ut vid tiden för byggandet av röset. Större delen av det vita i bakgrunden var då en skyddad havsvik. Foto Joakim Wehlin den 12 april 2013. 

/Joakim Wehlin

Långrösen och skeppssättningar i Gävleborgs län

Den 2 april tillträdde jag min anställning som vikarierande antikvarie vid Gävleborgs museum, detta två veckor efter att jag försvarat min avhandling i arkeologi vid Göteborgs universitet. Titeln på min avhandling är Östersjöns skeppssättningar. Monument och mötesplatser under yngre bronsålder (http://hdl.handle.net/2077/31901).

Redan första dagen i Gävle blev jag ombedd att skriva ett inlägg i museets blogg. Temat var givet och jag började sondera bland länets avlånga bronsålderslämningar. Något jag uppmärksammat som doktorand var likheten mellan vad som benämns långrösen och skeppssättningar. Båda dessa typer av lämningar finns också i Gävleborgs län och därför tänkte jag mig att lämna en mindre kommentar därom.

I länet finns 32 registrerade långrösen. Det största är 45 meter långt och 12 meter brett och det minsta är 5 meter långt. 75% är orienterade inom kompasspektret NV-SO till NO-SV. Inget långröse har blivit undersökt men de kan sannolikt dateras till bronsålder. I långrösena syns ofta en eller flera gropar och ibland också rester efter stenkistor. Flertalet har kallmurade kantkedja och i några fall finns resta stenar vid någon av kortsidorna.

Skeppssättningar är betydligt färre till antalet och jag har hittills kunnat lokalisera 7 stycken, vissa benämns dock skeppsformiga stensättningar eller rösen. Samtliga är 7-14 meter långa och 2,5-5 meter breda. Det är inom just den storleksramen som de flesta av Östersjöns skeppssättningar ligger.

Längd- och breddförhållanden på långrösen (n=32) och skeppssättningar(n=7) i Gävleborgs län

Det finns främst två skeppssättningar som fångar mitt intresse lite extra. Båda ligger i Rogsta socken och har fornlämningsnummer 31 och 35. Den första ligger inom ett område som kallas Högarna och som innefattar två gravfält. Här finns, förutom skeppssättningen, 8 större stenrösen, 2 långrösen och några mindre stensättningar. Samtliga dessa fornlämningar ligger ovanför 25-meterskurvan och låg när de byggdes på en utskjutande udde nära dåtidens strand med en fin utsikt över Bottenviken.

Skeppssättningen på det södra gravfältet vid Högarna är 14 meter lång och 4 meter bred. Den är intressant eftersom den ligger direkt sydväst om det största röset. Detta är ett vanligt förekommande fenomen bland bronsålderns skeppssättningar i Östersjöområdet och dessa ligger nästan alltid på den södra sidan om röset. Ibland kan det se ut som om skeppet är på väg in i, eller på väg ut ur röset. Kanske är det också precis detta som är fallet.

De äldsta kända skeppssättningarna i Skandinavien dateras till den äldre bronsåldern och påträffas vanligen inuti högar eller rösen. Under den yngre delen av bronsåldern finns skeppssättningarna utanför röset och mina studier visar att de med tiden avlägsnar sig mer och mer från rösemiljöerna och blir därmed sina egna monument.

Den andra skeppssättningen av intresse i Rogsta socken (RAÄ 35) ligger i området som benämns Rishögarna. Skeppssättningen är 14 meter lång och 5 meter bred och även denna ligger på ett rösegravfält. Intressant med denna skeppssättning är att den har spetsiga, och tidigare sannolikt resta, stenar i ändarna och i mitten. Resta stenar i ändarna, så kallade stävstenar, är vanligt förekommande hos denna typ av monument. De centralt placerade stenarna däremot är inte alls lika vanliga och har konstaterats främst på Gotland, men också i Baltikum.

Rogsta tycks vara en socken med rikliga lämningar från bronsålder. Socknen innehåller en tredjedel av länets långrösen och hälften av skeppssättningarna. Samtliga av dessa har byggts intill den dåvarande kustlinjen omkring 25 meter över dagens havsnivå.

Om man jämför spridningsbilden av långrösen och skeppssättningar geografiskt så tar långrösena generellt vid där skeppssättningarna upphör. Detta är intressant inte minst då de, förutom formen, har en rad likheter med östersjöområdets skeppssättningar. Först och främst gäller det orienteringen, såväl långrösena som skeppssättningarna tycks generellt följa den dåtida kustlinjen.

Också storlekarna överensstämmer, även om långrösena tenderar att vara något bredare. Gävleborgs län största långröse är 45 meter långt och 12 meter brett. Detta att jämföra med Gotlands största skeppssättning som är 45 meter lång och sju meter bred. Det är också vanligt att båda typerna av monument ligger i rösemiljöer och att de uppträder i par. Av länets 32 långrösen ligger 8 i par.

Det är därför stor tid att undersöka ett långröse!

Till vänster: Karta över långrösema i Gävleborgs län. Utdrag från det digitala fornminnesregistret (http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html). Överst till höger: Skeppssättning från Gotland som täckts över av sten (RAÄ Alskog 170) (Foto Joakim Wehlin, Falun). Nederst till höger: Långröse i Norrala socken (RAÄ 19), Hälsingland. Röset är 40 meter långt (Foto Urban Sikeborg, Stockholm).

/Joakim Wehlin

Bronsåldersrösen i Brytte

Uråldriga och vackra är bronsåldersrösena i Brytte i Rogsta socken norr om Hudiksvall. De ligger längs en vacker naturstig som man kan vandra. Naturstigen börjar längs en skogsbilväg in till vänster alldeles när man kommer in mot Strömsbruk från Sågtäkten. Det är ett fint utflyktsmål för hela familjen. men man skall nog ha gummistövlar eller andra vattentäta skor, för det är litet blött bitvis. De här rösena kommer att vara ett av hundra platser i den kultplatsrutt som länsmuseet arbetar med. Vi hoppas att många människor vill berika sitt liv med att besöka dessa intressanta och natursköna platser. Vi hoppas också att utländska turister skall upptäcka Gävleborgs län och hur vackert och spännande det är. Projektet heter Cult Identity. Rutten skall sjösättas hösten 2013. Vi jobbar hårt för att det skall bli så bra som möjligt.

Tre nya platser skyltas på oväntat sätt!

Vi har jobbat med länsstyrelsens projekt "Oväntade möten - nya upplevelser" under våren. Vi skrev tio texter till skyltar som sattes upp i Gävle, Hudiks och Ljusdals kommuner. Tyngdpunkten skulle ligga på det oväntade, det som människor i allmänhet kanske inte känner till. Det skulle också vara spännande historier. Nu har vi kommit överens med länsstyrelsen om att vi skall leverera tre skylttexter till. Skyltarna kommer att berätta om:



1. Varför Bollnäs heter Bollnäs (kommer följaktligen att placeras i Bollnäs tätort).

2. Hälsinglands största silverskattfynd i Viken, Alfta.

3. Ett fynd av en pilspets vid bron över Ullungen, Edsbyn.


Pilspetsen är i kvartsit och ungefär tretusen år gammal. Den hittades ute i vattnet vid badplatsen av en privatperson på 1940-talet. Den förvaras på Edsbyns Museum, vilka var snälla och fotograferade den åt oss. Vi gjorde en utredning av området vid mitten av 90-talet, men vi hittade inget mer. Troligen har en jägare/fiskare tappat den från sin båt någon gång under tidig bronsålder.


Hälsinglands största silverskatt hittades vid ett stenblock mellan landsvägen och sjön i Viken och bestod av 157 arabiska silvermynt. Den ägs av och förvaras vid Historiska Museet. I området finns också ett stort fint gravfält från yngre järnålder ("Smedjenäset") och några rester av järnframställningsplatser. En hel vikingamiljö, med andra ord.

Namnet Bollnäs kommer av.....njaaa, ni får nog åka och titta på skylten själva. Vi kommer att meddela var de kommer att stå. Vårt erbjudande står kvar: skickar ni foton av er själva framför samtliga oväntade skyltar (till våren 13 stycken) så väntar ett fint pris.

Bronsålder och vikingatid i Örby

I Örby gräver UV en bronsåldersboplats med en vikingatida hallbyggnad ovanpå. Man slogs av två saker: hur otroligt stenigt det var och hur många fenomen på boplatsen som vittnade om ritens betydelse: malstenar lagda vid stora block, blocken eldsprängda, ben lagda på sydsidan ev blocken etc. Laserscanning ger perfekta kartor över området. De använder en kille med propeller på ryggen för att ta flygfoton. Det blir spännande att läsa rapporten. Hallbyggnaden är anlagd i skalmursteknik. Grunden är massiv och man kunde lätt ha förväxlat med en vanlig stenmur från 1700-talet. Vår forne kollega Niclas Bjorck guidade oss över området. Niclas skriver bättre om grävningen själv på http://www.uvblogg.se/. Kolla in det!

Fångstgropar från bronsåldern

Visste ni att det finns fångstgropar från bronsåldern? Den här och den grop som låg intill är borttagna nu, men de låg vid Arbrå-Gårdberget i Arbrå socken, Bollnäs kommun (RAÄ 153). De daterades båda med hjälp av 14C-metoden. Den ena daterades till cirka 1000 f.kr., och den andra till cirka 650 f.Kr. Man kan läsa mer om dem i länsmuseets rapport Två fångstgropar vid Arbrå-Gårdberget, författad av projektledaren Maria Björck.