fredag 7 maj 2021

Trädgårdsarkeologi i Axmar bruk

 

En vattentröskel i kanalen med lusthuset i bakgrunden. Foto: Inga Blennå, Länsmuseet Gävleborg. 

För femte gången är vi tillbaka i kulturreservatet Axmar bruk. I år fokuserar vi våra undersökningar på gångvägarna i den igenvuxna engelska parken.

Den engelska parken anlades på 1860-talet, samtidigt som bruket fick en ny huvudbyggnad, det så kallade ” Slottet”, och hyttverksamheten flyttades närmare havet. Det gamla hyttområdet med hammare och kolhus revs och fick ge plats för en park i engelsk stil.


Slottet och den engelska parken år 1877. Foto: Jernkontorets arkiv.

I parken anlades en allé, lusthus, utkikstorn, skulpturer, dammar, vattenfall och sittplatser, som bands samman med slingrande gångvägar. Marken jämnades ut med material från den gamla slaggvarpen. Nya träd och buskar planterades, bland annat lärkträd, tysklindar, alm, schersminer och syrener.


Utsnitt av karta från 1883 över den engelska parken i Axmar bruk. 


Bruket såldes redan 1890 till ett skogsbolag och tackjärnsproduktionen avvecklades på 1920-talet. Byggnaderna och parken förföll och så småningom revs både Slottet och den gamla herrgårdsbyggnaden. Parken och gångvägarna växte igen. Till slut var det bara lusthuset, ruinerna och de ovanliga träden som visade att här en gång fanns en landskapspark.


Grunden till utsiktstornet. I bakgrunden stenmuren som inramar parken. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna. 


Sedan 2011 är Axmar bruk ett kulturreservat och parken har börjat restaureras med bland annat nya broar och sittplatser. De slingrande gångvägarna var viktiga för upplevelsen av parken eftersom de styrde besökarna till sittplatser och utkiksplatser, med noga uttänkta vyer.


Gångvägen från utsiktstornet till bron undersöks. Gången var här cirka 1,20 meter bred, alltså 2 alnar, och belagd med rödbrunt grus. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.    


Vid årets undersökning, som gjorts i samarbete med Arkeologerna vid Statens historiska museer, har vi fokuserat på att lokalisera och dokumentera en del av det gamla gångvägssystemet. När vi tar fram partier av gångvägarna undersöker vi deras sträckning i förhållande till träd och annan växtlighet, dammar, byggnader etc. Vi undersöker också vilket material som har valts, hur breda gångarna har varit samt hur de har varit uppbyggda. Informationen vi tar fram kan sedan användas som kunskapsunderlag i det fortsatta restaureringsarbetet av parken.


Här gick en del av den vindlande gångväg mellan platsen för den äldre herrgårdsbyggnaden i norr och utsiktstornet i söder. Gången var cirka 1,80 meter bred, alltså 3 alnar. Den var belagd med rödaktigt grus som överlagrades av ett mörkt skifferliknande grus. Foto: Inga Blennå, Länsmuseet Gävleborg.