tisdag 11 november 2014

Planer på ny bostadsbebyggelse vid Säbyggeby i Ockelbo

Utredning i Ockelbo i samband med ny planerade bebyggelsetomter vid Bysjön.

Åkermark och del av impediment vid Säbyggeby. I bakgrunden kan skymtas Näsbacken.
I början av november har länsmuseet utfört en arkeologisk utredning i Ockelbo på nordöstra sidan av Bysjön. Arbetet utfördes då Ockelbo kommun har planer på att anlägga nya tomter för bebyggelse och en ny lokalväg till tomterna. Länsstyrelsen Gävleborg beslutade att en arkeologisk utredning skulle ske då det inte gick att utesluta att okända lämningar finns inom det tilltänkta området för ny bebyggelseetablering.

Utsnitt av fastighetskartan över Säbyggeby med laga skiftes kartan (V39-104:8) från 1880 i bakgrunden. Utredningsområdet markerat i rött. Skala 1:2500.
Utredningsområdet omfattade en yta på omkring 50 000 kvadratmeter och utgörs idag till stor del av jordbruksmark, utöver två steniga impediment.

Utredningen bestod av två moment, etapp 1 och 2. Etapp 1 bestod av kartstudier och en okulär besiktning av åkermark och impedimenten på lämningar synliga ovan markytan. Etapp 2 bestod av sökschaktsgrävning i åkermarken för att se om lämningar som inte var synliga ovan markytan skulle komma att beröras av planerad nybyggnation.

I närområdet ligger flera kända fornlämningar (http://www.fmis.raa.se/cocoon/fornsok/search.html?tab=3&page=1&objektid=10242900180001). Vid Bysjöns strand, ett par hundra meter söder om utredningsområdet, ligger gravfältet Näsbacken med en blästbrukslämning (Ockelbo RAÄ 18:1) med tillhörande åkerterrass (Ockelbo RAÄ 18:2) och en blästbrukslämning (Ockelbo RAÄ 1402).

Inom själva utredningsområdet ligger även två registrerade naturbildningar (Ockelbo RAÄ 19:1-2) och ett flertal Skog och Historia lämningar i form av husgrunder och odlingsrösen (http://minasidor.skogsstyrelsen.se/skogensparlor/). Nära Bysjöns strand, strax söder om utredningsområdet ligger också en registrerad tjärdal, Ockelbo RAÄ 20:1.

Tjärdal (Ockelbo RAÄ 20:1)
Av antalet gravar som legat inom gravfältet (RAÄ 18:1) borde det ha funnits en mer eller mindre omfattande bebyggelse i området. Bebyggelsen ligger i regel nära gravfälten och kunde därför komma att beröras av den planerade bostadsbebyggelsen. Strax norr om gravfältet finns ett sankområde, vilket möjligen kan ha utgjort en delvis skyddad vik under järnåldern. Förekomsten av slagg på och runt om gravfältet talar för en bebyggelse med en möjlig ekonomisk grund huvudsakligen baserad på järnframställning, utöver andra gårdsbetingade aktiviteter. Inom själva gravfältsområdet finns endast en mindre yta där eventuella rester av enstaka bebyggelse kan finnas. Huvuddelen av bebyggelsen som kan kopplas samman med gravfältet och järnframställningen, borde därför varit belägen väster eller nord om gravfältet. När landskapsbilden ser ut på detta vis brukar bebyggelsen ligga belägen efter vikar. Inga spår av sådan bebyggelse påträffades dock vid sökschaktsgrävningen inom åkermarkerna. Resultatet av detta beror troligen på rådande markförhållanden inom utredningsområdet, som visade sig vara väldigt vattensjukt och bestod av mjälig/lerig jord med dåliga dränerande egenskaper. Nu går det inte att utesluta att viss bebyggelse har legat i åkermarken, då möjligen byggnader uppbyggda på syllar. Spår av sådan bebyggelse har i så fall förstörts i samband med åkerbruket. Troligen har eventuell förhistorisk bebyggelse i området legat uppe på impedimenten, liksom senare bebyggelse från historisk tid, samt dagens bebyggelse vid Säbyggeby.

Utredningen resulterade i att två tydliga områden för två gårdstomter avgränsades och inom utredningsområdet framkom minst två stensättningar (gravar från järnåldern) och flertalet stenbrott. Dessutom påträffades två slaggförekomster, samt ytterligare en gravaspirant, strax utanför utredningsområdet. Möjligen finns eller så har det också funnits flera blästerugnar anlagda efter kanten av den möjliga viken. Slaggfynd i åkermarkerna, samt att utredningsområdet delvis omges av Bysjön och våtmarker med möjlig förekomst av sjö- och myrmalm, talar för att det kan ha varit så.

Stensättning 1 (grav).
Inom stensättning 1 framkom brända med och fyllning av natursten och slagg. Provgrävning gjordes för att avgöra om det var en fornlämningen eller inte.
Stensättning 2 (grav).
Inom stensättning 2 framkom slagg. Provgrävning gjordes för att avgöra om det var en fornlämningen eller inte.
Eventuell eldpall bestående av grundsten, isolerande lerlager samt eldpåverkat tegel.
Ett av de många stenbrotten inom undersökningsområdet. Mellan blocken kan borrhål skymtas.
Kallmurad jordkällare med välvt tak.
Rest av smidesässja bestående av grundsten, tegel, kol, sot och massor av slagg.

Husgrund. I nederkant, överkant och till höger i bilden kan syllsten skymtas
Ockelbo och vattensystemet med Testeboån utgör ett av de större järnframställningsområdena i Gävleborg och järnåldersbebyggelsen har legat centrerade runt om Bysjön. Säbyggeby utgör utöver Mo, Ulvsta, Vi, Åbyggeby, Åkerby och Österby, en av de äldsta byarna i Ockelbo. med troligt ursprung i järnåldern. Ser man till förekomsten av Vi-platsen på motsatt sida av Bysjön och den stora förekomsten av slagg där, kommer man osökt in på Vi-platser som centralplatser för religion, juridik och järnhantering/uppsamlingsplats för järn. Viken vid utredningsområdet kan ha använts som hamnplats för transport av järn till Forn-Vi under månaderna då sjön var isfri. 



fredag 3 oktober 2014

Ny kraftledning mellan Laforsen och Högkölens vindkraftpark

Under vecka 39 och i början av denna vecka har länsmuseet utfört en arkeologisk, steg 1, utredning i form av inventering i skogsmark, Färila socken. Utredningen utfördes i samarbete med Balder arkeologi och kulturhistoria.

Arbetet utfördes då Fortum Distribution AB har planer på att anlägga en ny kraftledning mellan Laforsen och den planerade vindkraftsparken i Högkölen, Ljusdals kommun.

Sträckningen för den planerade kraftledningen löper genom ett kuperat skogslandskap, med åtskilliga mindre sjöar, vattendrag och myrmarker. Området är sparsamt inventerat, och de kända fornlämningarna i ledningssträckningens närhet är mycket fåtaliga.

Inom Färila socken finns flertalet registrerade lämningar efter huvudsakligen äldre boplatser, senare tids bebyggelse, fångstanläggningar, skogs- och bergsbrukslämningar, samt enstaka lämningar i form av träindustri, flottning, järnframställning och gravar/gravfält. Lämningarna berör perioden stenålder – modern tid och ligger övervägande inom Ljusnans älvfåra.

Vi förväntade oss att påträffa lämningar efter utmarksnäringar, exempelvis kolning och tjärbränning längs med sträckningen, samt eventuellt enstaka fångstgropar, gränsrösen, lägen för förhistoriska boplatslämningar och bebyggelselämningar från historisk tid.

På ytor vilka vi ansåg lämpliga för stenåldersboplatser grävde vi provgropar och sållade massorna för att leta efter boplatsindikerande fynd i form av bl. a. avslag av diverse bergart.

Provgropsgrävning vid potentiellt boplatsläge.

Inventeringen resulterade i ett antal tidigare okända lämningar, i form av kolbottnar efter ligg- och resmila, stenbrott, grund efter kolar- eller skogsbrukskoja, samt ett kraftverk.

Bruten sten i stenbrott med spår av borrhål.
Dammkonstruktion med rest av vattenledning till mindre kraftverk.
Grund efter kolar- eller skogsbrukskoja. Spisröse synligt i bakgrunden.
Otömd resmila. Vid dokumentationstillfället verkade resmilan utgöra hem för möjligen grävling.

Bitvis fick vi uppleva fantastiska miljöer i form myrmarker och vacker natur kring tjärnar och mindre sjöar, men bitvis också svårforcerade markberedda områden av storblockig morän, delvis kalhugget eller med tätvuxen sly.

En av de mer natursköna områdena.
Markberett kalhygge vilket visar den förödande effekt dagens skogsbruk kan ha på naturen.

/ Anders Altner

måndag 15 september 2014

Oväntat fynd i skogen!

Ibland gör man oväntade fynd i skogen!

Länsmuseet var ute på granskning av skog och historia objekt i Färila socken och påträffade av en slump en tjuvgömma.

Först noterades en bit läder sticka fram ur sanden under en rotvälta, vilken först tolkades utgöra möjliga rester av en gammal stövel eller handske.  Vid närmare undersökning framkom ett axelband och till slut en hel väska. Väska var fylld av matsilver, smycken och enstaka Jubileumsmynt. Tjuvgömman påträffades under en rotvälta intill en kolningsgrop i skogen.
50 kr Jubileumsmynt efter det kungliga bröllopet år 1976.
Rotvälta med tjuvgömma.
Väskan med tjuvgodset bestående av bland annat matsilver.
Portmonnä med smycken och mynt.
Mer matsilver.
Tjuvgodset överlämnades till polisen i Ljusdal och förhoppningen är att kan de återlämnas till dess rättmätiga ägare. Polisen informerade oss om att  tjuvarna troligen har sorterat ut eventuella guldsmycken till försäljning och gömt resterande del av bytet.

/ Anders Altner


tisdag 9 september 2014

KULTURARVSDAGEN: "I KRIGETS SPÅR"

Kulturarvsdagen: "I krigets spår" Den 14:e september!

Gävle under 1:a världskriget

Föredrag och visning av kulsprutevärn utanför Hille.

Visning av kulsprutevärn som uppfördes under första världskriget som försvar vid en eventuell landstigning i Hillevik. I försvarslinjen, som gick under namnet "Kungaborgen" ingick även en liknande anläggning i södra änden av Hillesjön. Visningen ges vid två tillfällen, kl 12.30 och kl 14, och pågår i ca 1 timme.

Kulsprutevärn av kallmurad sten.

Soldater med tidsenlig klädsel och utrustning finns på plats, samt en kulspruta från 1:a världskriget. 

Arrangeras av Länsmuseet Gävleborg i samarbete med kamratföreningen I14 och Gästrike militärhistoriska förening.

Kostnadsfritt!

Tid: 14 september kl 12.30 och 14
Plats: Hillesjön, skyltat från gamla E4:an.
Startar: 2014-09-14 12:30, Slutar: 2014-09-14 15:00
Kontaktperson: Bo Ulfhielm, 026-65 56 11

Fika finns att köpa.

Välkommen!

måndag 25 augusti 2014

ARKEOLOGIDAGEN DEN 31 AUGUSTI!


ARKEOLOGIDAGEN,  SÖNDAG DEN 31 AUGUSTI!


Länsmuseet har två evenemang:


1). Storskalig järnframställning vid Marmen (Söderhamns kommun).


Kring sjön Marmen finns flest järnframställningsplatser och kolningsgropar i Sverige.

På arkeologidagen kommer en järnframställningsplats med tillhörande kolningsgropar att visas.
Visning kl. 13.30 (visningen tar ca 45 minuter, ta gärna stövlar).

Vägbeskrivning: Från Bergvik, åk mot Ljusne cirka 5,3 km till Dåbo, följ sedan skyltningen.
Från avfarten från E4, åk mot Bergvik cirka 11,5 km till Dåbo, följ sedan skyltningen.
Kontaktperson: Maria Björck, telefonnummer 026-655645

Exempel på slaggvarp. Blästslagg i bakgrunden, kan ses som rödbruna bumlingar.

2). Bronsåldersvandring i Strömsbruk, Brytte (Nordanstigs kommun).


Guidad vandring längs den 3 km långa natur- och kulturstigen i Brytte. Här finns en rad spännande fornlämningar från bronsåldern.
Vandringen beräknas ta drygt 1 timme och startar kl 14.00 från entren till naturstigen.

Följ skyltar från Hudiksvallsvägen i Strömsbruk

Kontaktperson Bo Ulfhielm 026-65 56 11

Utgångspunkt för bronsåldersvandringen.

Exempel på gravhög i form av ett bronsåldersröse.



fredag 8 augusti 2014

Vägförbättringar av väg 708 i Delsbo

Nu i veckan har Länsmuseet varit ute på en arkeologisk utredning, vilken utgör steg 2 i Trafikverkets planer på vägförbättringar av väg 708 genom Bobygden i Delsbo socken, Hudiksvalls kommun.



År 2011 utfördes en, steg 1, inventering längs med vägsträckan där bland annat fem stycken eventuella lägen för stenåldersboplatser noterades. Boplatslägena ligger på nivåer (85-115 meter över havet) vilka vanligen tillskrivs äldre stenåldern, omkring 50-140 meter över havet. 

Det är inte lätt att lokalisera stenåldersboplatser (se tidsförklaring nedan) i vad som idag vanligen utgör åkermark. Har man tur och är ute och inventerar vid rätt tid på året, ej vegetation, så är det lättare att hitta eventuella avslag eller andra föremål vilka kan indikera att en boplats finns i området. I de fall boplatserna har varit kustanknytna kan dåtidens landnivåerna indikera platser och då ofta i samband med syd- och västsluttande sandjordar och i eventuellt skyddade lägen i landskapet. I skogslandskap kan stenröjda ytor möjligen skvallra om att en möjlig boplats kan finnas på platsen.


När det gäller bronsålder och järnålder (se tidsförklaring nedan) kan man också använda sig av landhöjningen om platserna varit kustanknytna. I de fall boplatserna ligger längre in i landet så kan de iallafall vanligen kopplas till dåtidens kommunikationsleder som vägar och vattendrag. I de fall man hittar gravfält med rösen kan man vara säker på att det i närheten också finns en boplats, vilket speciellt gäller järnåldersboplatserna. Av själva husen syns oftast inget ovan markytan, men i vissa fall kan markterrasseringar indikera att en boplats kan finnas på platsen. Vidare verkar husen under järnåldern, i vissa fall, ha uppförts mitt i åkermark och att man senare under medeltid och nyare tid (se tidsförklaring nedan) börjat att flytta bebyggelsen upp på eventuella impediment, för att på så sätt frigöra mer markyta för odling.


Syftet med den arkeologiska utredningen var att undersöka om dessa lägen innehåller några förhistoriska lämningar och ifall eventuella lämningar kommer att beröras av vägförbättringarna. Utredningen gick till väga på så sätt att vi med hjälp av traktorgrävare drog långa sökschakt längsmed vägen vid de eventuella boplatslägena och inom vägens tillhörande arbetsområde, vilket i detta fall utgjorde 10 meter ut från vägkanten.
Sökschaktsgrävning med traktorgrävare.
En eventuell botten av en härd, bestående av skörbrända stenar, kol och sot.
Den eventuella härden i profil.
En eventuell kokgrop, bestående av mycket skörbränd sten, kol och sot.
Den eventuella kokgropen i profil.
Härdar är svårdaterade utan 14C-analys eller fynd, då de mer eller mindre förekommer från första människan satte ner sin fot i Skandinavien och fram till i dag. I detta fall talar åtminstone djupet den påträffades på och mängden matjord ovanpå att det sannolikt inte rör sig om en sentida härd. Kokgropar förekommer vanligen under perioden stenålder-järnålder.

Förklaring tidsperioder

Stenålder: Svensk stenåldern kan grovt indelas i äldre stenålder ca 10 000-4 200 f.  Kr. och yngre stenålder ca 4 200-1 700 f. Kr.

Bronsåder: Svensk bronsåldern kan grovt indelas i äldre bronsålder ca 1 700-1 100 f. Kr. och yngre bronsålder ca 1 100-550 f. Kr.

Järnålder: Svensk järnåldern grovt indelas i äldre järnålder ca 550 f. Kr. - 550 e. Kr och yngre järnålder ca 550-1050 e. Kr.

Medeltid: Svensk medeltid kan delas in i tre olika tidsperioder: tidigmedeltid, ca 1050-1200, högmedeltid ca 1200-1350 och senmedeltid ca 1350-1500 e. Kr.

Nyare tid: Omkring 1500-tal till nutid.

Vid tangentbordet: Anders Altner (Arkeolog).

fredag 27 juni 2014

Granskning av skog och historia objekt

Under 2014 ska Länsmuseet granska omkring 600 Skog och Historia objekt i länet.

Skog och historia var ett samarbetsprojekt bestående av Skogsstyrelsen, Riksantikvarieämbetet, Länsarbetsnämnden, Länsstyrelsen och Kulturmiljövården, vilket drevs under slutet av 1990- och början av 2000-talet. Projektet Skog och historia gick även ut på att erbjuda meningsfulla arbetsuppgifter och kompetensutveckling till långtidsarbetslösa. Under tiden för projektet registrerades mer än 200 000 förmodade fornlämningar och övriga kulturhistoriska lämningar. Mycket av detta material har inte kvalitetssäkrats.

För att ta hand om resultatet från inventeringarna genomför Riksantikvarieämbetet och Skogsstyrelsen ett femårigt projekt för att kvalitetssäkra en del av de registreringar som gjordes inom Skog och historia. När lämningarna är granskade och kvalitetssäkrade av behörig arkeolog flyttas uppgifterna över till Riksantikvarieämbetets Fornminnesinformationssystem (FMIS). Granskningen går ut på att säkerställa position, beskrivning av lämningen och att det verkligen utgör en fornlämning eller övrig kulturhistorisk lämning. Det praktiska arbetet utförs av länsmuseer, länsstyrelser eller av Skogsstyrelsen regionalt och i enstaka fall av enskilda arkeologiska företag. Projektet pågår 2012-2016.

Arkeologer från länsmuseet har de senaste två veckorna varit i Hamrånge, Ockelbo och Voxna socknar.

Maria Björck beskriver en fångstgrop i Ockelbo socken.
En tjärndal i Ockelbo socken, vilken hade inventerats som en fångstgrop.
Ibland har man tur och påträffar helt okända lämningar. Fundament till sjömärke
och i mitten av röset fanns en svag indikation till möjligt stolphål, Hamrånge socken.
Ibland träffar man på svårtolkade lämningar, i detta fall tror vi att det rör sig om
en variant av skjutskåre, gömsle för fågeljakt, Hamrånge socken. 
Maria Björck övervakar nedstigningen i en gruva i Voxna socken.
Ingång till gruva, Voxna socken.

Vid tangentbordet: Anders Altner, arkeolog