För femte gången är vi tillbaka i kulturreservatet Axmar
bruk. I år fokuserar vi våra undersökningar på gångvägarna i den igenvuxna
engelska parken.
Den engelska parken anlades på 1860-talet, samtidigt som
bruket fick en ny huvudbyggnad, det så kallade ” Slottet”, och hyttverksamheten
flyttades närmare havet. Det gamla hyttområdet med hammare och kolhus revs och
fick ge plats för en park i engelsk stil.
I parken anlades en allé, lusthus, utkikstorn, skulpturer, dammar,
vattenfall och sittplatser, som bands samman med slingrande gångvägar. Marken jämnades
ut med material från den gamla slaggvarpen. Nya träd och buskar planterades,
bland annat lärkträd, tysklindar, alm, schersminer och syrener.
Bruket såldes redan 1890 till ett skogsbolag och tackjärnsproduktionen
avvecklades på 1920-talet. Byggnaderna
och parken förföll och så småningom revs både Slottet och den gamla
herrgårdsbyggnaden. Parken och gångvägarna växte igen. Till slut var det bara
lusthuset, ruinerna och de ovanliga träden som visade att här en gång fanns en landskapspark.
Sedan 2011 är Axmar bruk ett kulturreservat och parken har
börjat restaureras med bland annat nya broar och sittplatser. De slingrande
gångvägarna var viktiga för upplevelsen av parken eftersom de styrde besökarna till
sittplatser och utkiksplatser, med noga uttänkta vyer.
Vid årets undersökning, som gjorts i samarbete med Arkeologerna
vid Statens historiska museer, har vi fokuserat på att lokalisera och dokumentera en del av det
gamla gångvägssystemet. När vi tar fram partier av gångvägarna undersöker vi
deras sträckning i förhållande till träd och annan växtlighet, dammar,
byggnader etc. Vi undersöker också vilket material som har valts, hur breda
gångarna har varit samt hur de har varit uppbyggda. Informationen vi tar fram kan
sedan användas som kunskapsunderlag i det fortsatta restaureringsarbetet av parken.