Skeppshamn igen!

Förra sommaren gjordes en arkeologisk undersökning av ett Skeppsvrak i Skeppshamn på Åstön, mellan Sundsvall och Härnösand. Syftet var att ta reda på om ett nyupptäckt vrak skulle kunna sättas i samband med en omskriven förlisning som skedde just i Skeppshamn år 1680. Det var en Gävleskuta på hemväg från marknaden i Härnösand som gick under sedan man försökt ta sig ut från natthamnen mellan de klippiga stränderna i viken. Rättsprocessen som följde omfattar minst 15 renskrivna A4 sidor, vilket ger en ovanligt detaljerad och intressant inblick i 1600-talets norrlandstrafik.

Fartygslämningen i Skeppshamn. Foto Anders Vikdahl, Marinarkeologiska Sällskapet.

Förra året frilades ett schakt tvärs genom båten och ett antal träprover för datering sågades. Tyvärr gav de dendrokronologiska analyserna inget säkert resultat, men en ¹⁴C datering och fynd av keramik indikerade 1600-talets mitt.

Under förra veckan fortsatte så de arkeologiska undersökningarna – ett samarbete mellan Länsmuseerna i Västernorrland och Gävleborg samt Marinarkeologiska sällskapet. Vraket ligger i knädjupt vatten alldeles vid stranden, vilket gör det mycket lättarbetat. Med en s.k. ejekturpump sugs sand och sediment bort från skrovet. Det kan man här göra utan dykutrustning. Materialet som sugs bort sållas och de frilagda skeppsdelarna mäts in med en RTK GPS som vid en vanlig undersökning.

Friläggning i fören. Foto: Bo Ulfhielm

Det kom också en del fynd: repstumpar, delar av kritpipor och ben (troligen från säl). Problemet är att det har hänt mycket i Skeppshamn sedan förlisningen. Det har varit fiskehamn, militärt övningsområde och nu friluftsområde. Alla fynd är alltså inte från den förlista skutan. Viktigare resultat än fynden är att det som från början bara var några spant som stack upp börjar mer och mer få konturerna av ett skepp – Ett 1600-tals fartyg av en typ som troligen inte tidigare dokumenterats. Vraket är mycket sönderbrutet, men pusselbitarna finns där och med lite tankearbete borde det gå att få en bild av den seglande skutan – även om direkta förebilder saknas.

Träföremål, möjligen en spygatt, från schakt i aktre delen. Foto: Bo Ulfhielm

Också var det historien och rättsprotokollen…. Skepparen Skott, drängen Simon, Rådman Honnon - som senare blev borgmästare i Gävle- och de andra ombord på den förlista skutan skulle kunna ge verkligt liv i ”brädhögen” om de gick att koppla i hop. Det är inte vanligt, varken på land eller i vatten, att en fornlämnings tillblivelse dokumenterats ur olika personers perspektiv som här. Slutligen kan skutan också ge ett bidrag till norrlandsstädernas historia. Skeppen var under 1600-talet en given del av stadsbilden i Härnösand och Gävle, och ombord möter vi en del av ”borgarlivet” som man inte kommer åt med arkeologiska stadsgrävningar. Kanske blir det fler svar nästa år…/BU