Liggmilor vid Enfotaberget i Voxna

En hel del av de ärenden som kommer in till oss är skogsärenden. Det är avverkningar som berör fasta fornlämningar och/eller kulturhistoriska lämningar eller så är det nya skogsbilvägar som skall byggas. Då hjälper vi till med att åka ut och kolla om det finns lämningar i vägen eller bandar de kända lämningar som berörs av avverkningen. Vi bandar fasta fornlämningar med blågula fornlämningsband, och övriga kulturhistoriska lämningar med svartgula kulturhänsynsband. Vissa perioder är det fullt upp med att sno runt i skogen och banda. Som nu till exempel.

Vi fick ett brev om att Stora Enso hade hittat en mängd lämningar vid Enfotaberget i Överbo, strax norr om Voxna bruk. Listan visade att det var kolbottnar, liggmilor, vägar och eventuellt en husgrund. Det var mer än femton lämningar. Ingen av dem var m.a.o. registrerad. Det gällde alltså att både banda dem, beskriva dem och anmäla dem till FMIS.

Nu hände det sig så här att anmälan gick ut två gånger (ovanligt), så två av oss råkade träffas där, ute i samma ärende. Det har aldrig hänt förr, och i Voxna av alla platser, långt bort från kontoren. När den första överraskningen lagt sig kom vi fram till att det bara var bra, eftersom det var jättemycket att beskriva och banda. En av oss kunde banda och en kunde göra beskrivningarna. Det var bara att sätta igån. Ett jätteområde, lämningarna utspridda på tallheden vid bergets fot, och bara en halvdålig karta att utgå ifrån. Tre timmar tog det, men det gick bra. Vi hittade alltihop och dessutom några liggmilor till.

Den översta bilden visar Enfotabergets västsluttning från vägen. De andra bilderna är försök att fotografera liggmilor. Det är svårt, det brukar bli väldigt platt. En liggmila är i alla fall en kolningsanläggning där man lagt timret i en fyrkantig trave. Därför blir lämningen som en stor fyrkantig tårta. En resmila är det de flesta tänker på när man pratar om milor, en rund stor sak med rest timmer som lutas ihop. Lämningen blir då i stället som en stor rund tårta.

Jätteintressant att det fanns så många liggmilor på samma plats. Ganska ovanligt också. Det är svårt att ge ett enkelt svar på hur gamla liggmilorna är, men de påstås ofta ha varit den dominerande typen av kolningsanläggning före 1600-talet. I Hälsingland finns liggmilor som är daterade till 1400-talet. Därför har de statusen fast fornlämning och bandas med blågula band.