onsdag 27 januari 2010

Ny väg i skogen vid Ulleråker

Det kommer att byggas en ny skogsbilväg vid Ulleråker i Trödje, alldeles vid gamla E4. Ulleråker är en kultplats från järnåldern, och intill den finns en urgammal övergång över en å och en hoper järnåldersfynd. Våren 2008 gick två forskare, Martin Rundqvist och Per Vikstrand, över åkern med metalldetektor. De hittade ett fint spänne som man kan se på bild i FMIS (www.raa.se/fornsök). Därför är det så enligt Kulturminneslagen att man inte får gräva i området runt omkring hur som helst utan "antikvarisk medverkan", som det heter nuförtiden. Vi kommer därför att göra schaktkontroll på byggnationen för vägen när den kommer igång. Vi får väl se om det finns något intressant i skogen strax söder om fyndplatsen för spännet.

Smedjeåkrar

Vi har fått litet pengar för att skriva en artikel tillsammans med en nydisputerad forskare vid Stockholms universitet. Artikeln skall handla om Smedjeåkrar, ett fenomen i historiska kartor. Vi skall gå till botten med det hela och försöka reda ut några saker:

- Varför heter åkrarna Smedjeåkrar?
- Hör de ihop med en smedja?
- Hur gamla är namnen?
- Varför ligger dessa åkrar i bygder med anor i järnåldern och med en massa förhistoriska
järnframställningsplatser omkring?
- Och varför ligger de så ofta nära kyrkplatser och kultplatser?

Det kommer att bli ett spännande uppdrag. Vi anar väl en samhällsstruktur med smeden som ett slags ämbetsman, nära knuten till makten och kyrkan. Forntiden är mer komplicerad än man kan tro.

Mystiska skelettdelar

En av oss var inne i fyndmagasinet härom dagen och kollade efter kritpipor. Magasinet har precis fått en uppryckning tack var vår praktikant Per. Prydligt i en back låg en skalle samt människoben. Det måste ha legat nedpackat länge, och först nu fått en egen fyndback tack vare Per. Vi har inte så där gräsligt många skelettfynd från Gästrikland, så det där kikade vi litet närmare på. Det visade sig, när vi plockat fram alla handlingar ur arkivet, att det var ett fynd som gjordes den 29 augusti 1961 vid Västra vägen i Gävle. Det var en grävmaskinist som stötte på dem vid ett vägarbete.

Arkeologen O. Källström gjorde en undersökning av fyndplatsen. Han skrev ett brev som hamnade i ATA samt i vårt eget arkiv. Så här står det: "De väsentliga resterna av människoskelett är ett kranium (utan käkdelar) av ung individ, 10-15 år, ett skadat lårben, som kan tänkas ha tillhört samma individ, samt ett lårben av vuxen individ och ett stycke av höftben passande till det sistnämnda lårbenet. Såvitt det är möjligt att döma av de sparsamma resterna har grävskopan icke träffat någon eller några gravar från äldre tid. Ej heller ger de fåtaliga skelettresterna stöd åt en framkastad förmodan, att två individer skulle ha drunknat på denna plats på den tid då här /.../ fanns lertag för Västra Lötens tegelbruk".

Källström antar därför, att "de fåtaliga och omaka" resterna hamnat på platsen sekundärt, troligen i fyllnadsjord vid någon äldre vägförbättring.

Tidningsartiklar från fyndtillfället anger att fyndet låg på en meters djup. Alla ligamenten samt hår och huvudsvål var borta, vilket betydde att benen hade legat i jorden "minst en mansålder". Det verkar inte som om Källström trott att det rörde sig ett "riktigt" fornfynd. Han gissar också på en drunkningsolycka ett par hundra år tidigare. Men han hittade också en underkäke av svin. Detta tyder mer på ett gravfynd från järnåldern. Om inte svinkäken hamnat där som hushållsavfall, i så fall är det kanske inte lika intressant.

Här finns en forskningsuppgift. Är det frågan om en drunkningsolycka, och i så fall när? Området var ju strand eller havsbotten på järnåldern. Har de drunknat på 1700-talet så har de drunknat i ån. Är det ett gravfynd måste det ha legat ett gravfält där, och då måste man ta sig en noggrann titt på höjdkurvorna.

Helt klart vore det spännande att datera benen. Kanske kan vi någon gång få fram medel till det. kanske är det inget fornfynd alls utan bevismaterial som borde ha hamnat hos polisen? Det är helt klart ett mystiskt och spännande fynd.

torsdag 21 januari 2010

Snabbprat i Radio Gävleborg

Länsmuseet har en stående radiotid på torsdagar kl. 09.30. Vi turas om att gå dit och berätta om något kulturhistoriskt intressant. I dag var det en av arkeologerna som stod på tur. Ämnet var den nyutförda dendrodateringen av Högs kyrka. Ingela Broström på länsstyrelsen skulle följa med eftersom hon var en av dem som initierade dateringen och eftersom hon är ordentligt inläst på kyrkorna. Hon ringde i går och berättade att hon blivit svårt förkyld. Ok, tänkte arkeologen, det får väl gå på något sätt ändå. Sedan fortsatte den nedåtgående trenden med att arkeologen tog fel på den tid då programmet skulle börja, och var helt säker på att det gällde att infinna sig senast kl. 10.00. Ett nervöst samtal från programledaren visade med abrupt tydlighet att det var 09.30 programmet skulle börja. Det var bara att kasta sig iväg i snömodden och anlända sisådär en kvart för sent. Sedan blev det till att prata fort, men aningen flåsigt eftersom man hade sprungit. Det gick riktigt bra ändå, trots förkylningar och personlig klantighet. Vill ni lyssna på vad som sades, så gå in på Radio Gävleborgs hemsida, välj "Lyssna igen" och lyssna på halvtimme 09.30-10.00 torsdagen den 21 januari. Notera den hurtiga flåsigheten i början!

torsdag 14 januari 2010

Marina natur- och kulturvärden kring Axmar bruk

Länsmuseet har tillsammans med Kustfilm AB och Sjöhistoriska museet utfört marinarkeologiskt fältarbete i och i anslutning till Axmars naturreservat. Syftet var att ta fram potentiella besöksmål med natur- och kulturvärden under vatten. I området finns ett flertal vrak som ligger ganska grunt och därför är lätta att studera från vattenytan.

Ett tiotal platser besiktigades år 2009 med hjälp av dykning. Platserna inventerades med hjälp av snorkling eller dykning och granskades med tanke på tillgänglighet, upplevelsevärde och pedagogisk potential. Det gällde alltså att ta fram ett underlag för att kunna välja ut vilka platser som skall ingå i besöksmålen, hur informationen som presenteras skall se ut, och ta fram bild- och kunskapsunderlag att använda i planerade undervattensstigar. Spännande, eller hur?

Fältarbetena ligger inom ramen för det nordiska samarbetsprojektet Nordic Blue Parks. Projektet förenar naturvård och kulturmiljövård under vattnet. Tre platser föreslås ingå i den första delen av informationssatsningen: Slätskär/Malmharen, Granskär och Högrabben.

När allt är klart kommer man att kunna paddla kanot på havet längs slingan och studera vraken. Låter inte det som en riktigt trevlig utflykt?

onsdag 13 januari 2010

Uråldriga vägar i Valbo


I en gammal artikel i Från Gästrikland, "Om vad flygkameran avslöjar", skriver Knut Tinnberg om äldre strukturer som synts på flygfoton från Valboslätten. Dels iakttogs strukturer som kan antas vara rester av boskapsfållor från järnåldern. Fenomenet förklaras på så sätt att jordens egenskaper förändras när man gräver i den, och att gräset därvid får en annan grön färg än det omkringväxande gräset. En av de förmodade boskapsfållorna letade vi ju efter i samband med minröjningen i november, men inga spår efter den framkom.

Tinnberg skriver dock även om tre vägsträckningar som han iakttagit på flygfotona. Han anser utan tvekan att det är förhistoriska vägar och klövjestigar. Alla tre vägarna löper i öst-västlig riktning. Ingen av dem har någon förbindelse med de andra. Såvitt vi förstår är ingen av vägsträckningarna inlagda i Forminnesregistret.

Den nordligaste vägen börjar på åkrarna öster om Åsbyggeby och går sedan vidare upp på åsen norr om Hagaström för att sedan följa åsen österut. Tinnberg hävdar att han påträffats spår av den vägen strax sydväst om Hagaström, och ute på åkrarna ännu längre åt sydväst. Han skriver: "Här finns ett mindre område, som ej är odlat och som ligger som en ö ute i åkrarna. Enligt kartan går den gamla vägen snett över detta odlade område. Går man där, finner man en djupt i marken nedtrampad stig, som går fram precis där kartan anger". Tyvärr finns ingen sådan karta i Tinnbergs artikel.

De andra vägarna gick söder om Gavleån. Den nordligaste löper utmed Gavleåns södra strand ända fram till gävle, och används ännu av vandrare. Citat: "Strax efter det att den passerat Valbo kyrka grenar den sig. Den nordligare följer fortfarande ån, men den sydligare sticker iväg mot den nuvarande landsvägen och förenar sig med den ca 400 meter väster om Gustafsbron. Innan dess har den emellertid sänt ut en biväg ned mot Gavleån, som där sammanträffar dels med den nordligare, och dels med en mindre vägstump som kommer från sydost".

Tinnberg betraktar den sydligaste som den mest intressanta eftersom han antar att den varit en riktig körväg. Den går ut från vägkorset mellan stora landsvägen mot Mackmyra och vägen mot Sofiedal. Den går sedan iväg i rakt östlig riktning, och över ett skogsparti, längs Valbobäckens norra strand för att vid Häcklingegårdarna gå över till den södra stranden, som den sedan följer österut, där den går över bäcken ännu en gång. Sedan följer den bäckens norra strand bort mot Åby gård.

Med tanke på hur fornlämningskartan ser ut kan de här vägarna vara i princip hur gamla som helst. Tänk om vi kunde hitta dem ute i terrängen, så vi kunde dokumentera dem och registrera dem. Om du vet något eller har sett något av detta, så var snäll och hör av dig. Det är fantastiskt vad man kan få fram från flygfoton. Drömmen vore att flygfota hela länet...

På bilden Valbo kyrka sedd från gravfältet RAÄ 1 i Kungsbäck.

Vi bjuder in till ett spännande seminarium i mars!

Tisdagen den 16 mars blir det en konferens med en rad spännande föreläsningar om Hälsinglands medeltid på Berggårdens Gästgiveri i Gnarp. Konferensen är en av aktiviteterna i projektet Hälsinglands medeltid. Boka in den dagen! Det blir en kunskapsspäckad, intressant och inspirerande upplevelse. Mer information och program med innehåll och tider kommer litet längre fram. Information finns också på hemsidan.


måndag 11 januari 2010

Nytt år, nya dateringar!

Äntligen har dateringarna från Marias märkliga kolningsanläggningar kommit! Ur anläggningen som undersöktes togs två kolprover. Provet från vallen daterades till cirka 700 e.Kr. och provet från bottenplanet daterades till 1100 e.Kr. Möjligen är detta resultatet av två kolningar med flera hundra års mellanrum.

Det togs även ett prov ur ytterligare en kolningsanläggning. Den dateringen hamnade omkring 950 e.Kr. Denna anläggning ligger knappt 100 meter från ett stort, bågformigt slaggvarp som är 27 meter långt och 1,5 meter högt.

Bågformiga slaggvarp finns bara på ett fåtal platser i Västmanland, Gästrikland och södra Hälsingland och verkar representera en egen järnframställningsteknik. Med Marias nya dateringar av de märkliga kolningsanläggningarna blir det hela bara mer och mer spännande...