Trädgårdsarkeologi i Axmar bruk

Länsmuseet har under flera år gjort trädgårdsarkeologiska undersökningar i Axmar bruk tillsammans med Arkeologerna från Statens historiska museer. Fokus har varit att återfinna det system av gångar som funnits i växthusträdgården. Växthuset finns kvar men är numera ett café. Trädgården har varit en nyttoträdgård med ett stort antal äppelträd och bärbuskar. Vi har nu lyckats lokalisera en stor del av trädgårdens gångsystem. På den äldsta kartan finns fem odlingskvarter och där finns fyra gångar markerade. Huvudgången som funnits framför växthuset har varit fyra meter bred och belagd med gulbrunt grus. Ingången har kantats av grindstolpar och sannolikt har där funnits en grind.

Karta över Axmar bruk från 1883. Växthusträdgården är markerad av en blå ring. Inom trädgården ligger växthuset som är rött. 

I år har vi hittat gången som fortsatt ut ur trädgården mot väster. Den har slingrat genom ett område som på den äldre kartan kallats Parken. Trädgårdsgången syns som en cirka 1,2 meter bred yta av gulbrunt grus. Fotografier från 1940-talet visar att det då fanns stora odlade ytor.

Karin Lindeblad från Arkeologerna/Statens historiska museer undersöker trädgårdsgången i Parken väster om växthusträdgården.

Flygfoto från 1940-talet över Slottet (den yngre herrgårdsbyggnaden) som revs på 1970-talet. Norr om dammen syns odlingar i området som på kartan från 1883 kallades Parken. Foto: DigitaltMuseum, Länsmuseet Gävleborg XLM.FLYG2139.

Vid våra undersökningar har vi hittat många delar av lerkrukor, både planteringskrukor och glaserade blomkrukor. Flera av skärvorna har haft en fin gul glasyr. I år har vi också hittat delar av fat och andra kärl med samma färg. Föreningen Hyttan har även tagit fram en speciell Axmarkruka som finns för försäljning.

Föreningen Hyttan har tagit fram en speciell Axmarkruka. På bilden syns också flera skärvor som hittades vid årets undersökningar.  

Keramikskärva med gul glasyr som hittades vid året undersökning. Kanske har 

                                   keramiken ursprungligen tillverkats vid Bobergs Fajansfabrik i Gävle.

Den äldsta herrgårdsbyggnaden i Axmar revs på 1950-talet. Den syns nu bara som en gräsbevuxen kulle och det är svårt att förstå hur stor byggnaden varit. I år har vi därför lokaliserat huset och markerat ut hörnen.  

Här låg tidigare den äldsta herrgården. På bilden står Aja, Arne, Åke och Karin i hörnen av byggnaden. 

Det har verkligen hänt mycket sedan vi började vårt arbete! Vi våra första undersökningar var största delen av trädgården bevuxen med sly och höga hallonbuskar. Nu framträder strukturen i trädgården tydligt. De två huvudgångarna är klippta och därmed markerade. De gamla odlingsytorna är röjda. I flertalet av kvarteren är äppelträd planterade. Bärbuskar har samlats ihop på en egen yta. Axmar bruk är Gästriklands enda kulturreservat. Det en vacker plats med en spännande historia och vi ser fram emot att fortsätta våra undersökningar där. 

Nyplanterade äppelträd i växthusträdgården. 

Den 24 februari firar vi Sverigefinnarnas dag!

På museet hissar vi den Sverigefinska flaggan och berättar om skogsfinnar i länet. 

Sverigefinnarnas dag firas den 24 februari. Den dagen år 1796 föddes finländske Carl Axel Gottlund, som även kallats Svedjefinnarnas apostel. Han var en tidig folklivsforskare och språkvetare som under 1800-talet bland annat reste, samlade uppgifter och dokumenterade skogsfinnarna och finnskogarna i Sverige. 

FÖRELÄSNING
De första Sverigefinnarna. Skogsfinnarna tillhörde den första vågen av finnar som kom till Sverige under 1500-1600-talet. Ann Nilsén berättar om den skogsfinska kulturen i Gävleborg. 

Tid: 24 februari, klockan 14
Plats: Hörsalen, Länsmuseet Gävleborg
Fri entré
Välkommen!

Den 6 februari firar vi Samernas nationaldag!

På museet hissar vi den samiska flaggan. Under kvällen kommer vi att hålla två föredrag i länet.

Maria Björck föreläser i Söderhamn om Samer i Hälsingland - hur hittar man spåren efter de som inte lämnat spår? Det har under lång tid funnits samer i Hälsingland och Gästrikland. Länsmuseet arbetar med att hitta platser efter samer bland annat inom projektet Ohtsedidh. Maria kommer att berätta om kartläggningen och inventeringsarbetet samt om de arkeologiska undersökningar som gjorts av ett sockenlappboställe utanför Järvsö. 

Biblioteket i Söderhamn, klockan 18:00. Fri entré.

Matminnen från Sápmi - Ingela Broström och Ingrid Gimmon samtalar om samiska mattraditioner. Den samiska matkulturen sträcker sig lång tillbaka i tiden. Basen är renkött, fisk och småvilt medan exempelvis potatis och spannmål inte varit lika viktigt. Däremot har alla delar av renen använts. 

Hörsalen Länsmuseet Gävleborg, klockan 18:00. Fri entré.

Titta på vår hemsida för mera information http://lansmuseetgavleborg.se/

Projektet Ohtsedidh – samiska kulturyttringar i Mellansverige

Vi går vidare med projektet Ohtsedidh och har nu påbörjat andra årets arbete. Projektet är ett samarbete mellan länsmuseerna i Dalarna, Gävleborg och Västmanland samt stiftelsen Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund.

Under kommande period ska vi jobba med en vandringsutställning och ett pedagogiskt material riktat till grundskolan. Det är resultatet från projektets första år som kommer att vara grunden i utställningen. Vi återkommer med mera information om hur arbetet fortskrider. Titta gärna in på projektets hemsida https://www.ohtsedidh.se/

Föreläsning i Hudiksvall om skogsfinnar!

Välkomna till en föreläsning i Hudiksvall om skogsfinnar! Maud Wedin berättar om den skogsfinska kulturen och finnbosättningar i Gävleborgs län. Onsdag 16 maj klockan 19:00 på Hudiksvalls bibliotek. 

Föreläsningen är starten på det treåriga projektet Skogsfinnar i Hassela som Länsmuseet kommer att jobba med.

Kontakt: Inga Blennå, 026-65 56 73, inga.blenna@xlm.se

VÄLKOMNA! 

Föreläsning: Skogsfinnar i Gävleborgs län

Geometrisk avritning 1725. Lantmäteristyrelsens arkiv, V18-17:1.

Välkomna till ett spännande föredrag! Maud Wedin berättar om den skogsfinska kulturen och finnbosättningar i Gävleborgs län. Lördag den 5 maj klockan 14:00 på Länsmuseet Gävleborg.

Sverige och Finland har en gemensam historia som går långt tillbaka i tiden. Under slutet av 1500-talet och in i nästa århundrade kom flera skogsfinska nybyggare bland annat till Gävleborgs län. Skogsfinnarna hänvisades till obebodda allmänningar i utmarkslägen. Kronan lockade med skattefria år och det var viktigt att inte de nya bosättningarna inkräktade på böndernas fäbodskogar. Man byggde rökstugor med rökugnar som värmekälla och livnärde sig bland annat på storskaligt svedjande och boskapsskötsel. Föreläsningen handlar om den skogsfinska kulturen allmänt men med fokus på finnbosättningarna i Gävleborgs län.

Maud Wedin är ordförande i det skogsfinska nätverket Finnsam och har disputerat med avhandlingen Den skogsfinska kolonisationen i Norrland.

VÄLKOMNA!

330 arkeologiska uppdrag på 25 år!

Under 2015 har vi haft möjlighet att blicka bakåt lite och sammanställa vad som gjorts inom uppdragsarkeologin på Länsmuseet de senaste 25 åren (vi tre, som arbetar med arkeologi på museet nu, har varit anställda nästan lika länge). Med medel från Länsstyrelsen har vi gått igenom framförallt det digitala materialet på servern. Arbetet är en del i Riksantikvarieämbetets satsning på DAP, Digital Arkeologisk Process, ett projekt som syftar till att på olika sätt tillgängliggöra fornminnesinformation.  Läs mer här. 

Sammanställningen resulterade i en  tabell som summerar det senaste kvartsseklets verksamhet: 155 utredningar, 73 arkologiska undersökningar, 60 förundersökningar, 27 dokumentationer av olika slag och slutligen 10 projekt under kategorin övrigt. Det sistnämnda kan t.ex. vara provtagning för åldersbestämning och liknande.

Ser man hur åtgärderna fördelas över länet så är det en klar övervikt kring Gävle, men en hel del har också gjorts runt Sandviken, Ockelbo och Hudiksvall. Eftersom åtgärderna styrs av var det exploateras och byggs är detta inte så konstigt. Man ska också komma ihåg att detta bara speglar en del av museets arkeologiska verksamhet. Vi kan ta Voxna socken som exempel! På kartan nedan ser det ut som om vi överhuvudtaget inte varit där. I själva verket är det en av de socknar där vi arbetat mest. Skog och historia inventering, avverkningsärenden, skyltning och annat som vi gjort i Voxna syns inte statistiken.

Syftet med sammanställningen är att göra det arkeologiska materialet mer tillgängligt och sökbart. Det ryms många spännande resultat bakom oansenliga rapportnamn. Intressanta dateringar och analyser göms i svåråtkomliga tryckta rapporter.

Nästa steg under våren 2016 blir först att rensa i materialet: ta bort filer som sparats i olika versioner, ändra ologiska filnamn o.s.v. Äldre rapporter skall scannas in som PDFer och utrednings- och undersökningsområden skall  digitaliseras. I slutänden skymtas en gemensam nationell lösning som gör allt väsentligt arkeologiskt material tillgängligt för både forskare och allmänhet. Med dagens digitala teknik kommer det finnas alla möjligheter att hitta nya samband, omtolka gamla resultat och föra forskningen framåt!

 

Granskning av skog och historia objekt

Under 2014 ska Länsmuseet granska omkring 600 Skog och Historia objekt i länet.

Skog och historia var ett samarbetsprojekt bestående av Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen och Kulturmiljövården, vilket drevs under slutet av 1990- och början av 2000-talet. Projektet Skog och historia gick även ut på att erbjuda meningsfulla arbetsuppgifter och kompetensutveckling till långtidsarbetslösa. Under tiden för projektet registrerades mer än 200 000 förmodade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Mycket av detta material har inte kvalitetssäkrats.

För att ta hand om resultatet från inventeringarna genomför Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen ett femårigt projekt för att kvalitetssäkra en del av de registreringar som gjordes inom Skog och historia. När lämningarna är granskade och kvalitetssäkrade av behörig arkeolog flyttas uppgifterna över till Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS). Granskningen går ut på att säkerställa position, beskrivning av lämningen och att det verkligen utgör en fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning. Det praktiska arbetet utförs av länsmuseer, länsstyrelser eller av Skogsstyrelsen regionalt och i enstaka fall av enskilda arkeologiska företag. Projektet pågår 2012-2016.

Arkeologer från länsmuseet har de senaste två veckorna varit i Hamrånge, Ockelbo och Voxna socknar.

Maria Björck beskriver en fångstgrop i Ockelbo socken.

En tjärndal i Ockelbo socken, vilken hade inventerats som en fångstgrop.

Ibland har man tur och påträffar helt okända lämningar. Fundament till sjömärke
och i mitten av röset fanns en svag indikation till möjligt stolphål, Hamrånge socken.

Ibland träffar man på svårtolkade lämningar, i detta fall tror vi att det rör sig om
en variant av skjutskåre, gömsle för fågeljakt, Hamrånge socken. 

Maria Björck övervakar nedstigningen i en gruva i Voxna socken.

Ingång till gruva, Voxna socken.

Vid tangentbordet: Anders Altner, arkeolog

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 3.0

Jag medger att det kanske blir lite väl mycket fokus på bronsålder i mina inlägg. Ni får dock ursäkta att min följetång om den förlorade och återfunna brandgraven fortsätter. Graven är mycket intressant för länets förhistoria. Detta inte minst då kunskapen om länets bronsålder är undermålig. Detta märktes inte minst igår (tisdag) då arkeologer verksamma i länet träffades på länsstyrelsen för att diskutera. Bronsåldern var en av de perioder som lyftes som den största vita fläcken kunskapsmässigt.

Men hur går det då med brandgraven? Mycket trevliga nyheter. Bronsföremålen samt ett bränt ben har återfunnits i museets arkiv. Saknas gör dock fortfarande den större delen av de brända benen. Kan dessa möjligen ha skickats iväg på osteologisk analys eller ligger de på annat håll i museets vråer?

 

/Joakim Wehlin

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 2.0

Jakten på den förlorade bronsåldersgraven från undersökningen vid Grinduga i Valbo går vidare.

Idag kom föremålshanteringshandlingarna från arkivet i Stockholm. Efter att gått igenom dessa kan jag ge följande händelserapport:

5 juni 1972                                  Undersökningen påbörjas

27 juni 1972                                Undersökningen avslutas

Juni/juli 1972                              3 sandstenshällar lämnas in till Gävle museum

5 juli 1972                                    Fynden skickas till Statens historiska museum (SHM)

7 juli 1972                                    Fynden ankommer SHM

Augusti 1972                               Fynden konserveras

4 februari 1977                           Rapporten färdigställs

1979                                              Rapporten publiceras

14 mars 1980                              Gävle museum begär fynden

20 mars 1980                              Gävle museum anhåller om osteologisk analys av benen   

26 februari 1981                        Beslut tas att överlåta fynden till Gävle museum

2 april 1981                                 SHM överlåter fynden till Gävle museum

19 februari 1982                         Fynden skickas från SHM till Gävle museum

 

Föremålen begärdes till Gävle för att ingå i den nya basutställningen på museet. Utställningen dröjde dock i över tio år och när den väl var färdig så fanns inte bronsåldersgraven med. Frågorna hopar sig. Ställdes graven ut separat innan basutställningen var klar, som undersökande arkeolog vill minnas det? Finns det en osteologisk (ben) analys? Var är benen och bronsföremålen?

Pincett och dubbelknapp i brons som liknar de som påträffades vid undersökningen i Grinduga 1972 (Efter Montelius 1917).

 

/Joakim Wehlin

 

Brandgrav från bronsåldern på rymmen

Man skulle kunna tänka sig att tre sandstenshällar som är omkring en halvmeter stora skulle var aningen svåra att förlägga. Annars är det kanske just på grund av deras otymplighet som vetskapen om deras existens med åren suddats ut. Hur det än ligger till med den saken så skall det enligt en arkeologisk rapport ha inlämnats tre kisthällar från en bronsåldersgrav till Länsmuseet i Gävle i början på 1970-talet. Dessa sandstenar finns inte med i museets katalog. Finns de möjligen kvar?

Det var år 1972 som ett stenröse i dåvarande Valbo socken undersöktes av Riksantikvarieämbetet (RAÄ Gävle 325, tidigare Valbo 56). Rapporten dröjde och blev inte klar förrän 1979. Till saken hör att inte många rösen av denna typ undersökts i Gävleborgs län. Tidigare finns uppgifter om två eller möjligen tre sådana företag under tidigt 1900-tal. Därtill kan tilläggas att lämningar från bronsålder är oerhört sparsmakat och antalet metallfynd från perioden går nästan att räkna på ena handens fingrar. Vid undersökningen av röset på Knaperåsen 1972 påträffades en hällkista innehållande en brandgrav och två bronsföremål, en ornerad dubbelknapp och en pincett. Dessa fynd finns idag inte upptagna i varken Länsmuseets eller Statens historiska museums kataloger.

Efter lite letande i länsmuseets magasin lyckades jag lokalisera tre oregistrerade sandstenshällar. Dessa stämmer väl i form och storlek med de stenar som lämnades in på 1970-talet. Nu återstår att lokalisera benen och bronsföremålen.

Enligt undersökande arkeolog skall graven, troligen på 1980-talet, någongång ha varit tillfälligt utställd i en monter på museet. Är det någon som vet något om detta så hör gärna av er.

Fortsättning följer…   

/Joakim Wehlin

Långrösen och skeppssättningar i Gävleborgs län

Den 2 april tillträdde jag min anställning som vikarierande antikvarie vid Gävleborgs museum, detta två veckor efter att jag försvarat min avhandling i arkeologi vid Göteborgs universitet. Titeln på min avhandling är Östersjöns skeppssättningar. Monument och mötesplatser under yngre bronsålder (http://hdl.handle.net/2077/31901).

Redan första dagen i Gävle blev jag ombedd att skriva ett inlägg i museets blogg. Temat var givet och jag började sondera bland länets avlånga bronsålderslämningar. Något jag uppmärksammat som doktorand var likheten mellan vad som benämns långrösen och skeppssättningar. Båda dessa typer av lämningar finns också i Gävleborgs län och därför tänkte jag mig att lämna en mindre kommentar därom.

I länet finns 32 registrerade långrösen. Det största är 45 meter långt och 12 meter brett och det minsta är 5 meter långt. 75% är orienterade inom kompasspektret NV-SO till NO-SV. Inget långröse har blivit undersökt men de kan sannolikt dateras till bronsålder. I långrösena syns ofta en eller flera gropar och ibland också rester efter stenkistor. Flertalet har kallmurade kantkedja och i några fall finns resta stenar vid någon av kortsidorna.

Skeppssättningar är betydligt färre till antalet och jag har hittills kunnat lokalisera 7 stycken, vissa benämns dock skeppsformiga stensättningar eller rösen. Samtliga är 7-14 meter långa och 2,5-5 meter breda. Det är inom just den storleksramen som de flesta av Östersjöns skeppssättningar ligger.

Längd- och breddförhållanden på långrösen (n=32) och skeppssättningar(n=7) i Gävleborgs län

Det finns främst två skeppssättningar som fångar mitt intresse lite extra. Båda ligger i Rogsta socken och har fornlämningsnummer 31 och 35. Den första ligger inom ett område som kallas Högarna och som innefattar två gravfält. Här finns, förutom skeppssättningen, 8 större stenrösen, 2 långrösen och några mindre stensättningar. Samtliga dessa fornlämningar ligger ovanför 25-meterskurvan och låg när de byggdes på en utskjutande udde nära dåtidens strand med en fin utsikt över Bottenviken.

Skeppssättningen på det södra gravfältet vid Högarna är 14 meter lång och 4 meter bred. Den är intressant eftersom den ligger direkt sydväst om det största röset. Detta är ett vanligt förekommande fenomen bland bronsålderns skeppssättningar i Östersjöområdet och dessa ligger nästan alltid på den södra sidan om röset. Ibland kan det se ut som om skeppet är på väg in i, eller på väg ut ur röset. Kanske är det också precis detta som är fallet.

De äldsta kända skeppssättningarna i Skandinavien dateras till den äldre bronsåldern och påträffas vanligen inuti högar eller rösen. Under den yngre delen av bronsåldern finns skeppssättningarna utanför röset och mina studier visar att de med tiden avlägsnar sig mer och mer från rösemiljöerna och blir därmed sina egna monument.

Den andra skeppssättningen av intresse i Rogsta socken (RAÄ 35) ligger i området som benämns Rishögarna. Skeppssättningen är 14 meter lång och 5 meter bred och även denna ligger på ett rösegravfält. Intressant med denna skeppssättning är att den har spetsiga, och tidigare sannolikt resta, stenar i ändarna och i mitten. Resta stenar i ändarna, så kallade stävstenar, är vanligt förekommande hos denna typ av monument. De centralt placerade stenarna däremot är inte alls lika vanliga och har konstaterats främst på Gotland, men också i Baltikum.

Rogsta tycks vara en socken med rikliga lämningar från bronsålder. Socknen innehåller en tredjedel av länets långrösen och hälften av skeppssättningarna. Samtliga av dessa har byggts intill den dåvarande kustlinjen omkring 25 meter över dagens havsnivå.

Om man jämför spridningsbilden av långrösen och skeppssättningar geografiskt så tar långrösena generellt vid där skeppssättningarna upphör. Detta är intressant inte minst då de, förutom formen, har en rad likheter med östersjöområdets skeppssättningar. Först och främst gäller det orienteringen, såväl långrösena som skeppssättningarna tycks generellt följa den dåtida kustlinjen.

Också storlekarna överensstämmer, även om långrösena tenderar att vara något bredare. Gävleborgs län största långröse är 45 meter långt och 12 meter brett. Detta att jämföra med Gotlands största skeppssättning som är 45 meter lång och sju meter bred. Det är också vanligt att båda typerna av monument ligger i rösemiljöer och att de uppträder i par. Av länets 32 långrösen ligger 8 i par.

Det är därför stor tid att undersöka ett långröse!

Till vänster: Karta över långrösema i Gävleborgs län. Utdrag från det digitala fornminnesregistret (http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html). Överst till höger: Skeppssättning från Gotland som täckts över av sten (RAÄ Alskog 170) (Foto Joakim Wehlin, Falun). Nederst till höger: Långröse i Norrala socken (RAÄ 19), Hälsingland. Röset är 40 meter långt (Foto Urban Sikeborg, Stockholm).

/Joakim Wehlin

Miljömålsarbete i Gävleborgs län

Vi deltar just nu i arbetet med att ta fram ett åtgärdsprogram för att nå länets miljömål. Målen bygger på de nationella miljömål som regeringen beslutade om i april 2012 och vi jobbar med åtgärder för att kunna uppfylla målen i vårt län. Förslag tas nu fram på de viktigaste åtgärderna som kan genomföras i länet fram till år 2020. Det är sex arbetsgrupper och vi jobbar med i två av dem, Skogen och Vattnet. Övriga grupper är Giftfri miljö, Naturen, Odlingslandskapet och Samhället.

Grupperna har flera preciseringar. Vattnets preciseringar är: Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, levande sjöar och vattendrag, Grundvatten av god kvalitet, Hav i balans samt en levande kust och skärgård. I gruppen finns representanter från bland annat Länsstyrelsen, Skogsstyrelsen, kommuner, Gästrike vatten, olika fiskeintressenter, Mellanskog, LRF och Länsmuseet.

Skogens preciseringar är Levande skogar: Skogens egenskaper och processer, Ekosystemtjänster, Gynnsam bevarandestatus och genetisk variation, Hotade arter och livsmiljöer återställda, Främmande arter, Genetiskt modifierade organismer, Bevarade natur- och kulturmiljövärden, Friluftsliv. I gruppen finns representanter från Skogsstyrelsen, Länsstyrelsen, Svenska Naturskydds Föreningen, Stora Enso, Holmen skog, Mellanskog, Rundvirke skog, Jägareförbundet och Länsmuseet.

Grupperna har redan haft ett par träffar och arbetet kommer att fortsätta under första halvan av 2013. Ett åtgärdsförslag kommer sedan att skickas ut på remiss/IB

Kort hyllning till länet

Ibland tycker vi att vi trots regn, smuts, långa tradiga bilresor och rätt mycket administrativt arbete trots allt är oerhört lyckligt lottade som får jobba i detta underbart vackra län. Det har allt: kust, djupa skogar, vidsträckta välhävdade odlingsmarker, älvar, sjöar, sandstränder och många hektar massiv storblockig morän. Det finns lämningar från alla tidsperioder här. En säregen historia att utforska. Det finns också gott om smultronställen där man ser till att stanna och fika om man kan. Vi skulle kunna göra en lång lista över dem här, som en kulturturistisk insats. Det kanske vi gör också. Här kommer en förhandstitt:
- Bergvikens östra strand där man kan sitta och titta västerut över hela sjön, ända bort till Kilafors. Imponerande och vackert med de blånande bergen omkring.
- Knupbodarna i Hanebo. Har man tur går skällkon där och pinglar.
- Sjugtjärn mellan Vallsbo och Åmot. Där finns ett fikabord där man kan sitta och titta ut över näckrosorna.
- Ångersjöns rastplats längs E4 mellan Söderhamn och Hudik. Det går en stig ned längs sjön med fikabord som är placerade längs stranden så att man får sitta helt ostörd. I fjärran tornar Ängaåsen i Enånger upp sig.
- Blacksås i Forsa. Utsikt från Dellensjöarnas västra strand till Söderhamn. Det finns numera en väg ända upp från baksidan. En så kallad drive-in-upplevelse.
- Avholmsberget vid Friggesund där ,man ser ända till kusten.
- Hembygdsgården i Hårga. Det finns bänkar på förstukvisten med utsikt över kohagen.
- Sandstränderna längs Norrdellen.
- Hölick med Hornlandsudde samt fikaplatsen vid bron till Kuggören.
- Hamregravfältet vid Färnebofjärden.
- Åshuvudet vid Storsjön i Årsunda.
- Järvsö med utsikt över klacken och älven samt
otaliga andra platser som vi kan gå in på närmare längre fram.