Den 20 november går vårt årliga arkeologiseminarium av stapeln. Förra året hade vi tema vattenvägar. I år handlar det om vägar genom by och skog. Det blir en spännande dag. Vi kommer att få lyssna till föredrag om hålvägar, byvägar, kavelbroar, processionsvägar från järnåldern och mycket annat. Det kommer också att handla om vägarnas betydelse i järnålderssamhället och deras betydelse för andra fornlämningar som gravfält och hus. Vi är inte riktigt klara med programmet, men sex föreläsare är inbokade. Välkomna till en superspännande dag!
Föreläsningar:
Helena Victor, fil.
dr. arkeologi: Vägens betydelse i det förhistoriska landskapet
Vattenledernas betydelse diskuteras flitigt inom
arkeologin. De förhistoriska vägarna glöms ofta bort eftersom de inte syns ovan
mark och är svårare att hitta. Kommunikationslederna på land har emellertid
också varit viktiga. Flera undersökningar under det senaste decenniet har visat
att landvägar har haft stor betydelse som gränsmarkörer och för lokaliseringen
av gravar och andra fornlämningar.
Jonas Wikborg, arkeolog,
Societas Archaeologica Upsaliensis: En nyupptäckt processionsväg i Gamla
Uppsala?
Arkeologiföretaget SAU har utfört arkeologiska utgrävningar
i Gamla Uppsala. I samband med detta hittades lämningar som kan vara resterna
efter en processionväg med tillhörande härdar i närheten av de kända
gravhögarna. Vägen har i så fall använts vid processioner vid högtidligheter av
olika slag. Jonas Wikborg berättar om grävningarna, spåren och tolkningarna.
Lars Andersson,
arkeolog, Stockholms länsmuseum: En bro
mellan vikingatid och medeltid.
Jarlabanke var en uppländsk
storman, som på 1000-talet e.Kr. ägde stora jordegendomar i Täby och Vallentuna. Jarlabanke och hans släkt förekommer på
ett större antal runstenar i området, bland annat vid Jarlabankes
bro. Hans egen gård låg troligen i
närheten av nuvarande Täby prästgård. Han kan också ha haft en betydande roll i
den lokala sjökrigsorganisationen. Lars Andersson berättar om
Jarlabankesläktens bro- och vägprojekt i Täby på 1000-talet.
Ylva Stenqvist Millde, fil.dr. :Vägar inom räckhåll.
Ylva
Stenqvist Millde har studerat vägsystem i områden långt från centralbygderna i
södra Norrlands inland. Användandet av de lokala vägarna har varit mer
flexibelt medan det ekonomiska, politiska och sociala resandet var en mer stabil
samhällsföreteelse. Ylva Stenqvist Millde ger sitt eget perspektiv på resande i
Södra Norrland under förmodern tid.
Nils Harnesk, arkeolog, Norrbottens länsmuseum: Kavelbroar
på torra land? Ett norrbottniskt exempel.
Efter tips från allmänheten registrerade Norrbottens museum
under 2010 åtta stycken kavelbroar i naturreservatet Marjamaa. Det var inte
konstigt, kavelbroar återfinns och registreras i Norrbotten med jämna
mellanrum. I myrmarker. Det som skilde kavelbroarna i Marjamaa från alla andra
var dock att dessa låg på torra land, på den norra dalsidan av en trång och
djup dal, Majakursu. Föredraget kommer att behandla fyndet och dess anpassning
till ett för tekniken nytt sammanhang.
Fredrik Engman,
arkeolog, Jönköpings länsmuseum: Jönköping tur och retur – Eriksgatan och andra
vägar i Jönköpings län. Om Sveriges största hålvägssystem.
En hålväg
är en fåra i marken där en forntida väg gått fram. Fåran har bildats av slitage
från hovar, klövar och fötter samt erosion. Jönköpings centrala läge i södra Sverige har gjort
att flera viktiga kommunikationsstråk möts här. Föredraget fokuserar på de
bevarade spåren från äldre tiders färder, bland annat Eriksgatuleden, ett av landets bäst bevarade hålvägssystem. Här ligger
hålvägarna i flera "filer" upp till nio i bredd. Även andra delar av
de äldre färdvägarna lyfts fram, bl.a. de som framkommit vid arkeologiska
undersökningar och georadarundersökningar i Jönköpings stad.
VÄLKOMNA! Anmälan senast 13 november till bo.sandberg@xlm.se. Se även www.lansmuseetgavleborg.se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar