Det här benet och det tillhörande ostronskalet finns i våra samlingar. Det är ett ganska svårförståeligt fynd. Det hittades av John Lindström i Landafors, Segersta, i början av 1930-talet. Det låg i en fiskarkoja vid Bosjön i samma socken. Det blev liggande i 60 år, men sedan tog journalisten Gunilla Skoog det till en benexpert (osteolog) på Historiska museet i Stockholm.Det kunde konstateras att det är ett människoben, ett vänstersidigt skenben från en vuxen person. Ingen vet varifrån benet kommer från början. Ingen vet heller av vem eller varför ristningarna på benet gjorts. Tolv djupa skåror är inristade på benets baksida. Ett snöre som sitter fatsbundet vid benet har ostronskal i sin ände.
Både benet och ostronskalet har spår av nötning vilket visar att ostronskalet använts för att skrapa över benets räfflor. Det har antagits att detta har gjorts för att framkalla ljud (musik). Det finns arkeologiska spår från svensk stenålder på Gotland där betar av svin använts för att framkalla skrapljud.
Det är tänkbart att benet är något slags sjömanssouvenir, något som en svensk sjöman tagit med sig hem till Hälsingland från ett fjärran land. Kanske någonstans i Söderhavet.
Frågorna är många.
Hur gammalt är benet? Kan det möjligtvis komma från en ännu ej påträffad stenåldersboplats vid Bosjön?
Vem har ristat i det och varför?
Vad har ostronskalet för funktion? Har det varit utbytt, eller har det suttit där hela tiden?
Det är ett mycket märkligt och spännande fynd. Får vi någonsin veta mer om det? Man kan bara hoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar