måndag 23 maj 2016

Axmarbruks trädgårdar


Det gamla orangeriet kallades också för växthuset. Framför byggnaden låg trädgården.  


Axmar Bruk är en fin kulturmiljö som också är ett av länets, och Gästriklands enda, kulturreservat. I reservatet finns bland annat ett orangeri (som nu är ombyggt till bostad), dammar och kanaler, kvarn, lusthus, hytta, rostugn och flera lämningar och grunder efter tidigare byggnader och anläggningar. I kulturreservatet ingår inte bara bruksmiljön utan också en undervattenspark, i havet utan för Axmar, med flera skeppsvrak (se www.axmarbluepark.se).




Orangeriet till vänster med trädgården framför. Bilden är från slutet av 1800-talet.  


Axmar Bruk anlades 1671 och i mitten av 1700-talet byggdes en herrgård med tillhörande trädgård. Cirka hundra år senare, då en ny hytta byggdes öster om dagens landsväg, uppfördes också en ny stor herrgårdsbyggnad som kallades Slottet. I anslutning till byggnaden anlades den så kallade engelska parken och även ett orangeri med tillhörande trädgård. Det tidigaste bruksområdet låg samlat i området där parken ligger idag. Herrgården och Slottet revs på 1950-talet respektive år 1970. 


Växtinventeringen utförs av trädgårdsantikvarie Maria Flinck. 


Länsstyrelsen har beslutat att ta fram ett vårdprogram för trädgårdarna i området. Arbetet kommer att göras av Arkeologerna vid Statens Historiska Museer i samarbete med en trädgårdsantikvarie och Länsmuseet Gävleborg. Vi har nu gjort det första besöket på platsen, en växtinventering tillsammans med trädgårdsantikvarie Maria Flinck. Trädgårdarna är i det närmaste igenvuxna, med undantag av några få rabatter. Vi vet inte mycket om trädgårdarna, vad som odlades och hur de var anlagda. En del går att se på äldre fotografier som trädgårdsgångar, vissa träd och buskar, fruktträd och bärbuskar samt några rabatter. Vid växtinventeringen hittades bland annat perenner som pioner, gullvivor, stormhatt och riddarsporrar, vårlökar av pärlhyacint och narcisser, prydnadsbuskar som syren, mispel, kornell och schersmin, vresrosor, rabarber, vinbärs- och krusbärsbuskar, körsbärs- och äppelträd.



Narcisser och pärlhyacinter i en av de fortfarande synliga rabatterna framför orangeriet. 


Nästa steg i arbetet blir att göra en georadarundersökning för att hitta gångar, rabatter och andra strukturer i trädgårdarna. Och i höst kommer en arkeologisk undersökning att göras för att ge en ännu tydligare bild över hur trädgårdarna sett ut och använts/IB



fredag 29 januari 2016

330 arkeologiska uppdrag på 25 år!

Under 2015 har vi haft möjlighet att blicka bakåt lite och sammanställa vad som gjorts inom uppdragsarkeologin på Länsmuseet de senaste 25 åren (vi tre, som arbetar med arkeologi på museet nu, har varit anställda nästan lika länge). Med medel från Länsstyrelsen har vi gått igenom framförallt det digitala materialet på servern. Arbetet är en del i Riksantikvarieämbetets satsning på DAP, Digital Arkeologisk Process, ett projekt som syftar till att på olika sätt tillgängliggöra fornminnesinformation.  Läs mer här. 

Sammanställningen resulterade i en  tabell som summerar det senaste kvartsseklets verksamhet: 155 utredningar, 73 arkologiska undersökningar, 60 förundersökningar, 27 dokumentationer av olika slag och slutligen 10 projekt under kategorin övrigt. Det sistnämnda kan t.ex. vara provtagning för åldersbestämning och liknande.

Ser man hur åtgärderna fördelas över länet så är det en klar övervikt kring Gävle, men en hel del har också gjorts runt Sandviken, Ockelbo och Hudiksvall. Eftersom åtgärderna styrs av var det exploateras och byggs är detta inte så konstigt. Man ska också komma ihåg att detta bara speglar en del av museets arkeologiska verksamhet. Vi kan ta Voxna socken som exempel! På kartan nedan ser det ut som om vi överhuvudtaget inte varit där. I själva verket är det en av de socknar där vi arbetat mest. Skog och historia inventering, avverkningsärenden, skyltning och annat som vi gjort i Voxna syns inte statistiken.
Syftet med sammanställningen är att göra det arkeologiska materialet mer tillgängligt och sökbart. Det ryms många spännande resultat bakom oansenliga rapportnamn. Intressanta dateringar och analyser göms i svåråtkomliga tryckta rapporter.
Nästa steg under våren 2016 blir först att rensa i materialet: ta bort filer som sparats i olika versioner, ändra ologiska filnamn o.s.v. Äldre rapporter skall scannas in som PDFer och utrednings- och undersökningsområden skall  digitaliseras. I slutänden skymtas en gemensam nationell lösning som gör allt väsentligt arkeologiskt material tillgängligt för både forskare och allmänhet. Med dagens digitala teknik kommer det finnas alla möjligheter att hitta nya samband, omtolka gamla resultat och föra forskningen framåt!
 

fredag 18 december 2015

God Jul och Gott Nytt År


önskar kulturmiljö på 
Länsmuseet Gävleborg

onsdag 25 november 2015

”Finnlägret” - en samisk lägerplats?


"Finnlägret" mellan Kilafors och Skog.

Mellan Kilafors och Skog i södra Hälsingland finns en plats som kallas ”Finnlägret” Det är en lite speciell plats; en sandig platå inringad av två bergsknallar och två myrar. Det sägs att namnet kommer av att samer tidvis har bott här. Man kan förstå att detta varit en bra plats att bo på, med lavrik mark för renbete och flera kallkällor för vatten. I den pågående specialinventeringen i Skogs socken har vi flera gånger besökt Finnlägret och andra platser där det sägs att samer skall ha bott. Syftet har varit att försöka finna fysiska spår bakom de ortnamn och berättelser som kopplas till socknens samiska historia. Denna del av inventeringen har skett i samarbete med arkeologen Ewa Ljungdahl från Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum. Det har varit ett spännande, men också svårt, arbete att försöka reda ut vilka av de otydliga och svårtolkade lämningarna som faktiskt indikerar samisk bosättning. Det handlar om att försöka få upp ögonen för lämningar som vi vet finns där, men som vi ännu inte lärt oss hitta. Men nu har satsningen börjat ge resultat:

Vid ett besök på ”Finnlägret” förra veckan uppmärksammades en sten som stack upp i mossan på den annars helt stenfria heden. Efter att torven avlägsnats framträdde en oval av lagda stenar och kol i botten. I mitten låg två lite större stenar. Troligen är detta en härd som stått inne i en tältkåta, givet härdens utseende och platsens traditioner. Det skulle därmed vara den första samiska härden som registrerats i Gävleborgs län. En sådan lämning är viktig. För även om det handlar om ganska sen tid i ett arkeologiskt perspektiv, 1600-1800 talen, så finns det mycket ny kunskap att utvinna ur en sådan här lämning. Vi möter Gävleborgs samiska befolkning i kyrkoböcker, enstaka rättsprotokoll och någon gång som kuriosa i sockenskildringar. Om deras levnadsvillkor, materiella kultur o.s.v. är mycket litet känt. Här skulle arkeologins metoder kunna ge information som inte går att få fram på annat sätt.


En trolig samisk härd på platsen som kallas "Finnlägret".


Nu kommer kol från härden att analyseras med 14C-metoden. Resultatet kommer i början av nästa år. En sak är i alla fall säker – arbetet med Gävleborgs samiska historia har bara börjat./BU


tisdag 18 augusti 2015

Skeppshamn igen!

Förra sommaren gjordes en arkeologisk undersökning av ett Skeppsvrak i Skeppshamn på Åstön, mellan Sundsvall och Härnösand. Syftet var att ta reda på om ett nyupptäckt vrak skulle kunna sättas i samband med en omskriven förlisning som skedde just i Skeppshamn år 1680. Det var en Gävleskuta på hemväg från marknaden i Härnösand som gick under sedan man försökt ta sig ut från natthamnen mellan de klippiga stränderna i viken. Rättsprocessen som följde omfattar minst 15 renskrivna A4 sidor, vilket ger en ovanligt detaljerad och intressant inblick i 1600-talets norrlandstrafik.

Fartygslämningen i Skeppshamn. Foto Anders Vikdahl, Marinarkeologiska Sällskapet.

Förra året frilades ett schakt tvärs genom båten och ett antal träprover för datering sågades. Tyvärr gav de dendrokronologiska analyserna inget säkert resultat, men en 14C datering och fynd av keramik indikerade 1600-talets mitt.

Under förra veckan fortsatte så de arkeologiska undersökningarna – ett samarbete mellan Länsmuseerna i Västernorrland och Gävleborg samt Marinarkeologiska sällskapet. Vraket ligger i knädjupt vatten alldeles vid stranden, vilket gör det mycket lättarbetat. Med en s.k. ejekturpump sugs sand och sediment bort från skrovet. Det kan man här göra utan dykutrustning. Materialet som sugs bort sållas och de frilagda skeppsdelarna mäts in med en RTK GPS som vid en vanlig undersökning.

Friläggning i fören. Foto: Bo Ulfhielm

Det kom också en del fynd: repstumpar, delar av kritpipor och ben (troligen från säl). Problemet är att det har hänt mycket i Skeppshamn sedan förlisningen. Det har varit fiskehamn, militärt övningsområde och nu friluftsområde. Alla fynd är alltså inte från den förlista skutan. Viktigare resultat än fynden är att det som från början bara var några spant som stack upp börjar mer och mer få konturerna av ett skepp – Ett 1600-tals fartyg av en typ som troligen inte tidigare dokumenterats. Vraket är mycket sönderbrutet, men pusselbitarna finns där och med lite tankearbete borde det gå att få en bild av den seglande skutan – även om direkta förebilder saknas.

Träföremål, möjligen en spygatt, från schakt i aktre delen. Foto: Bo Ulfhielm

Också var det historien och rättsprotokollen…. Skepparen Skott, drängen Simon, Rådman Honnon - som senare blev borgmästare i Gävle- och de andra ombord på den förlista skutan skulle kunna ge verkligt liv i ”brädhögen” om de gick att koppla i hop. Det är inte vanligt, varken på land eller i vatten, att en fornlämnings tillblivelse dokumenterats ur olika personers perspektiv som här. Slutligen kan skutan också ge ett bidrag till norrlandsstädernas historia. Skeppen var under 1600-talet en given del av stadsbilden i Härnösand och Gävle, och ombord möter vi en del av ”borgarlivet” som man inte kommer åt med arkeologiska stadsgrävningar. Kanske blir det fler svar nästa år…/BU