onsdag 6 november 2013

Välkommen på arkeologiseminarium den 26 november

                 



Tisdagen den 26 november har vi vårt årliga arkeologiseminarium. I år handlar det om strandlinjeförskjutningar, d.v.s. fornlämningar i förhållande till landhöjning och landsänkning under olika perioder. Alla är hjärtligt välkomna. Det blir en spännande dag i strandförskjutningarnas tecken.

Vill du ha pdf:en med all information om seminariet så mailar du till bo.sandberg@xlm.se. Anmälan görs till samma adress. Seminarieavgiften (350 kr) sätts in på vårt bankgiro 507-0503, och först då är anmälan klar. Märk inbetalningen med ditt fullständiga namn samt "Arkeologiseminarium 2013".

Så här ser programmet ut:



08.30. Kaffe och smörgås




09.15. Landsantikvarien hälsar välkommen




09.20. Praktiska frågor.




09.25. Moderator Gert Magnusson inleder seminariet.





09.30. Niclas Björck, arkeolog, UV/Riksantikvarieämbetet. Vättern tippar! Stenålder på Vätterns botten i Huskvarnaviken.



Vättern tippar för att landhöjningen är kraftigare i norra änden av sjön. Landet vid sjöns södra spets läggs mer och mer under vatten. På sjöbottnen kan man nu hitta stenåldersboplatser. Arkeologerna får nu dyka för att kunna studera lämningarna.





10.00. Fredrik Hallgren, fil. dr. i arkeologi, Stiftelsen Kulturmiljövård.  Den mesolitiska boplatsen och gravplatsen Kanaljorden i Motala, i relation till en strandlinje som förändrats.
Kanaljorden är namnet på en lokal från mellersta stenålder (mesolitikum), belägen vid en mindre våtmark strax intill Vätterns utlopp i Motala Ström. Utgrävningar 2009 – 2013 har resulterat i lämningar av boplatskaraktär samt rituella nedläggningar av bland annat människoskallar, djur(ben) och redskap av ben, horn och sten. Aktiviteterna på platsen har försiggått på stranden och på botten av våtmarken. Under loppet av mesolitisk tid har vattenområdet gått från att vara en havsvik (yoldiahav) till liten insjö (preboreal tid), vik av fornvättern (boreal tid), en mindre insjö (atlantisk tid) och slutligen lövkärr (senatlantisk/subboreal tid).


10.45. Fruktstund i Studion en trappa ned.


11.00. Johan Runer, arkeolog och forskare, Stockholms länsmuseum. Vem fick rätten till landhöjningslandet under järnåldern och medeltiden?
I föredraget berör Johan Runer vad som hände med det land som tillkom på grund av landhöjningen under järnålder och medeltid. De frågor som behandlas är bland annat vem som hade rätten till detta land och varför? Hur användes sådant land? Vilken ägorättslig status fick landet?


11.45. LUNCH på egen hand. I centrum finns många restauranger. Lunchtips på www.gavlelunch.se.


13.30. Joakim Wehlin, fil. dr. i arkeologi, Dalarnas museum. Ny mark. Relationen till landhöjningen under förhistorien.  
I dag diskuteras landhöjningen eller strandlinjeförskjutningen ständigt bland arkeologer. Att kustlandskapet har förändrats och fortfarande förändras är självklart. Vad som å andra sidan sällan lyfts till diskussion är hur människorna under förhistorien förhöll sig till denna strandlinjeförskjutning. Denna förändring påverkade människorna rent fysiskt, men kanske ännu mer mentalt.


14.10. Annika Larsson, fil.dr. i arkeologi. Från Dalälven till norra Mälaren. (Annika Larsson, fil dr Uppsala universitet)
Forskningsprojektet Riksväg Fjärdhundraland har gjort kvartärgeologiska undersökningar av vikingatida strandlinjer i Örsundaåns dalgång i Uppland. Utgångspunkten är arkeologiska frågeställningar rörande råvaruutbyte mellan Dalälven och norra Mälaren. Projektet har ett Mälardalsperspektiv, men önskar i samband med presentationen gärna erhålla synpunkter kring samtida förhållanden i Gästrikland och Dalarna.


14.50. Kaffe och bulle.


15.10. Jens Heimdahl, kvartärgeolog, Riksantikvarieämbetet. Katastrofen i Nyköping 1271? Om vendeltida båthus och ett medeltida skred. 
Vid arkeologiska undersökningar vid Åkroken i Nyköping påträffades rester av bebyggelse från järnålder och medeltid. Nyköpings stad visade sig ha gamla rötter. Det visade sig dessutom att strandlinjen rasat under ett tidigt skede av bebyggelsen. Kvartärgeolog Jens Heimdal berättar.


16.00. Maria Björck, arkeolog, Länsmuseet Gävleborg. Att söka och finna boplatser från stenåldern.
I Gävleborgs län är det möjligt att hitta stenåldersboplatser på nivåer av 40-140 meter över nuvarande havsnivå. Boplatserna ligger längs de gamla strandlinjerna som grundats upp i samband med landhöjningen. Hur gör man när man vill hitta boplatserna? Var letar man? Hur letar man? Arkeolog Maria Björck berättar.


16.30. Slutdiskussion under ledning av moderator Gert Magnusson, Riksantikvarieämbetet.


17.00. Seminariet avslutas.

onsdag 30 oktober 2013

Kulturlunch om Kårböle skans på tisdag 5 november!





På tisdag är det kulturlunch på länsmuseet igen, och då skall vi berätta om våra undersökningar på Kårböle skans vilka ägde rum i maj och augusti i år. Speciellt inbjuden medtalare är Stellan Fagrell (nedersta bilden), f.d. brigadgeneral och numera ordförande i Kårböle byalag. Det blir både arméhistoria och arkeologi som presenteras. Vi berättar om skansens bakgrund och historia, och så visar vi bilder från undersökningarna. Alla hjärtligt välkomna! Vi börjar 12.00. Det finns även möjlighet att äta lunch på museet. I så fall måste man köpa en matbiljett också. Först till kvarn...!
/KE

tisdag 29 oktober 2013

Nya spännande 14C-dateringar från Hög!

I slutet av förra veckan kom några analyssvar på kolprover vi skickat till Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Det gällde två härdar och ett grophus från en yta som för oss går under namnet "hantverksområdet" intill Tegelhögen och Hornån i Hög. Vi undersökte denna yta med ett flertal anläggningar inom projektet Cult Identity våren 2012. Anläggningarna bestod av två grophus, ett antal härdar och en massa stolphål. Vi tog nogsamt prover av alla de slag ur anläggningarna. Det är alltid med bultande hjärta som man öppnar de stora vita kuverten från Ångströmlabbet. Och den här gången blev det en riktig jackpot. Läs mer här nedan!

 







Grophuset A 240 syns i plan i den övre bilden. Det kan vara svårt att se, men det brukar vara en rundoval nedgrävning med stolphål i varje "hörn". Grophuset har nu fått en datering som med 68 % säkerhet ligger i intervallet 360-280 f.Kr. Med 95 % säkerhet ligger dateringen i intervallet 380-170 f.Kr (Ua 46924). Vi är därmed nere i den allra äldsta järnåldern, nästa nere i bronsålder. . Det var längre tillbaka än vad vi hade vågat hoppas på.
Vi har lånat bilden på rekonstruktionen av grophuset från Wikipedia, den finns i den här länken.





 Åtta sådana här (likadana) härdar låg inom hantverksområdet. När vi grävde ut ytan pratade vi om att de här åtta härdarna måste ha anlagts för ett och samma syfte, eftersom de var så lika varandra. En av dem, A 248, ligger med 68 % säkerhet i tidsintervallet 540-390 f.Kr. Med 95% säkerhet kan den dateras till 750-380 f.Kr. (Ua 46925). Då är vi nere i sen bronsålder. Därmed förefaller det klargjort att människor bott här sedan bronsåldern. Rent teoretiskt kan man ha bott på den här platsen vid Hornån sedan yngsta stenålder, med tanke på att kanten ut mot å-ravinen ligger 38 meter över nuvarande havsnivå. De här dateringarna är de äldsta lämningarna efter järnåldersbosättningar vi har i hela länet. Dessutom har vi fått bronsåldersdateringar, vilket är extra roligt eftersom bronsåldern är en ganska anonym period i fornlämningsmaterialet. Det här styrker vår uppfattning om att Hög är en viktig plats. Den ätt som ligger begravda i storhögarna har sannolikt bott här i flera hundra år före högarnas tillkomst, och kanske ännu längre. Så roligt!


I utkanten av hantverksområdet och boplatsen vid Tegelhögen har vi så plötsligt en härd som använts i slutet av 1000-talet e.Kr, d.v.s. ungefär 1500 år senare. Härden är därmed samtida med den stencirkel strax söder om Kungshögen som vi tolkat som den vikingatida tingsplatsen/kultplatsen och som vi också daterat till slutet av tusentalet. Enligt ortnamnsforskaren Stefan Brink har området med stor sannolikhet fått sitt namn efter tingsplatsen och Kungshögen. Nu får vi fundera på varför den här härden låg just här. Det låg brända ben i den, så det verkar som om man har lagat mat på den.

Nya dateringar får en alltid att utvidga sitt tänkande och ger nya tolkningsmöjligheter. Jättespännande tycker vi! 








/KE

måndag 21 oktober 2013

Förundersökningar vid Norrboån


 

 
Vi har nu genomfört och avslutat en förundersökning i Norrbo. Man planerar att bygga en ny bro över Norrboån och eftersom människor vistas inom området ända från stenålder behövdes en arkeologisk insats. Norrboån förbinder sjöarna Sör- och Norrdellen.



Området ligger mycket strategiskt och kommunikativt bra. Det finns flera fynd från stenålder i och intill området, man har också hittat en båtformig stridsyxa i ån. Ett av Hälsinglands få fynd från bronsålder har gjorts i åkermarken väster om ån. Det är ett spänne av brons, en så kallad tutulus. Järnålderslämningar finns i närområdet, lösfynd från järnålder har gjorts väster om ån och enligt äldre skriftligt material har det också funnits en storhög vid ån. På västra sidan av ån ligger den så kallade Norrbo skans. Hur gammal skansen är vet vi inte men sannolikt fick den sin nuvarande utformning under 1600-talet. Enligt en tradition utkämpades en strid år 1434 på platsen, mellan en bondehär från Norrbo och danska knektar. En minnessten restes vid skansen under första halvan av 1900-talet.



Vid våra undersökningar har vi hittat rester efter hus på båda sidor av ån. På östra sidan av ån finns rester efter minst ett hus. Den vägglinje som hittades nära strandlinjen har brunnit och invid den fanns flera stolphål. Även på västra sidan av ån framkom en vägglinje, den var däremot inte bränd. Vi ser med stor spänning fram emot dateringarna och återkommer senare med resultaten/IB 



torsdag 19 september 2013

Stentornet i Välsta


Just nu pågår en restaurering av stentornet, eller kastalen, i Välsta strax norr om Hudiksvall. Det är den enda kvarvarande resten i Hälsingland efter ett medeltida stentorn som inte står invid en kyrka. Tornet är sannolikt byggt av traktens stormän och tidigare har ett liknande också funnits i grannbyn Fröland. Vi tror att lämningen fungerat som förvaringsutrymme för värdefulla varor. Kanske skinn eller järn? Exakt när tornet byggdes vet vi inte, kanske någon gång under 1100- eller 1200-talet. Vi hoppas hitta rester av det ursprungliga murbruket för att kunna göra en datering.

Det som nu syns är murrester i en 6,5x6,5 meter stor kvadrat. Murarna är mellan 1-1,5 meter höga med undantag av det nordvästra hörnet, som är cirka 6 meter högt. Tornet har troligen ingått i ett större byggnadsverk och står högt placerat med utsikt över välstadalen. Lämningen restaurerades senast på 1930-talet och på fotografier syns vilken bra utsikt man haft från platsen. Nu är höjden tätt bevuxen med skog och det går inte längre att se stentornet från vägen.

Snart är höstens arbete med att bevara ruinen klart. Vi hoppas det går att få en datering av det gamla murbruket och återkommer då med resultatet/IB   


torsdag 12 september 2013

Skylten vid matkällaren i Storvik är puts väck




Vi blev litet ledsna när vi upptäckte att vår Oväntade möten-skylt vid matkällaren vid järnvägsstationen i Storvik var förstörd. Någon har slitit loss plattan med själva skylttexten och bilden på. Trots idogt sökande hittade vi den inte. Oväntade möten är ett skyltprojekt vi arbetat med tillsammans med länsstyrelsen. Det står en handfull skyltar ute i Torsåker och Ovansjö. 

Det var litet ledsamt att höra av sig till projektledaren och tala om det här. Men, sa vi då till henne, kirskålen runt skylten har varit nedtrampad hela sommaren, så det är nog många som har läst den. Och, svarade hon, kanske det var någon som tyckte den var så intressant och bra att de tog med sig den hem :)!

Kanske det var så det var? Vi hoppas det.
/KE

onsdag 11 september 2013

Skyltkoll äntligen på Platsr






Vi fick medel från Gästriklandsfonden för flera år sedan för att göra en hemsida med en karta över de platser som länsmuseet gjort skyltar till i Gästrikland under alla år. Vi försökte göra en egen hemsida, men det blev för krångligt. Då kom som en skänk från ovan denna fantastiska sida i Riksantikvarieämbetets regi. Där kan alla lägga in sina platser, och samlingar med platser. Det tog litet tid, men nu har vi gjort det. Vi har inte tagit med de platser där skylten ryckts bort och kastats bort, exempelvis vid kalkbrottet i Torsåker, utan vi tog med de miljöer där det finns en skylt. SKYLTKOLL har vi kallat det här projektet. Nu kan vi avsluta Gästriklandsdelen och hoppas att det någon gång kommer en möjlighet att lägga in alla våra skyltade miljöer i Hälsingland. Titta in på Platsr och sök på "Skyltkoll".

/KE

tisdag 10 september 2013

Etapp 2 i undersökningen av Kårböle skans









20-22 augusti utförde vi den andra etappen av undersökningen på Kårböle skans. Skansen är ju en försvarsanläggning från 1600-talet, vår utpost mot väst. Där låg soldaterna och tryckte i 76 nedgrävda små bostäder, på enkla britsar. Det kanske inte var så roligt alla gånger. Vi grävde en av husgrunderna i maj, samt ett utsnitt av vallens västra del. Då hittade vi några mynt, brända ben efter kött soldaterna ätit, en muskötkula och en del annat. Vallen visade sig ha en timmerkonstruktion under den höga sandvallen. I både huset och vallen kunde vi urskilja två eller fler faser. Sannolikt byggdes husen och vallen om åtminstone en gång.

I etapp 2 grävde vi ut spisröset i husgrunden och breddade snittet i vallen något. I spisröset kom det fram ganska mycket ben, både från ko/gris och från ett mindre djur, t.ex. en hare eller en liten kulting. Vi kunde också se tre olika faser i röset, där man byggt om och för varje gång stoppat in ett mynt i spiskonstruktionen för att bringa lycka. I vallen hittade vi fortsättningen på timmerkonstruktionen. Vi kommer att berätta om grävningen på en kulturlunch den 5 november. Förhoppningsvis kommer då även Stellan Fagrell från Kårböle byalag, f.d. brigadgeneral, att vara med och berätta om de militärtekniska och militärhistoriska omständigheterna. Missa inte det!
/KE

Jonathan Lindström får Hertig Karls pris








Vi såg i går på nättidningen Svensk Historia att arkeologen Jonathan Lindström fått Hertig Karls pris för sitt arbete med att sprida kunskap om svensk historia. Jonathan har skrivit flera böcker för barn och vuxna, bland annat Bronsåldersmordet, om ett fynd av resterna av en man som mördades för flera tusen år sedan. Många barn älskar Jonathans bok om det spännande Dödshuset i Turinge utanför Stockholm. Grattis Jonathan! Läs mer här.
/KE

onsdag 7 augusti 2013

Vem är det som skojar med oss...?







Det är någon som skämtar med oss. I början av sommaren kom ett brev där det stod så här:

"Hej Arkeolåger! Ända sen den dagen i maj för många många år sedan då jag hittade Allmänningeskatten har jag burit på en hemlighet. Men nu orkar jag inte bära detta ok längre, utan väljer att lätta mitt hjärta, för att försöka uppnå sinnesro. När jag lämnade in mitt fynd så föll jag för frestelsen och behöll några av de finaste sakerna själv. Jag har försökt att vårda dessa med omsorg, dock finns några små blessyrer som uppstod i samband med en spektakulär kräftskiva för några år sedan. Nu är min önskan att dessa rariteter får stanna tillsammans med den övriga skatten på museumet".

I brevet låg en hoper billigt krimskrams som inte har något med vikingatiden att göra. Bland annat en strassring. Vi skannade av dem, därav den dåliga bilden.

Vem är det som skämtar med oss? Vi har gått ett tag och misstänkt varandra, men det står klart nu att det inte är någon av oss arkeologer. Det måste vara någon på någon annan avdelning, eller någon utanför museet ("museumet"). Ett hett tips är museets förre chef, som alltid varit en skojfrisk rackare. Nekar han, då får vi söka i vidare cirklar...:). Längst ned en bild på den riktiga Allmänningeskatten.
/KE

tisdag 6 augusti 2013

Slottstorget - förundersökning och rapport klar!

















Vi grävde på Slottstorget i april, och sedan dess har det varit så mycket att göra att vi inte riktigt har hunnit smälta det hela. Bland annat skulle rapporten vara klar före midsommar, och det var ett hästjobb bara det. Nu finns rapporten i alla fall på vår hemsida, och går att beställa i pappersform på inger.eriksson@xlm.se. 

Kort sagt så hittade vi kulturlager från sent 1500-tal och 1600-tal, och det är inte ofta man hittar så gamla lager i Gävle. Vi hittade också bland annat en del keramik, bland annat ett fragment av majolika, vilket är en riktig så kallad statusmarkör (arkeolog- och antropologspråk för ett föremål som har visat att dess ägare hade makt, pengar och social ställning). Läs mer om majolika här.

Vi hittade grunden efter ett pampigt hus i schaktet, och det huset finns med på en stadskarta från år 1630. Vi har inte kunnat ta reda på exakt vad man har haft huset till. Det finns uppgifter i de skriftliga källorna om en tullstuga och en gäststuga nere vid ån. Kanske får vi veta i framtiden vad som egentligen skett där.
/KE

Föredrag på Å-natta: Pirater i repris!


På Å-natta kommer vi att ha föredraget om de medeltida piraterna i Söderhamn i repris. Det visades på museets sportlovsaktiviteter, men det var många som inte kunde komma då. Nu planerar vi i alla fall att ta det igen på museet den första helgen i september. Exakt tidpunkt meddelas på hemsidan.
/KE

Ny rapport: Neolitiska kustboplatser i Valbo


Inför exploatering av Valbo köpstad i Valbo socken, Gävle kommun har Länsmuseet Gävleborg utfört arkeologiska förundersökningar av fem neolitiska stenåldersboplatser, Valbo socken RAÄ 105:1, 446, 460, 464 samt 1062. Det har även gjorts en mindre dokumentation av en fossil åkermark, Valbo RAÄ 1060. Förundersökningarna och dokumentationen gjordes under delar av juni och augusti 2012. 

Den första boplats som förundersöktes var Valbo 105:1 ("Sofiedal 1"). Boplatsen ligger i dag cirka 45 meter över havet. Boplatsen sträcker sig ända ut till E 16 i söder. Till den tidigare ytan som finns i det digitala fornminnesregistret tillkommer en yta om cirka 1600 m2. Vid förundersökningen konstaterades att den övre delen av lokalen är skadad av odling. Under odlingslagret fanns ett lager som innehåller rikligt med keramik, brända ben och lite skärvsten. En krukskärva med matskorpa har C14-daterats och är omkring femtusen år gammal. 

Även på den södra sidan av E16 planeras det för bullersänkande åtgärder. Omkring 50 meter söder om E16 finns ytterligare en boplats, Valbo 1055. Lokalen har okänd utbredning. Möjligen kan Valbo 1055 och Valbo 105:1 utgöras av en och samma lokal.  Inför en byggnation av bullersänkande åtgärder bör detta utredas vidare.
  
Boplatsen "Sofiedal 7" (RAÄ 446 i Valbo socken) ligger cirka 48 meter över havet. Förundersökningen visar att det finns en boplatsyta öster om vägen och en mindre yta väster om vägen. Den total ytan är cirka 660 m2. Fyndmaterialet är sparsamt och består av gropkeramik (en särskild typ av keramik med gropdekor) och brända ben av säl. Inget stenmaterial påträffades. Vid en slutundersökning är det främst ytan öster om vägen som har potential vid en undersökning. Marken är svagt sluttande och stenfri och kan förväntas innehålla härdar, hus och andra anläggningar.

Inför förundersökningen av boplatsen "Skjutbanan" (RAÄ 460 i Valbo socken) fanns det misstanke om att platsen var förstörd av en skjutbana och en paddock. Vid förundersökningen upptogs schakt mellan skjutbanan och paddocken. Flera av schakten grävdes djupt, då vi misstänkte att det kunde finnas ditförda massor. I undersökningen hittades endast en skärva neolitisk keramik. Skärvan hittades tillsammans med nyare material som tegel och glas, vilket visar att området är omrört. Länsmuseet anser att boplatsen inte har någon hög arkeologisk potential eftersom fyndmaterialet bara består av en krukskärva som dessutom saknar fyndsammanhang. kontext. Det går inte helt att utesluta att skärvan kan komma från ditförda massor.

 Boplatsen "Sofiedal 3" i Valbo (RAÄ 464) ligger i en flack västsluttning, cirka 50 meter över havet. Det flacka läget gör att boplatsen bara varit möjlig att bruka under en kort period på grund av landhöjningen.  Fyndmaterialet är magert och utgörs av svallad (naturligt slipad) keramik och enstaka brända ben. I den norra delen av lokalen påträffades en koncentration av skärvsten, som sannolikt kommer från en härd eller kokgrop. En skärva med organisk beläggning har C14-daterats, och är ungefär 4800 år gammal. Boplatsen är tämligen liten och skadorna efter sentida odling är inte så stora. En undersökning skulle kunna svara på vad denna plats representerar i det neolitiska samhället. 

Boplatsen Valbo 1062 är till stora delar förintad av E16, som har skurit genom den centrala delen. Idag ligger denna yta cirka 48 meter över havet. Boplatsen uppvisar även stora skador efter bland annat täkter. I de upptagna schakten hittades endast något enstaka fragment keramik, en del till en slipsten och skärvsten. Den södra boplatsytan är kraftigt skadad och uppgår totalt till cirka 1100 m2.  Bara fragment av boplatsen finns kvar. Det har varit svårt att avgränsa boplatsen p.g.a. den låga fyndfrekvensen av keramik, brända ben och skärvsten. Ett bränt ben har C14-daterats och är omkring 4900 år gammalt.


Fossil åkermark, Valbo 1060
Även en övergiven odlingsmark påträffades. Totalt mättes sex röjningsrösen av äldre karaktär in. Röjningsrösena är oregelbundna till formen och är cirka 2 meter breda och 3-5 meter långa. I området finns ett antal röjningsrösen som har yngre karaktär och som ligger i kanten till befintlig åker. Dessa har inte mätts in. På historisk karta, delning av hemägor 1858, utgörs den fossila åkern av ängsmark. Tyvärr finns det inga äldre bykartor över Valbo-Ön. Kolbitar från rösena har daterats till senmedeltid. Röjningsrösena kan vara allt från tidigt 1400-tal till 1700-tal, vilket är ett stort spann. 

Det är länsstyrelsen som fattar beslut om vilka fortsatta åtgärder som är nödvändiga när det gäller alla dessa fornlämningar. Rapporten finns tillgänglig på vår hemsida!


tisdag 28 maj 2013

Vår nye arkeolog: Anders

Bo Ulfhielm är tjänstledig för att inventera i Uppland, och Joakim Wehlin har nu börjat jobba på Dalarnas museum. Vi måste ju ha förstärkning. Vad gjorde vi då? Jo, vi hämtade oss en ny dalkarl. Anders Altner heter han. Anders är född och uppvuxen i Falun, har en magisterexamen i arkeologi från Högskolan på Gotland och en i arkeoosteologi vid Stockholms universitet. Anders har jobbat som arkeolog på Irland, i Danmark och i Norge. De senaste åren har han arbetat i Sverige för Vänermuseet i Lidköping, Bohusläns museum i Uddevalla och Dalarnas museum i Falun. Hans huvudsakliga intressen ligger inom tidsperioderna järnålder, medeltid och historisk tid och då särskilt boplatslämningar, gravar, gravfält, järnframställning och komplicerade stadslager. Anders är anställd till sista september. Vi hoppas så klart att det blir längre. Kanske kommer Anders att göra några inlägg här på bloggen.
/KE

onsdag 24 april 2013

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 3.0

Jag medger att det kanske blir lite väl mycket fokus på bronsålder i mina inlägg. Ni får dock ursäkta att min följetång om den förlorade och återfunna brandgraven fortsätter. Graven är mycket intressant för länets förhistoria. Detta inte minst då kunskapen om länets bronsålder är undermålig. Detta märktes inte minst igår (tisdag) då arkeologer verksamma i länet träffades på länsstyrelsen för att diskutera. Bronsåldern var en av de perioder som lyftes som den största vita fläcken kunskapsmässigt.

Men hur går det då med brandgraven? Mycket trevliga nyheter. Bronsföremålen samt ett bränt ben har återfunnits i museets arkiv. Saknas gör dock fortfarande den större delen av de brända benen. Kan dessa möjligen ha skickats iväg på osteologisk analys eller ligger de på annat håll i museets vråer?
 
/Joakim Wehlin

fredag 19 april 2013

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 2.0

Jakten på den förlorade bronsåldersgraven från undersökningen vid Grinduga i Valbo går vidare.


Idag kom föremålshanteringshandlingarna från arkivet i Stockholm. Efter att gått igenom dessa kan jag ge följande händelserapport:

5 juni 1972                                  Undersökningen påbörjas
27 juni 1972                                Undersökningen avslutas
Juni/juli 1972                              3 sandstenshällar lämnas in till Gävle museum
5 juli 1972                                    Fynden skickas till Statens historiska museum (SHM)
7 juli 1972                                    Fynden ankommer SHM
Augusti 1972                               Fynden konserveras
4 februari 1977                           Rapporten färdigställs
1979                                              Rapporten publiceras
14 mars 1980                              Gävle museum begär fynden
20 mars 1980                              Gävle museum anhåller om osteologisk analys av benen   
26 februari 1981                        Beslut tas att överlåta fynden till Gävle museum
2 april 1981                                 SHM överlåter fynden till Gävle museum
19 februari 1982                         Fynden skickas från SHM till Gävle museum
 
Föremålen begärdes till Gävle för att ingå i den nya basutställningen på museet. Utställningen dröjde dock i över tio år och när den väl var färdig så fanns inte bronsåldersgraven med. Frågorna hopar sig. Ställdes graven ut separat innan basutställningen var klar, som undersökande arkeolog vill minnas det? Finns det en osteologisk (ben) analys? Var är benen och bronsföremålen?
Pincett och dubbelknapp i brons som liknar de som påträffades vid undersökningen i Grinduga 1972 (Efter Montelius 1917).
 
/Joakim Wehlin
 

torsdag 18 april 2013

Brandgrav från bronsåldern på rymmen

Man skulle kunna tänka sig att tre sandstenshällar som är omkring en halvmeter stora skulle var aningen svåra att förlägga. Annars är det kanske just på grund av deras otymplighet som vetskapen om deras existens med åren suddats ut. Hur det än ligger till med den saken så skall det enligt en arkeologisk rapport ha inlämnats tre kisthällar från en bronsåldersgrav till Länsmuseet i Gävle i början på 1970-talet. Dessa sandstenar finns inte med i museets katalog. Finns de möjligen kvar?


Det var år 1972 som ett stenröse i dåvarande Valbo socken undersöktes av Riksantikvarieämbetet (RAÄ Gävle 325, tidigare Valbo 56). Rapporten dröjde och blev inte klar förrän 1979. Till saken hör att inte många rösen av denna typ undersökts i Gävleborgs län. Tidigare finns uppgifter om två eller möjligen tre sådana företag under tidigt 1900-tal. Därtill kan tilläggas att lämningar från bronsålder är oerhört sparsmakat och antalet metallfynd från perioden går nästan att räkna på ena handens fingrar. Vid undersökningen av röset på Knaperåsen 1972 påträffades en hällkista innehållande en brandgrav och två bronsföremål, en ornerad dubbelknapp och en pincett. Dessa fynd finns idag inte upptagna i varken Länsmuseets eller Statens historiska museums kataloger.

Efter lite letande i länsmuseets magasin lyckades jag lokalisera tre oregistrerade sandstenshällar. Dessa stämmer väl i form och storlek med de stenar som lämnades in på 1970-talet. Nu återstår att lokalisera benen och bronsföremålen.


Enligt undersökande arkeolog skall graven, troligen på 1980-talet, någongång ha varit tillfälligt utställd i en monter på museet. Är det någon som vet något om detta så hör gärna av er.

Fortsättning följer…   

/Joakim Wehlin