Trädgårdsarkeologi i Axmar bruk

 

En vattentröskel i kanalen med lusthuset i bakgrunden. Foto: Inga Blennå, Länsmuseet Gävleborg. 

För femte gången är vi tillbaka i kulturreservatet Axmar bruk. I år fokuserar vi våra undersökningar på gångvägarna i den igenvuxna engelska parken.

Den engelska parken anlades på 1860-talet, samtidigt som bruket fick en ny huvudbyggnad, det så kallade ” Slottet”, och hyttverksamheten flyttades närmare havet. Det gamla hyttområdet med hammare och kolhus revs och fick ge plats för en park i engelsk stil.

Slottet och den engelska parken år 1877. Foto: Jernkontorets arkiv.

I parken anlades en allé, lusthus, utkikstorn, skulpturer, dammar, vattenfall och sittplatser, som bands samman med slingrande gångvägar. Marken jämnades ut med material från den gamla slaggvarpen. Nya träd och buskar planterades, bland annat lärkträd, tysklindar, alm, schersminer och syrener.

Utsnitt av karta från 1883 över den engelska parken i Axmar bruk. 

Bruket såldes redan 1890 till ett skogsbolag och tackjärnsproduktionen avvecklades på 1920-talet. Byggnaderna och parken förföll och så småningom revs både Slottet och den gamla herrgårdsbyggnaden. Parken och gångvägarna växte igen. Till slut var det bara lusthuset, ruinerna och de ovanliga träden som visade att här en gång fanns en landskapspark.

Grunden till utsiktstornet. I bakgrunden stenmuren som inramar parken. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna. 

Sedan 2011 är Axmar bruk ett kulturreservat och parken har börjat restaureras med bland annat nya broar och sittplatser. De slingrande gångvägarna var viktiga för upplevelsen av parken eftersom de styrde besökarna till sittplatser och utkiksplatser, med noga uttänkta vyer.

Gångvägen från utsiktstornet till bron undersöks. Gången var här cirka 1,20 meter bred, alltså 2 alnar, och belagd med rödbrunt grus. Foto: Karin Lindeblad, Arkeologerna.    

Vid årets undersökning, som gjorts i samarbete med Arkeologerna vid Statens historiska museer, har vi fokuserat på att lokalisera och dokumentera en del av det gamla gångvägssystemet. När vi tar fram partier av gångvägarna undersöker vi deras sträckning i förhållande till träd och annan växtlighet, dammar, byggnader etc. Vi undersöker också vilket material som har valts, hur breda gångarna har varit samt hur de har varit uppbyggda. Informationen vi tar fram kan sedan användas som kunskapsunderlag i det fortsatta restaureringsarbetet av parken.

Här gick en del av den vindlande gångväg mellan platsen för den äldre herrgårdsbyggnaden i norr och utsiktstornet i söder. Gången var cirka 1,80 meter bred, alltså 3 alnar. Den var belagd med rödaktigt grus som överlagrades av ett mörkt skifferliknande grus. Foto: Inga Blennå, Länsmuseet Gävleborg. 

Trädgårdsarkeologi i Axmar bruk

Länsmuseet har under flera år gjort trädgårdsarkeologiska undersökningar i Axmar bruk tillsammans med Arkeologerna från Statens historiska museer. Fokus har varit att återfinna det system av gångar som funnits i växthusträdgården. Växthuset finns kvar men är numera ett café. Trädgården har varit en nyttoträdgård med ett stort antal äppelträd och bärbuskar. Vi har nu lyckats lokalisera en stor del av trädgårdens gångsystem. På den äldsta kartan finns fem odlingskvarter och där finns fyra gångar markerade. Huvudgången som funnits framför växthuset har varit fyra meter bred och belagd med gulbrunt grus. Ingången har kantats av grindstolpar och sannolikt har där funnits en grind.

Karta över Axmar bruk från 1883. Växthusträdgården är markerad av en blå ring. Inom trädgården ligger växthuset som är rött. 

I år har vi hittat gången som fortsatt ut ur trädgården mot väster. Den har slingrat genom ett område som på den äldre kartan kallats Parken. Trädgårdsgången syns som en cirka 1,2 meter bred yta av gulbrunt grus. Fotografier från 1940-talet visar att det då fanns stora odlade ytor.

Karin Lindeblad från Arkeologerna/Statens historiska museer undersöker trädgårdsgången i Parken väster om växthusträdgården.

Flygfoto från 1940-talet över Slottet (den yngre herrgårdsbyggnaden) som revs på 1970-talet. Norr om dammen syns odlingar i området som på kartan från 1883 kallades Parken. Foto: DigitaltMuseum, Länsmuseet Gävleborg XLM.FLYG2139.

Vid våra undersökningar har vi hittat många delar av lerkrukor, både planteringskrukor och glaserade blomkrukor. Flera av skärvorna har haft en fin gul glasyr. I år har vi också hittat delar av fat och andra kärl med samma färg. Föreningen Hyttan har även tagit fram en speciell Axmarkruka som finns för försäljning.

Föreningen Hyttan har tagit fram en speciell Axmarkruka. På bilden syns också flera skärvor som hittades vid årets undersökningar.  

Keramikskärva med gul glasyr som hittades vid året undersökning. Kanske har 

                                   keramiken ursprungligen tillverkats vid Bobergs Fajansfabrik i Gävle.

Den äldsta herrgårdsbyggnaden i Axmar revs på 1950-talet. Den syns nu bara som en gräsbevuxen kulle och det är svårt att förstå hur stor byggnaden varit. I år har vi därför lokaliserat huset och markerat ut hörnen.  

Här låg tidigare den äldsta herrgården. På bilden står Aja, Arne, Åke och Karin i hörnen av byggnaden. 

Det har verkligen hänt mycket sedan vi började vårt arbete! Vi våra första undersökningar var största delen av trädgården bevuxen med sly och höga hallonbuskar. Nu framträder strukturen i trädgården tydligt. De två huvudgångarna är klippta och därmed markerade. De gamla odlingsytorna är röjda. I flertalet av kvarteren är äppelträd planterade. Bärbuskar har samlats ihop på en egen yta. Axmar bruk är Gästriklands enda kulturreservat. Det en vacker plats med en spännande historia och vi ser fram emot att fortsätta våra undersökningar där. 

Nyplanterade äppelträd i växthusträdgården. 

Växhusträdgården i Axmar bruk

Trädgårdsgångarna markerades upp med stakkäppar.

Vi har nu gjort ytterligare trädgårdsarkeologiska undersökningar i Axmar bruk. Fokus har varit att identifiera och dokumentera gångarna i växthusträdgården. Vi har kompletterat tidigare års resultat men även identifierat andra gångar. Trädgården finns markerad på en historisk karta från år 1884 där odlingskvarteren är uppdelade genom ett system av gångar. De schakt vi har grävt har placerats utifrån den gamla kartan, som vi också har rektifierat eller lagt mot dagens karta.

Kartan från 1884 visar systemet av trädgårdsgångar och växthuset (markerad med blå ring).

Tydligt är att det finns två olika bredder på gångarna i trädgården. Två av dem utgör huvudgångar, en sträcker sig i nord-sydlig riktning från växthuset mot kanalen, den andra i öst-väst från den tidigare entrén mot kvarnen. De har varit cirka 3 meter breda medan de övriga gångarna har varit smalare, endast runt 1,5 meter. Det visar att gångarna haft olika användningsområden. De bredare gångarna har använts som körvägar för exempelvis vagnar medan de smalare varit gångvägar men även använts för skottkärror. Alla gångar har varit belagda med gult grus.

Karin Lindeblad från Arkeologerna undersöker en av trädgårdsgångarna väster om före detta växthuset.

Trädgården har varit en utpräglad nyttoträdgård, även om det inte är tydligt idag. Framför det före detta växthuset finns flera gamla äppelträd kvar. Vi har också hittat trädgårdens västra begränsning och där finns fortfarande rader av bärbuskar. 

Trädgårdens västra del avslutades med en gång som varit kantad med bärbuskar och staket. Här ses ett av stolpstöden direkt vänster om trädgårdsgången.  

Vi avslutade vårt fältarbete med att markera ut gångarna med hjälp av stakkäppar och platsband. Det synliggjorde trädgårdens omfattning och siktlinjer på ett fint sätt. Den kunskap vi nu har gör det möjligt att rekonstruera flera av gångarna vilket skulle återge trädgården en del av sig tidigare karaktär.

En av gångarna som stakades ut visade en fin siktlinje  mot dammen och platsen där den tidigare herrgårdsbyggnaden legat.

Nytt vrak utanför Axmar bruk

Förra året hittade Gävle kommun ett nytt vrak vid sjömätning utanför Axmar bruk. Nu har vraket besiktigats av Sjöhistoriska museets marinarkeologer i samarbete med Länsmuseet. Det visade sig vara skrovet av en ungefär 20 meter lång träskuta, byggd i både kravell- och klinkteknik.

Det nya vraket ligger bara omkring 50 meter från restaurangen Axmar brygga och det är konstigt att det inte upptäckts tidigare med tanke på hur mycket som dykts här under åren.

Hur gammalt det nyupptäckta vraket är går inte att säga än. Men förhoppningsvis kan fartyget framöver dateras med så kallad dendrokronologi – årsringsdatering. Med tanke på vrakets position är det troligt att det har en koppling till järnbruket i Axmar. Kanske har det varit en skuta som fraktat kolved till masugnen. En hel del virke ligger ialla fall vid vrakplatsen. Forskningen lär fortsätta….

Besiktningen filmades av Sjöhistoriska museets arkeologer. Se filmen här: marinarkeologer dyker på det nyfunna vraket

Titta in på Järnrikets nya hemsida!

www.jarnriket.se

Idag har Järnriket fått en ny uppdaterad hemsida. Texterna är mera komprimerade och anpassade till att läsas på skärm. På sidan finns också uppläsningstjänsten Talande Webb. Det går även bra att besöka sidan via din mobiltelefon.

På sidan finns bland annat Besöksplatser listade med korta faktauppgifter. Det är även möjligt att hitta platserna utmarkerade på en karta över Gästrikland. En viktig del av innehåller kallas Veta mer och består av mer utförliga texter. Där finns mera fakta om Järnriket och järnframställning, handel och livet på bruken men även om trädgårdar och konst. Sidan kommer också att byggas på med flera bilder allteftersom.

Vi hoppas att ni som besökare får nöje av sidan och att även tidigare besökare känner sig som hemma. Välkommen till Järnriket!

                                                                     www.jarnriket.se

Trädgårdarna i Axmar Bruk

  

Detalj ur kartan från 1884. Det röda rektangulära byggnaden i bildens övre del är växthuset. Framför huset finns flera grusgångar. Den blå cirkeln visar ingången till trädgården där stenfundament till grindstolpar hittades.

   

Förra årets arbeten i Axmar Bruks trädgårdar finns nu samlade i en rapport, Vårdprogram för två trädgårdar i Axmarbruk. I år har vi gjort nya undersökningar i trädgårdarna. Maria Flink har kompletterat sin växtinventering och i mitten av maj gjorde Pär Karlsson och Johan Stenvall från Arkeologerna en fotodokumentation av trädgårdarna. Över femtusen fotografier har tagits och de kommer att sammanfogas till en 3D-bild av hela ytan.

Under veckan som gått har Karin Lindeblad från Arkeologerna och Inga Blennå från Länsmuseet gjort arkeologiska undersökningar i trädgårdarna. Fokus har legat på att hitta de grusgångar som funnits framför det före detta växthuset. Trädgården har varit en köksträdgård med ett system av gångar. Några av dem kan man se på en karta från 1884 men gångarna har ändrats under åren och alla sträckningar finns inte dokumenterade i kartorna. Tre grusgångar hittades men bara två av dem fanns upptagna på kartan från 1880-talet. Gångarna utgjordes av gulbrunt grus och framträdde tydligt mot den omkringliggande mörkare jorden.

 

Här låg ingången till växthusträdgården år 1884. Grusgången syns som ett ljusare stråk som ligger i öst-västlig riktning, parallellt med växthuset. På båda sidor av ingången finns stenfundament efter grindstolparna.   

Under grässvålen vid trädgårdens sydöstra gräns hittade vi en av grusgångarna. Den var nästan fyra meter bred och det fanns stenfundament efter stolpar på båda sidor om gången. Där har en grind suttit som markerat trädgårdens entré. Och resterna av den hagtornshäck som växer söder om växthuset har sannolikt sträckt sig ända fram till ingången.   

Karin Lindeblad rensar sektionen i kålgården väster om växthuset.

Väster om växthuset fanns en kålhage markerad på en karta från år 1820. På platsen har under senare tid funnits ett numera igenlagt potatisland. Vid schaktningen hittade vi ett djupt lager matjord och under fanns lagren i den gamla kålgården kvar. Spännande!   

Stenålder i Valbo

Vy över boplatsen

Under förra veckan gjorde länsmuseet en förundersökning av en stenåldersboplats i Nybo, Valbo socken (Valbo 44:1) utanför Gävle. Boplatsen upptäckets redan på 1930-talet då gropkeramik hittades i samband med byggandet av ett bostadshus. För knappt 5000 år sedan låg boplatsen vid det dåtida havet. I dag ligger den gropkeramiska boplatsen inklämd i ett villaområde, nära granne till Willys i Valbo, på cirka 40 meters höjd över havet. Nu ska det byggas flera hus på platsen och därför måste en undersökning göras som visar boplatsens utbredning. Stora delar av boplatsen låg under en av vägarna i området, vilket försvårade vår undersökning. De fynd vi hittade var bland annat keramik och brända ben av säl och fisk. 

Det var hårt slit för att gräva provrutorna  

Det grävs i Gävle!

Illustration från 1800-talet med Börshuset. Till höger i bild ser man Smäckbron och huset vars grundmur vi nu kan se i schaktet.

Just nu grävs det lite överallt i Gävle centrum. Ett av alla schakt finns vid Börsplan, framför Elite Grand Hotel och gamla Börshuset. Där ska kommunen anlägga en liten park och Länsmuseet är med och bevakar grävarbetena. Det är en intressant plats: Här intill gick förr Östra Lillån, en kanalliknande förgrening av Gavleån. På 1700-talet stod sjöbodar längs åkanten och senare blev det kvarter med hus. Ungefär där det grävs gick en bro – Smäckebron – över till Alderholmen, som då verkligen var en holme. Efter stadsbranden 1869 har det inte stått någon byggnad här.

Med hjälp av grävmaskin och skärslev rensas muren fram för dokumentation. 

På knappt en meters djup under gatuplanet börjar grundmurar att framträda. Några fynd kommer också – delar av kritpipor, krukskärvor och ben. Vad är det då för hus som stått här? Jo, på en illustration från 1800-talet ser man delar av en byggnad intill börshuset – ett trähus i två våningar. Det är alltså grunden till detta hus som vi nu kan se i schaktet. Huset brann ner 1869, men när det byggdes, och vilka som bodde här måste vi undersöka vidare.

På prov gjordes ett litet schakt ner under husgrunden. Först var det bara sand några decimeter, sedan framkom trä och kulturlager – däri ligger Gävle från 1700-talet och äldre tid! Det skulle vara spännande att fortsätta nedåt, men för parkanläggningen behöver man inte gräva så djupt. Det får sparas till framtida arkeologer!

Trädgårdsarkeologi Axmar Bruk

Kopparmynt i den undre grusgången vid grunden efter herrgårdsbyggnaden

Nu gräver vi i de gamla trädgårdarna i Axmar. Vi har hittat en stenkantad odlingsbädd och grusgångar vid grunden efter den gamla herrgården. Det är flera generationers grusgångar, under varandra, med olika och kontrasterande färg. En av de övre är mörkt brun och blandad med grå skiffer. Under den finns en ljust brun gång av finkornig sand och grus. I en av de undre lagren hittade vi ett kopparmynt, och vi tror att det kan vara från slutet av 1600-talet! Bruket grundades år 1670 och myntfyndet visar att grusgången kan vara den första som anlades i området. Gången bör alltså tillhöra den första herrgårdsbyggnaden på platsen.

Karin Lindeblad från Arkeologerna visar  grusgången vid herrgårdsgrunden för intresserade Axmarbor 

Nu avslutar vi våra undersökningar och kommer att koncentrera oss på trädgården vid orangeriet. Förhoppningsvis hittar vi delar av handdrejade blomkrukor och flera odlingsbäddar.
Kolla också Trädgårdsarkeologi på Facebook: https://www.facebook.com/tradgardsarkeologi/

Nytt besök i Axmar trädgårdar

Nu har vi gjort ett nytt fältbesök i Axmarbruks trädgårdar. Vi har dokumenterat blommande växter och Maria Flink har pratat med ortsbor om tidigare planteringar, växter och bebyggelse.  Nu gjordes också en så kallad georadarundersökning av Pär Karlsson från Arkeologerna. Föreningen Hyttan, som sköter om hela anläggningen, hade hjälp oss genom att slå gräset i de delar av trädgårdarna som vi skulle undersöka. 

Georadarundersökning av den trädgård som legat vid den så kallade herrgårdsbyggnaden

Georadar fungerar ungefär som en röntgen där man kan se vad som finns under grässvålen. Men först måste den insamlade informationen bearbetas och därefter hoppas vi få en bild över hur trädgårdarna varit uppbyggda med exempelvis gångar och rabatter. Det kommer sedan att hjälpa oss i planeringen av den arkeologiska undersökningen som ska göras i september. Titta på ett inslag från SVT Gävleborg. 

Vi hade ännu en fin och givande dag i Axmar och nu ser vi fram emot höstens grävningar/IB

Visning av Sätragravfältet i Gävle

Axmarbruks trädgårdar

Det gamla orangeriet kallades också för växthuset. Framför byggnaden låg trädgården.  

Axmar Bruk är en fin kulturmiljö som också är ett av länets, och Gästriklands enda, kulturreservat. I reservatet finns bland annat ett orangeri (som nu är ombyggt till bostad), dammar och kanaler, kvarn, lusthus, hytta, rostugn och flera lämningar och grunder efter tidigare byggnader och anläggningar. I kulturreservatet ingår inte bara bruksmiljön utan också en undervattenspark, i havet utan för Axmar, med flera skeppsvrak (se www.axmarbluepark.se).

Orangeriet till vänster med trädgården framför. Bilden är från slutet av 1800-talet.  

Axmar Bruk anlades 1671 och i mitten av 1700-talet byggdes en herrgård med tillhörande trädgård. Cirka hundra år senare, då en ny hytta byggdes öster om dagens landsväg, uppfördes också en ny stor herrgårdsbyggnad som kallades Slottet. I anslutning till byggnaden anlades den så kallade engelska parken och även ett orangeri med tillhörande trädgård. Det tidigaste bruksområdet låg samlat i området där parken ligger idag. Herrgården och Slottet revs på 1950-talet respektive år 1970. 

Växtinventeringen utförs av trädgårdsantikvarie Maria Flinck. 

Länsstyrelsen har beslutat att ta fram ett vårdprogram för trädgårdarna i området. Arbetet kommer att göras av Arkeologerna vid Statens Historiska Museer i samarbete med en trädgårdsantikvarie och Länsmuseet Gävleborg. Vi har nu gjort det första besöket på platsen, en växtinventering tillsammans med trädgårdsantikvarie Maria Flinck. Trädgårdarna är i det närmaste igenvuxna, med undantag av några få rabatter. Vi vet inte mycket om trädgårdarna, vad som odlades och hur de var anlagda. En del går att se på äldre fotografier som trädgårdsgångar, vissa träd och buskar, fruktträd och bärbuskar samt några rabatter. Vid växtinventeringen hittades bland annat perenner som pioner, gullvivor, stormhatt och riddarsporrar, vårlökar av pärlhyacint och narcisser, prydnadsbuskar som syren, mispel, kornell och schersmin, vresrosor, rabarber, vinbärs- och krusbärsbuskar, körsbärs- och äppelträd.

Narcisser och pärlhyacinter i en av de fortfarande synliga rabatterna framför orangeriet. 

Nästa steg i arbetet blir att göra en georadarundersökning för att hitta gångar, rabatter och andra strukturer i trädgårdarna. Och i höst kommer en arkeologisk undersökning att göras för att ge en ännu tydligare bild över hur trädgårdarna sett ut och använts/IB

Arkeologidagen den 30 augusti i Årsunda

Arkeologidagen den 30 augusti i Österfärnebo

Ny rapport: Vatten- och avloppsledning i Utvalnäs

Länsmuseet har gjort en schaktövervakning vid en plats för ett äldre hamnläge med tillhörande hamninlopp, Gävle stad RAÄ 225. Kontrollen gjordes i ett nydraget ledningsschakt mellan Engeltofta och Harskär. Det visad sig att hamninloppet troligen varit naturligt men däremot rensats för att hållas öppet. Inga äldre anläggningar hittades/IB

Rapporten finns i pdf-format på vår hemsida. Om du vill beställa en rapport kontakta Inger Eriksson 026-65 56 06 eller inger.eriksson@xlm.se.   

Datering av kolbottnar efter liggmilor

Datering av kolbottnar efter Liggmilor

Under v. 48 var personal från Länsmuseet ute och tog prover ur sex liggmilor i Gästrikland. Berörda socknar var Valbo, Ovansjö, Sandviken, Torsåker, Årsunda och Österfärnebo. Proverna kommer att skickas till vedartsbestämning och därefter till 14C-analys. Projektet är en del i Länsmuseets långsiktiga arbete med kunskapsuppbyggnad kring skogsbrukslämningar.

Kolbotten efter liggmila i Österfärnebo som omges av kulturstubbar.

Lämningar efter kolning utgör Gästriklands i särklass vanligaste forn- och kulturlämningar och i fornminnesregistret finns fler än 4 400 resmilor, 330 liggmilor och 360 kolningsgropar registrerade. Lämningarna efter kolning kan knytas till landskapets järnhantering från förhistorisk tid fram till 1900-talet. Järnhanteringen i landskapet har varit föremål för arkeologisk och historisk forskning, men själva kolningen har hittills inte tilldragit sig något större intresse.

Störst vikt har lagts vid kolning i grop, som är den äldsta metoden. Inom denna kategori har en handfull lämningar blivit undersökta och daterade. Kolningsgroparna tillhör uteslutande senare delen av järnåldern, perioden 600-1000 talen e.Kr.

Kolningsgrop i Hedesunda.

När det gäller kolning i resmilor och liggmilor är dateringen osäkrare. Båda typerna har använts in på 1900-talet i Gästrikland, men den bakre gränsen är inte utredd.

Kolbotten efter resmila i Österfärnebo.

Inom de båda huvudtyperna resmila och liggmila finns en rad olika variationer i form och storlek. Förhoppningen är att dessa variationer i form och storlek, efter utförd 14C-analys, skulle kunna visa sig vara daterande. Dessutom förekommer denna typ av lämningar i olika geografiska lägen och sammanhang, vilket också skulle kunna tänkas ha varierat över tiden. 

Dateringen är viktig, inte bara för hur lämningarna skall bedömmas, utan också för att bättre förstå sammanhangen i landskapet, vilka lämningar som har hört ihop, hur stora skogsområden har nyttjats till kolningen för 1500-talets hyttor och när började man övernatta i kojor intill milorna?

Nu väntar vi med spänning på analysresultaten!

/ Anders Altner

Skyltkoll äntligen på Platsr

Vi fick medel från Gästriklandsfonden för flera år sedan för att göra en hemsida med en karta över de platser som länsmuseet gjort skyltar till i Gästrikland under alla år. Vi försökte göra en egen hemsida, men det blev för krångligt. Då kom som en skänk från ovan denna fantastiska sida i Riksantikvarieämbetets regi. Där kan alla lägga in sina platser, och samlingar med platser. Det tog litet tid, men nu har vi gjort det. Vi har inte tagit med de platser där skylten ryckts bort och kastats bort, exempelvis vid kalkbrottet i Torsåker, utan vi tog med de miljöer där det finns en skylt. SKYLTKOLL har vi kallat det här projektet. Nu kan vi avsluta Gästriklandsdelen och hoppas att det någon gång kommer en möjlighet att lägga in alla våra skyltade miljöer i Hälsingland. Titta in på Platsr och sök på "Skyltkoll".

/KE

Brandgrav från bronsåldern på rymmen 3.0

Jag medger att det kanske blir lite väl mycket fokus på bronsålder i mina inlägg. Ni får dock ursäkta att min följetång om den förlorade och återfunna brandgraven fortsätter. Graven är mycket intressant för länets förhistoria. Detta inte minst då kunskapen om länets bronsålder är undermålig. Detta märktes inte minst igår (tisdag) då arkeologer verksamma i länet träffades på länsstyrelsen för att diskutera. Bronsåldern var en av de perioder som lyftes som den största vita fläcken kunskapsmässigt.

Men hur går det då med brandgraven? Mycket trevliga nyheter. Bronsföremålen samt ett bränt ben har återfunnits i museets arkiv. Saknas gör dock fortfarande den större delen av de brända benen. Kan dessa möjligen ha skickats iväg på osteologisk analys eller ligger de på annat håll i museets vråer?

 

/Joakim Wehlin

Brandgrav från bronsåldern på rymmen

Man skulle kunna tänka sig att tre sandstenshällar som är omkring en halvmeter stora skulle var aningen svåra att förlägga. Annars är det kanske just på grund av deras otymplighet som vetskapen om deras existens med åren suddats ut. Hur det än ligger till med den saken så skall det enligt en arkeologisk rapport ha inlämnats tre kisthällar från en bronsåldersgrav till Länsmuseet i Gävle i början på 1970-talet. Dessa sandstenar finns inte med i museets katalog. Finns de möjligen kvar?

Det var år 1972 som ett stenröse i dåvarande Valbo socken undersöktes av Riksantikvarieämbetet (RAÄ Gävle 325, tidigare Valbo 56). Rapporten dröjde och blev inte klar förrän 1979. Till saken hör att inte många rösen av denna typ undersökts i Gävleborgs län. Tidigare finns uppgifter om två eller möjligen tre sådana företag under tidigt 1900-tal. Därtill kan tilläggas att lämningar från bronsålder är oerhört sparsmakat och antalet metallfynd från perioden går nästan att räkna på ena handens fingrar. Vid undersökningen av röset på Knaperåsen 1972 påträffades en hällkista innehållande en brandgrav och två bronsföremål, en ornerad dubbelknapp och en pincett. Dessa fynd finns idag inte upptagna i varken Länsmuseets eller Statens historiska museums kataloger.

Efter lite letande i länsmuseets magasin lyckades jag lokalisera tre oregistrerade sandstenshällar. Dessa stämmer väl i form och storlek med de stenar som lämnades in på 1970-talet. Nu återstår att lokalisera benen och bronsföremålen.

Enligt undersökande arkeolog skall graven, troligen på 1980-talet, någongång ha varit tillfälligt utställd i en monter på museet. Är det någon som vet något om detta så hör gärna av er.

Fortsättning följer…   

/Joakim Wehlin

En vårutflykt till bronsålderns kustlandskap

Våren vill inte riktigt infinna sig. Snön ligger fortfarande djup på många håll. Detta skapar vissa problem för oss arkeologer. Otåligt väntar vi på att snön skall smälta undan så att grävsäsongen kan börja. Våren är också den bästa tiden för inventering, innan växtligheten tar sig och grönskan åter skyler de mer diskreta fornlämningarna.

Jag kunde inte vänta. Jag ville se några bronsåldersmiljöer i Gävle och inte minst förbereda en skyltning av den ena.

Bronsåldersröse (RAÄ Gävle 318) täckt av snö. Foto Joakim Wehlin den 12 april 2013

Åker man österut från Brynäs på Furuviksvägen så kommer man snart till Bomhus. Här finns intill vägen på vänster sidan en naturstig; Signalberget. Precis invid parkeringen ligger ett av Gävles största bronsåldersrösen, 20 meter i diameter. I närheten finns också två mindre stenrösen. Detta är en flitigt besökt lokal men jag skulle också vilja tipsa om ett annat område, kanske ett bra tips för en kommande vårutflykt?

Det största bronsåldersröset på Signalberget (RAÄ Gävle 24). Foto Joakim Wehlin den 12 april 2013

Fortsätt österut på Furuviksvägen. Vid Graneberg ansluter en pipeline för vatten på vägens högra sida. Innanför denna finns ett skogsområde med en fin bronsåldersmiljö bestående av ett 15-tal bronsåldersrösen. Det finns några avtagsvägar in till höger, men för tillfället är det bäst att parkera på höger sida direkt innan vägen ned till badplatsen på vänster sida. Ta sedan bron över pipelinen och utforska området åt söder och sydväst. 

Karta över gravmiljön vid Sikviken. Kustlinjen ligger vid 20 meter över dagens havsnivå. Längre ut syns dagens kustlinje.

Rösena ligger placerade på ett likartat sätt i landskapet och det är tydligt att det fanns bakomliggande idéer kring var rösena skulle byggas. Tar ni er tid att leta på dessa rösen märker ni snart detta mönster i landskapet och kan börja skönja rösenas läge i det dåtida kustlandskapet. Om upptäckarlusten faller på kan ni med denna nya kunskap om bronsålderns landskapsmönster bege er ut i skogarna på andra håll i länet och leta stenrösen. Tänk på att hålla er inom 20-35 meter ovanför dagens havsvattenyta. Det finns en databas för Sveriges alla kända fornlämningar och denna går att finna digitalt (http://www.raa.se/fornsok). Långt ifrån alla fornlämningar är registrerade och nya påträffas hela tiden. Så möjligheten finns att upptäcka ett tidigare okänt bronsåldersröse. Glöm inte att meddela länsmuseet om detta.

Ett av kuströsena i Sikviksområdet (RAÄ Gävle 311). Denna dag gjorde snön att man lättare kunde förstå hur landskapet såg ut vid tiden för byggandet av röset. Större delen av det vita i bakgrunden var då en skyddad havsvik. Foto Joakim Wehlin den 12 april 2013. 

/Joakim Wehlin