Ny rapport: Neolitiska kustboplatser i Valbo

Inför exploatering av Valbo köpstad i Valbo socken, Gävle kommun har Länsmuseet Gävleborg utfört arkeologiska förundersökningar av fem neolitiska stenåldersboplatser, Valbo socken RAÄ 105:1, 446, 460, 464 samt 1062. Det har även gjorts en mindre dokumentation av en fossil åkermark, Valbo RAÄ 1060. Förundersökningarna och dokumentationen gjordes under delar av juni och augusti 2012. 

Den första boplats som förundersöktes var Valbo 105:1 ("Sofiedal 1"). Boplatsen ligger i dag cirka 45 meter över havet. Boplatsen sträcker sig ända ut till E 16 i söder. Till den tidigare ytan som finns i det digitala fornminnesregistret tillkommer en yta om cirka 1600 m². Vid förundersökningen konstaterades att den övre delen av lokalen är skadad av odling. Under odlingslagret fanns ett lager som innehåller rikligt med keramik, brända ben och lite skärvsten. En krukskärva med matskorpa har C14-daterats och är omkring femtusen år gammal. 

Även på den södra sidan av E16 planeras det för bullersänkande åtgärder. Omkring 50 meter söder om E16 finns ytterligare en boplats, Valbo 1055. Lokalen har okänd utbredning. Möjligen kan Valbo 1055 och Valbo 105:1 utgöras av en och samma lokal.  Inför en byggnation av bullersänkande åtgärder bör detta utredas vidare.

  

Boplatsen "Sofiedal 7" (RAÄ 446 i Valbo socken) ligger cirka 48 meter över havet. Förundersökningen visar att det finns en boplatsyta öster om vägen och en mindre yta väster om vägen. Den total ytan är cirka 660 m². Fyndmaterialet är sparsamt och består av gropkeramik (en särskild typ av keramik med gropdekor) och brända ben av säl. Inget stenmaterial påträffades. Vid en slutundersökning är det främst ytan öster om vägen som har potential vid en undersökning. Marken är svagt sluttande och stenfri och kan förväntas innehålla härdar, hus och andra anläggningar.

Inför förundersökningen av boplatsen "Skjutbanan" (RAÄ 460 i Valbo socken) fanns det misstanke om att platsen var förstörd av en skjutbana och en paddock. Vid förundersökningen upptogs schakt mellan skjutbanan och paddocken. Flera av schakten grävdes djupt, då vi misstänkte att det kunde finnas ditförda massor. I undersökningen hittades endast en skärva neolitisk keramik. Skärvan hittades tillsammans med nyare material som tegel och glas, vilket visar att området är omrört. Länsmuseet anser att boplatsen inte har någon hög arkeologisk potential eftersom fyndmaterialet bara består av en krukskärva som dessutom saknar fyndsammanhang. kontext. Det går inte helt att utesluta att skärvan kan komma från ditförda massor.

 Boplatsen "Sofiedal 3" i Valbo (RAÄ 464) ligger i en flack västsluttning, cirka 50 meter över havet. Det flacka läget gör att boplatsen bara varit möjlig att bruka under en kort period på grund av landhöjningen.  Fyndmaterialet är magert och utgörs av svallad (naturligt slipad) keramik och enstaka brända ben. I den norra delen av lokalen påträffades en koncentration av skärvsten, som sannolikt kommer från en härd eller kokgrop. En skärva med organisk beläggning har C14-daterats, och är ungefär 4800 år gammal. Boplatsen är tämligen liten och skadorna efter sentida odling är inte så stora. En undersökning skulle kunna svara på vad denna plats representerar i det neolitiska samhället. 

Boplatsen Valbo 1062 är till stora delar förintad av E16, som har skurit genom den centrala delen. Idag ligger denna yta cirka 48 meter över havet. Boplatsen uppvisar även stora skador efter bland annat täkter. I de upptagna schakten hittades endast något enstaka fragment keramik, en del till en slipsten och skärvsten. Den södra boplatsytan är kraftigt skadad och uppgår totalt till cirka 1100 m^2.  Bara fragment av boplatsen finns kvar. Det har varit svårt att avgränsa boplatsen p.g.a. den låga fyndfrekvensen av keramik, brända ben och skärvsten. Ett bränt ben har C14-daterats och är omkring 4900 år gammalt.

Fossil åkermark, Valbo 1060
Även en övergiven odlingsmark påträffades. Totalt mättes sex röjningsrösen av äldre karaktär in. Röjningsrösena är oregelbundna till formen och är cirka 2 meter breda och 3-5 meter långa. I området finns ett antal röjningsrösen som har yngre karaktär och som ligger i kanten till befintlig åker. Dessa har inte mätts in. På historisk karta, delning av hemägor 1858, utgörs den fossila åkern av ängsmark. Tyvärr finns det inga äldre bykartor över Valbo-Ön. Kolbitar från rösena har daterats till senmedeltid. Röjningsrösena kan vara allt från tidigt 1400-tal till 1700-tal, vilket är ett stort spann. 

Det är länsstyrelsen som fattar beslut om vilka fortsatta åtgärder som är nödvändiga när det gäller alla dessa fornlämningar. Rapporten finns tillgänglig på vår hemsida!